<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583</id><updated>2012-01-26T22:23:15.526+08:00</updated><title type='text'>Things Unspoken</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default?start-index=101&amp;max-results=100'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>226</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-4876551412241997646</id><published>2012-01-12T13:15:00.085+08:00</published><updated>2012-01-12T17:59:04.181+08:00</updated><title type='text'>12 days into 2012!</title><content type='html'>&lt;span style="font-family: Georgia, &amp;quot;Times New Roman&amp;quot;, serif;"&gt;12 days into 2012!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;We ended 2011 and started the new year with attending a great programme organized by Al Kauthar : Home Sweet Home! This was only our second time attending al Kauthar's event, and I am just ever so grateful to be given this chance to learn from their great speakers. &lt;/span&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Perhaps I will try to find some time later to share some of the things we learn in the course, insya Allah. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;31 Dec 2011 didn't end early though as once we finished with the Al Kauthar course around Maghrib, we went to a friend's house over for dinner and listened to some sharing from a friend who has just performed Hajj recently. It was a nice meet up alhamdulillah, can't wait for the next one! &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;We then went to Dataran Shah Alam; we reached there around 10.30pm to have a look at what the state government has planned for the people that night. I was at first a bit sceptical for I don't really fancy Ust Azhar Idrus, though I find his talks to be quite nice. Then there was Zizan from Raja Lawak as the MC. When we arrived they were already half way through the 'show'. I think it's best to describe that the new year event was an absolute success by the state government as they managed to pull a huge crowd of almost 80K if I'm not mistaken! That's a really huge crowd for a program like that, and we saw people from all walks of life were there enjoying the event. It was fun and entertaining and I couldn't stop laughing listening to the answers given by Ust Azhar Idrus and of course all their neverending jokes haha. It sure was a better alternative compared to having a concert anyway! On that note, I applaud the effort of the organizers in coming up with the event that night. Those who haven't seen the video in YouTube should spend some time watching, try and have a look of it, I'm sure you will enjoy it. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;So, yes, now that we're in 2012, people have been talking about their new year resolutions and whatnot. Somehow my husband and I has never been big in it though. We have never really sit down and think through of what we want to achieve for that year. However, we do have short term goals that we will always write down in our discussions via email. Or sometimes when we thought about it, we'll just aim to get things done. But all are very short terms in nature. And we also do our review for the year, looking back and do some reflection to see how far we have achieved what we wanted to achieve. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;This year we decided to do something different. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Instead of writing or discussing them through email like we used to do, this year we decided to write them all down on a large piece of paper (a pink colour paper hehe) and paste it on our wardrobe hehe. So yeah, insya Allah our hope is to achieve them all =)&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;We have some personal goals and&amp;nbsp;'couple' goals, some material ones some spiritual ones and a combination of both too. And talking about goal setting,&amp;nbsp;somehow without even realising we are actually in the process of achieving them, masya Allah. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;May Allah help us both to achieve the things we want to achieve this year, amin. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;I'm thinking of writing a review of last year's journey but perhaps it's best to leave it at that and move on to our new coming adventures, insya Allah. I believe that we have all the positive vibes to go through 2012, and we hope that this year would be another great year for us and both our families too. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Will write a proper entry next week the latest, insya Allah to talk about money, greed and fear!&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-4876551412241997646?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/4876551412241997646/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=4876551412241997646' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4876551412241997646'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4876551412241997646'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2012/01/12-days-into-2012.html' title='12 days into 2012!'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-8907633272653814777</id><published>2011-12-29T17:52:00.001+08:00</published><updated>2011-12-29T21:32:19.171+08:00</updated><title type='text'>Planning for Retirement, Is It Necessary?</title><content type='html'>&lt;span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"&gt;This would be a topic I plan to talk/blog about over and over again in the future. Financial planning, retirement planning. But as I said earlier, I'm still learning, slowly at my own pace. I'm working together with my husband on this, and we're currently in the savings phase still. Well, not that someday we're going to stop saving money, but we're not taking the next step just yet, i.e. investing. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;For now, I want to share some thoughts on 2 things. Or perhaps 3.&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;ol&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Are we doing anything, to prepare for our retirement? &lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;The retirement age is proposed to be extended to 60 from 55. Agree or disagree? &lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;What do you think would be the answer to this question : "Why didn't you make any plans for old age?"&lt;/span&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ol&gt;&lt;span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"&gt;First of all, I wonder if anybody out there especially those who have worked for about 2 to 5 years, or perhaps even&amp;nbsp;those who have just started working, has taken the time to actually think&amp;nbsp;about how they want to&amp;nbsp;prepare for their retirement? &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Perhaps some might say that it's a little bit too early to think about retirement.&amp;nbsp;Yes, it feels like that, but I think it's something that we cannot take for granted. For all I know, and for all I've heard, people always dread&amp;nbsp;themselves to go to work on Mondays. They find it hard to start working after long holiday, they&amp;nbsp;get stressed up attending to their bosses, colleagues, clients. It gives me the impression of how people 'hate' going to work.&amp;nbsp;Well, that includes me too, sometimes..&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;But, do people really take the time to think about&amp;nbsp;their retirement? Or perhaps the option of retiring earlier than normal?&amp;nbsp;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Well, to be honest, I don't have a specific plan for my retirement either. I just know that in the end, I wouldn't want to work for too long. And every now and then, I have even&amp;nbsp;had the&amp;nbsp;idea of&amp;nbsp;quitting and to just be a housewife! I bet most of my friends (especially those who have just got married) will have the same idea in their minds too. It's just that perhaps it's not the best time yet to quit and become a full time&amp;nbsp;housewife. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;But that is not my point here. What I'm trying to bring forward is the idea of planning when we choose to retire, and what we are going to do to make that happen. Some of us are bonded with their employers for maybe 7 to 10 years, as a result of agreeing and accepting the scholarships for our undergraduate studies. Some might even regret but as nothing can be done to turn things around, they just had to stay. Some had the independence to choose who to work for, and some choose to venture into business. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Whatever career path we have chosen, I believe that we need to really put our mind into thinking when is the best time for us to retire. Why so, you might ask. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;For me, the answer would be this. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Should I live until the age of 70 (or beyond that insya Allah), and should I choose to retire when I'm 40 years old, I need to have enough fund to make sure that I can live my life comfortably during those 30 years period. This, taking into account that I need to have enough to fund for my kids education, the family expenses altogether and also my parents and family. The fact that our EPF money will only last for a few good years doesn't help much. And because of that, we need to have a proper financial planning, for our own good. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;If you ask me, I do not agree with the proposal to extend the retirement age to 60 from 55. I don't know about others, but I just do not see myself in the office, doing the things I do, no matter how much I love my job. I think I'd rather see myself contributing more to the community in my golden years. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;The reason why EPF proposed such extension was primarily to overcome the issue of inadequate retirement savings which is in line with the fact that 72% of Malaysians who retire at the age of 55 finish their EPF savings within 3 years! &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;BUT!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;If inadeaquate retirement savings is the biggest issue that we need to overcome, wouldn't it be just obvious for us to enhance and promote financial literacy and education among the people at large instead of just simply extending the retirement age which will somehow or rather affect the economy and labour market in Malaysia in its entirety? &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;I believe that in the end, the best way out of this, is by educating people with the correct way to manage their finances. For me, no matter how much income you make each month, the one thing that will determine whether or not you are able to control and manage your finances well, is your attitude. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;If you are unable to control yourself, you will end up going to every year end sale and spend your money on things you like and think you need. As precisely written by Abdul Bary Yahya, and I quote, "&lt;em&gt;It's strange how much people are willing to spend to make themselves feel good that they saved some money by buying things they don't need because it's on sale&lt;/em&gt;"&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia;"&gt;Finally, I'd like to share the result of a nationwide survey done by Gerentology Institute, UPM on savings for retirement which is summarized by the following chart. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/-BH63NX2JobI/Tvw2se28OOI/AAAAAAAAAMc/XEHelU0lmXg/s1600/n_pg28plansoldage.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"&gt;&lt;img border="0" height="259px" rea="true" src="http://3.bp.blogspot.com/-BH63NX2JobI/Tvw2se28OOI/AAAAAAAAAMc/XEHelU0lmXg/s320/n_pg28plansoldage.jpg" width="320px" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family: Georgia, 'Times New Roman', serif;"&gt;Let's now ask ourselves, where do we belong in this chart? =)&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-8907633272653814777?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/8907633272653814777/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=8907633272653814777' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/8907633272653814777'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/8907633272653814777'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2011/12/retirement-planning.html' title='Planning for Retirement, Is It Necessary?'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/-BH63NX2JobI/Tvw2se28OOI/AAAAAAAAAMc/XEHelU0lmXg/s72-c/n_pg28plansoldage.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-2703673205703048146</id><published>2011-12-27T13:17:00.002+08:00</published><updated>2011-12-27T16:54:39.648+08:00</updated><title type='text'>The Journey of Hajj - How It Started...</title><content type='html'>Last year, I had the chance to send relatives of my husband to Tabung Haji Complex in Kelana Jaya for their Hajj. The year before (when I was still single), I was with my family sending our old neighbour from Bangsar, Mak Cik Zah. Mak Cik Zah is the one who is responsible in teaching me and my sisters how to read the Quran, and I am forever indebted for her sincerity and passion in making sure that we can read the Quran well. I think it was in 2008 that we went to Kelana Jaya to send her off. At the time, strangely, I didn't think of myself, of my own journey for Hajj. I have never imagined being the one on that journey... Sad but true...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But, when my husband and I went to send off relatives last year, we saw one small booth opened by a &lt;em&gt;pakcik&lt;/em&gt;, where he was sitting with his son, welcoming those wanting to open Tabung Haji accounts. We were there around Isyak, and being the usual me, I didn't bring anything with me, not even my wallet. So I just told the &lt;em&gt;pakcik&lt;/em&gt; who was manning the booth, that I wanted to open an account but I don't have my IC with me. He somehow said that that's acceptable, and that I just need to fill the form and pay RM2. So I borrowed my husband the RM2, filled the form and submitted it to the &lt;em&gt;pakcik&lt;/em&gt;. The next week, I received my passbook via mail, alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Over the course of a year, my husband and I have been diligently putting in money in our Tabung Haji accounts. We wanted to save for Hajj. That was our aim, insya Allah. We also read a few books, most notably the one written by Prof Kamil, &lt;em&gt;Travelog Haji : Mengubah Sempadan Iman&lt;/em&gt;. I vow to say that this, is practically one of the most inspiring books I've ever read in my life. From then on, we continue to save up, and I also allocated a big chunk of my bonus this year into my Tabung Haji account. Around October this year, my husband and I went to Menara Tabung Haji to check on our accounts and to register for Hajj.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It was a very quick visit. My husband has already registered for Hajj way earlier than me and we were told that he is in the queue to go for Hajj in year 2014! Upon registering myself for Hajj, I was told by the lady that my turn will come only on 2041! And that's 30 more years down the road, masya Allah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I was worried, and sad, and worried that I might not get to go for Hajj with my husband. Friends told us that we need to go and check with Tabung Haji if we wanted to go for Hajj together, since they don't have the information of us being husband and wife, which I didn't realise at all!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;And today, finally, we had the opportunity to go to Tabung Haji at TH Perdana (close to Maju Junction), to check on that. I was soooooooo happy to find out that, Tabung Haji allow the &lt;em&gt;mahram&lt;/em&gt; to follow their husbands according to their turn for Hajj, provided that we register via a form called &lt;em&gt;Borang Mahram&lt;/em&gt; on the year that we're scheduled to go, alhamdulillah!&lt;/p&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-KMxBQnhAeoY/TvmBVNsK8zI/AAAAAAAAAMQ/uW16JKALOKA/s1600/TH+us+edit.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5690721805611496242" style="WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/-KMxBQnhAeoY/TvmBVNsK8zI/AAAAAAAAAMQ/uW16JKALOKA/s400/TH%2Bus%2Bedit.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So there you go! That's our registration slip and the &lt;em&gt;Borang Mahram&lt;/em&gt; that we need to submit in 2014! Hehe...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah, today is a very happy day for me!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We have two more years to prepare ourselves for the greatest journey in our lives. May Allah make it easy, if not bearable for us, to prepare for it, and may He accept this as part of our effort in planning for Hajj, if in the end we didn't get to make it....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I regret that I wasn't made known of how Tabung Haji works earlier than this. Perhaps I regret more that I don't have the awareness to plan to go for Hajj when I'm still young. But I'm grateful to have a husband who is aware of it, and registered for Hajj in 2007. I'm grateful that should everything work out as planned, we will be going for Hajj in 2014, insya Allah..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I wish to urge all my family and friends to register for Hajj now. If one day, Allah ask us why didn't we go for Hajj when we had the time to do so, we can say that we have already registered and waiting for our turn to go, instead of having no reason at all for not going. We should be embarassed, that we have the time, the money and luxury to go for holiday all over the world, but we didn't have the time to go for Hajj. May Allah shower His mercy on us, and witness that we have done all that we can, to perform the final pillars of Islam, that is to perform Hajj, insya Allah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Amin, amin, amin ya Rabbal 'alamin..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-2703673205703048146?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/2703673205703048146/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=2703673205703048146' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2703673205703048146'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2703673205703048146'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2011/12/journey-of-hajj-how-it-started.html' title='The Journey of Hajj - How It Started...'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-KMxBQnhAeoY/TvmBVNsK8zI/AAAAAAAAAMQ/uW16JKALOKA/s72-c/TH%2Bus%2Bedit.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-236913807392735696</id><published>2011-12-19T12:07:00.002+08:00</published><updated>2011-12-19T17:58:18.410+08:00</updated><title type='text'>The Act of Balancing</title><content type='html'>When we talk a lot about money, savings and investment, it gives people the impression that that's the only thing that we are thinking about.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, for me, that's what I choose to talk aloud about. There are still the unspoken things which I choose to keep to myself, and well in fact, the unspoken things are much much more than whatever is written here...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ok, enough of justifying things =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;----------------------------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Today's entry will be fairly short. It's about the act of balancing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Between the world or dunia, and the hereafter.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sometimes I think, especially when I've started working, it &lt;em&gt;'forces'&lt;/em&gt; me to think more about worldly matters most of the time. From newspapers to research reports, email updates on this and that company, its financial highlights, new projects they are awarded with, etc etc and it's like neverending, day in day out.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And then you continue talking about it with your friends, family and of course husband.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;At first I find it difficult to cope with. But somehow or rather, I'm scared that I think more of worldly matters now instead of the hereafter due to my nature of work. I mean how do I balance between both?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I think the act of balancing between the two world is a struggle everyone faces, regardless of their background or perhaps working environment. It is a constant struggle for us to always be aware of our real purpose in life.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is not about being happy, getting married, having your own family or even building your career path. But it's realizing the fact that we need to be constantly aware of the need of having enough &lt;em&gt;assets&lt;/em&gt; to bring with us to the hereafter.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In the end, all that matters is where we will end up.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But of course, even with that end in mind, we must live this world to the best of our ability, for without it, we wouldn't have enough reason to justify our purpose in this world.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga rahmat dan kasih sayang Allah sentiasa bersama kita....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-236913807392735696?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/236913807392735696/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=236913807392735696' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/236913807392735696'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/236913807392735696'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2011/12/act-of-balancing.html' title='The Act of Balancing'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-935849533095104495</id><published>2011-12-08T01:39:00.000+08:00</published><updated>2011-12-08T17:00:38.281+08:00</updated><title type='text'>Pay Yourself First</title><content type='html'>Given the opportunity, why wouldn't anybody in their right mind want to be rich?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tell me, like seriously. Is there anybody out there who DON'T WANT to be rich? Given the choice.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;At first, my aim is simple. I want to live a modest life, free from debt. I think I've fairly achieved that, given that I have no asset to begin with. I live a simple life, no flashy stuff no bling bling. Simple. Basic. My aim was also simple. I just want to save money. That's about it. Nothing more. Of which the money saved, I intend to use to partly help my parents and the balance for my wedding. That has been done too, alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Moving on, after I got married, it took quite a while for both of us to agree on how to manage our financials. Until there was a point at which we were so mad at each other we didn't talk the whole day, and it was full with anger and sadness and also tears... I think that was probably our biggest fight, the first one regarding money. I think perhaps the last one too, since we're practically automatic now when it comes to money; saving and spending wise.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Reconciling our differences in dealing with money was not easy at that time. Well, I'm somewhat radical when it comes to saving and extra cautious when it comes to spending. But, my husband was somehow a bit of the opposite hehe. So yeah, it was quite a struggle fine tuning that. Over the course of few months after our biggest fight about money, was when we finally able to live to the notion of "Pay Yourself First".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;PYF does not mean that we pay for something that we wish to buy. Instead, PYF means we keep aside a certain percentage of our individual income into our savings pot. At some point we also managed to increase the percentage, resulting in a bigger amount in savings. The balance will then be used for bills, monthly installments for our car and apartment. Managing within that circle has allowed us to accumulate a sum of money we have aimed to save since our big fight. So the fight is actually a blessing in disguise =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For many people, myself also included, the mantra has always been "&lt;em&gt;kalau ada lebih baru simpan&lt;/em&gt;". And here I wish I can share with everyone how wrong that mantra is. We should switch it to "&lt;em&gt;simpan dulu, lebih baru belanja&lt;/em&gt;". Believe me, it works.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And going back to being rich, of course somehow now I want to be rich too. I'm still in the journey of exploring things now. Taking one step at a time insya Allah. Who's with me?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-935849533095104495?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/935849533095104495/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=935849533095104495' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/935849533095104495'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/935849533095104495'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2011/12/pay-yourself-first.html' title='Pay Yourself First'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-7485486364712146633</id><published>2011-12-05T13:17:00.003+08:00</published><updated>2011-12-05T13:52:20.088+08:00</updated><title type='text'>Antara Keperluan dan Kehendak</title><content type='html'>Saya masih ingat pada pertengahan tahun 2008, saya memulakan fasa menyimpan yang radikal. Waktu itu, bermula lebih kurang bulan Julai atau mungkin Ogos, saya mula menyimpan duit dengan cara yang sangat radikal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Radikal dengan maksud, makan hanya satu hari sekali, tiada makanan yang mewah-mewah seperti Nando's, Secret Recipe atau yang seangkatan dengannya, kecuali sebulan sekali. Tiada baju-baju baru untuk dibeli. Dan semua perbelanjaan yang lain adalah perbelanjaan asas sahaja. Sehingga ke satu tahap, sanggup saya berjalan sejauh 2-3 kilometer untuk mengelak membayar tambang bas sebanyak RM1. Di pertengahan waktu itu juga, dalam bulan November tahun yang sama, saya mula menyewa di kawasan Lembah Pantai, sebuah bilik dikongsi tiga dengan 2 orang pelajar UM waktu itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Radikal juga hingga ke tahap, saya betul-betul mematuhi peraturan makan hanya satu kali sehari, dan dibataskan pada RM5 sehari. Mungkin sekali sekala saya akan berbelanja lebih sedikit, tetapi pada kebanyakan hari itulah yang saya belanjakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak pasti di mana atau apa puncanya menyimpan secara radikal ini terjadi, tetapi saya amat bersyukur saya melakukannya. Saya membiarkan diri saya merasa susah, mengikat perut, dan tidak bermewah-mewah. Elaun yang saya dapat hasil dari menjadi peserta FSTEP waktu itu pada kadar RM2,200 sebulan, yang pada kebanyakan orang dikira agak mewah, tetapi saya berjaya menyimpan secara purata lebih kurang RM1,000 sebulan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuma pada akhir 6 bulan di FSTEP, saya memberi ganjaran kepada diri sendiri dengan membeli jam tangan baru, serta telefon bimbit baru. Saya pasti sekali itu adalah antara hadiah terbaik yang pernah saya beli untuk diri sendiri sebab saya memang tidak pernah punyai jam tangan cantik, sebelum ini jarang sekali saya memakai jam. Kalau pernah dulu pun, ketika di zaman sekolah, hanya jam yang RM10 itu sahaja..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hasil dari simpanan saya sepanjang FSTEP dan juga sepanjang tempoh menjadi &lt;em&gt;intern&lt;/em&gt; di RHB Islamic, jumlah itu saya gunakan sebahagiannya untuk bantu mak abah ketika kami membeli rumah baru di Subang Bestari, dan selebihnya saya gunakan untuk belanja kenduri perkahwinan saya pada tahun 2009.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa yang saya cuba tuliskan di sini adalah, sebenarnya kita mampu untuk menyimpan sekiranya kita mahu. Pada saya, tidak susah untuk kita menyimpan, asalkan kita dapat membezakan antara dua perkara, itulah keperluan atau kehendak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kebanyakan orang suka memberi alasan - saya tak pandai menyimpan, saya tak cukup duit, gaji saya kecil, saya banyak tanggungan dan lain-lain lagi. Pada saya, di mana pun tahap kita, banyak mana pun gaji kita, pasti sekali kita boleh menyimpan kalau kita mahu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa yang perlu kita buat hanyalah menyemak semula ke mana perginya duit gaji kita setiap bulan, dengan menganalisa perbelanjaan kita, dan bukannya mengambil jalan mudah dengan berkata "&lt;em&gt;Aku pun tak tahu gaji aku habis ke mana tiap-tiap bulan"&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sesetengah orang juga setelah bertambah pengalaman kerja dan sebagainya, pasti akan ada kenaikan gaji. Tetapi, setiap kali gaji bertambah atau bonus melimpah, setiap kali itu jugalah kehendak kita bertambah. Kalau dulu, boleh saja makan yang di tepi jalan, di gerai-gerai, tetapi bila gaji meningkat, tempat makan pun harus yang 5 bintang, tak mahu lagi yang di tepi jalan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jujurnya, saya mahu membantu ahli keluarga dan kawan-kawan untuk belajar merancang kewangan dengan lebih baik, tetapi saya tidak tahu bagaimana. Saya pun masih bertatih menjaga kewangan sendiri, tetapi saya sedang cuba melakukannya perlahan-lahan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Paling kurang yang boleh kita mulakan, ialah dengan menabung. Biar sedikit asalkan ada, dan biarkan sekarang walaupun mungkin lewat bagi sesetengah orang. Jika tidak kita mulakan sekarang, bila lagi agaknya? Marilah kita menyimpan demi masa depan =)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-7485486364712146633?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/7485486364712146633/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=7485486364712146633' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7485486364712146633'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7485486364712146633'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2011/12/antara-keperluan-dan-kehendak.html' title='Antara Keperluan dan Kehendak'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-490177849153429257</id><published>2011-11-30T12:12:00.007+08:00</published><updated>2011-11-30T17:25:46.983+08:00</updated><title type='text'>To Preach Or...?</title><content type='html'>Yesterday after work we went for a quick dinner, an early one that is.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We went to a warung satay near Lembah Keramat, turned out to be pretty good! It's called Satay Sri Melaka, very close to SMK Lembah Keramat. We ordered 30 sticks of satay (12 for him, 7 for me, and the balance as today's breakfast hehe).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;By then, it was already Maghrib. We rushed to one of our favourite suraus, Surau An Naim, Wangsa Maju 5 which is around 5 minutes away from the stall.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Usually we would go to an Naim when there's Ustaz Hasrizal or Ustaz Ramadhan Fitri for kuliah Maghrib. But we didn't plan to go last night so we weren't quite sure who is the speaker for the night.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So that's when the 'torture' begin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I think for most people, they would find it easy to accept if people would talk to them nicely, advice them in a gentle way or perhaps just share whatever experience or knowledge in a positive way so people can appreciate and learn.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And when it comes to Ustazs giving kuliah and ceramah, I would appreciate the likes of Ustaz Hasrizal, Ustaz Ramadhan Fitri or perhaps Ustaz Zahazan. Soft spoken speakers are much much more appreciated in the sense that what they share feels like a father talking to his son/daughter. Especially Ustaz Zahazan. Or perhaps Ustaz Pahrol.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;However, it turns out that the speaker for last night was practically 'screaming' throughout the whole kuliah session. To top it off, he actually talked for more than an hour and a half and we finally get to pray Isyak around 9.10pm. I was getting restless, sitting at the back for the fact that his intonation and body language were a bit aggresive to me. It was unacceptable. I had to step out at some point to calm myself. It's just annoying to say the least.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I mean, I'm here to learn from you and yet you are not teaching me things, instead you are nagging at me. And in my mind I was thinking, it isn't a surprise if people don't feel like going to the surau during Maghrib/Isyak. It doesn't appeal people to listen to them ceramah-ing. I must say at some point they rather sounded 'syok sendiri'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Not that I'm putting the blame on all these Ustazs for the lack of teenagers or youngsters coming to surau. But rather I think it is something that we must improve to invite them to come to masjids/suraus. And also to appreciate those who have been consistent to be at the surau for their 5 daily prayers. Above all things, a preacher must be someone we feel good to listen to. Appealing. Energetic. Like Imam Suhaib Webb!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/-xersP9tGENA/TtXix-fn2NI/AAAAAAAAAL4/jcXuueD5RvE/s1600/IMG01032-20111001-1434.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5680695853214849234" style="WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/-xersP9tGENA/TtXix-fn2NI/AAAAAAAAAL4/jcXuueD5RvE/s400/IMG01032-20111001-1434.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This was taken at Masjid al Hidayah, Melawati on 1 October 2011 when TV9 had this recording session for Tanyalah Ustaz featuring Ustaz Zahazan and Imam Suhaib Webb, in which I'm not sure whether the session has been on air or not.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(I managed to watch the Tanyalah Ustaz session on Friday morning, 18 November while my husband was away in Bandung for a business trip, and I got to see my husband in the tv, wohoo!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Once Imam Suhaib was done with his session, we went staight up to him, and even before my husband could introduce himself, Imam Suhaib was already saying, "My twitter buddy!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I guess perhaps that was one of our best days by having the opportunity to listen to him and Ustaz Zahazan, and I guess, to see people coming from all sorts of place to gather at the masjid that day. I think the committee of masjid and also TV9 for that matter has been working real hard to pull off such a great event that day. And we're both glad to be there =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I just wish that in the future, our Ustazs can make the extra effort to learn effective communication skills for them to be able to better engage with the youngsters and bring them closer to God. Ahh, perhaps maybe I should try to make the same effort too!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But anyway, I think if you guys have seen TV AlHijrah, you might have come across Ustaz Don! He's young and cool and his talk is appealing too! Wish we have more of this kind of speakers and Ustazs in the mainstream media, insya Allah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We need more people to preach, not to nag! =)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-490177849153429257?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/490177849153429257/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=490177849153429257' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/490177849153429257'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/490177849153429257'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2011/11/to-preach-or.html' title='To Preach Or...?'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/-xersP9tGENA/TtXix-fn2NI/AAAAAAAAAL4/jcXuueD5RvE/s72-c/IMG01032-20111001-1434.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-7077645755866067305</id><published>2011-11-29T12:00:00.000+08:00</published><updated>2011-11-29T12:07:35.407+08:00</updated><title type='text'>Tough Times, Tough People</title><content type='html'>&lt;em&gt;This statement has been on my mind for the past few days....&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;"Tough times don't last, tough people do" --&amp;gt; "And I'm tough!"&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mari sama-sama kita jadi &lt;em&gt;tough&lt;/em&gt;. Bukan &lt;em&gt;tough&lt;/em&gt; fizikal, tetapi di minda dan emosi =)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-7077645755866067305?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/7077645755866067305/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=7077645755866067305' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7077645755866067305'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7077645755866067305'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2011/11/tough-times-tough-people.html' title='Tough Times, Tough People'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-133092526645562280</id><published>2011-11-23T14:15:00.002+08:00</published><updated>2011-11-23T14:33:25.331+08:00</updated><title type='text'>November 2011 !!</title><content type='html'>It has been forever since my last update!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Will definitely try to continue writing come 2012 =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I always believe writing as part of my way to release my stress. I guess that stress is either bearable now compared to in the past, or perhaps it's because I have someone who is ever willing to listen to my rantings every single day, hehe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But anyway still, writing gives you the satisfaction that you don't get elsewhere. And I miss that.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I will continue writing insya Allah. For the benefit of myself, and hopefully it'll benefit those who come across my blog every now and then.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-133092526645562280?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/133092526645562280/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=133092526645562280' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/133092526645562280'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/133092526645562280'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2011/11/november-2011.html' title='November 2011 !!'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-426601223421793691</id><published>2010-12-20T13:49:00.004+08:00</published><updated>2010-12-20T22:42:24.983+08:00</updated><title type='text'>A Year Has Passed</title><content type='html'>&lt;div&gt;Selamat Hari Lahir Sayang…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On your birthday last year, we celebrated by having our reception at Galeri Shah Alam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It was a tough time towards the end of last year making ends meet. At the time, I didn’t have enough money to buy you a present. I couldn’t ask you for money to buy you a present, could I? All I have for your birthday was myself, and I know you were more than happy to have me in your life =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A year has passed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We have been through all the ups and downs, just like normal young couples do. I’m glad that we went through all the discussions, heated debates and arguments at some time or perhaps not talking to each other for a few hours or so. And just be in silence, either out of ego or anger. Without all that, I don’t think we will ever appreciate what we both have done for our marriage now. I’m sure you feel the same. It was all the tough things that has happened that made us who we are now.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A year has passed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We learn more of ourselves day by day. We talked, we laughed, we smiled. And we cried. The manifestation of all kinds of feelings, is a view of how we are sincere with each other. I am so grateful that I met you in my life. And I confess that no better man can be my man, except you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For you accept me for my strength, for my weaknesses. And you helped me, to become a better person. Maybe without you ever realising it. You have touched me, with all the kind deeds that I have seen from you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A year has passed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It wasn’t easy for us, for we have so much differences despite having the same thoughts on certain things every now and then. Uniting these differences, appreciating it and trying to achieve the same goal despite being in disagreement, is how we manage our lives.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A year has passed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We are no perfect couple. There is just so many things in life that we have yet to set ourselves to achieve. But I’m happy, for the fact that we have made progress. This little progress is what we have been focusing on. We might take time to bloom, but our time will come soon. Insya Allah, with His blessing in what we do, things will not be as difficult as we thought it will be.  In fact, time is the essence of our marriage. I believe we can go far. =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A year has passed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We planned, but Allah has a better plan. I’m truly touched, by the way you were affected by the departure of my friend last Saturday. I was saddened by the loss, being remembered of how he had lived his life. Of how great of a person he is. And by how far I was left behind despite being healthy compared to him. It was heartbreaking, to see him there, lying on his back, waiting his time to be buried by his family and friends. Throughout the one hour journey to Bentong, we could only utter our deepest silence. I pray to Allah, may he be among the solihin, and may he enter jannah from any doors he wishes to.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The birthday weekend getaway we planned, turned out to be rather gloomy. We were both still sad on Saturday. We both shed our tears, in remembrance of a humble and kind guy. Every now and then, we would talk about him..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;May Allah bless you, Mas Afzal...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But, today is your birthday sayang..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;No words can describe how I am just glad. To have met you. To be your wife. To spend the rest of my life with you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I believe you are a different person today. I know that you have changed a lot since your last birthday. The changes might not be apparent to others, but it is embedded in you. And I’m honoured to be part of your life, witnessing all the things you do, and I am mostly honoured, to be part of you, because, in so many ways, you complete me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Happy 28th birthday sayang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;May you be blessed always in life, with rezki, with rahmah and with love.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s: Thank you for the picture. Can I make it public? ;)&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-426601223421793691?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/426601223421793691/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=426601223421793691' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/426601223421793691'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/426601223421793691'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2010/12/year-has-passed.html' title='A Year Has Passed'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-3242507058330347222</id><published>2010-03-07T22:52:00.005+08:00</published><updated>2010-03-08T00:11:24.909+08:00</updated><title type='text'>Of Being Grateful</title><content type='html'>Alhamdulillah... =)&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;I have always thought of writing about life for the past few months, mostly on how marriage life is to me. However, in view of the fact that I am just an ordinary writer, I find it a bit hard actually to write here on things that my husband and I experienced as a couple without going into minute details which I believe is inappropriate. &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;But, I really feel the urge to write. To write about the unspoken things. Things that I've learnt mostly in my married life. I know and I believe it is going to be a beautiful journey. It is. I truly believe that. Without believing that we can be happy, ultimately we can never be. &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;One of the major things that I learn in life is, "&lt;i&gt;to be happy on your own&lt;/i&gt;".&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Of course, you have everyone in your whole life to make you feel happy. But at the end of the day, it is you who decide whether you want to be happy or get irritated by the things or people around you. It is hard to do, but with a lot of practice it is not impossible to achieve. &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Perkahwinan mengajar saya erti bersyukur. Kehidupan kita seharusnya mengajar kita erti bersyukur. Bersyukur, kerana segala yang berlaku pasti punya sebab tersendiri yang selalunya kita tidak tahu atau lambat tahu. Saya seorang yang sangat percaya bahawa Allah berkerja secara rahsia. Saya yakin, bahawa segala yang berlaku pada diri saya dahulu, sekarang dan masa akan datang nanti adalah yang terbaik buat saya. Biarpun mungkin ia sesuatu yang menyedihkan, tetapi di akhirnya saya pasti sedar bahawa kesedihan itulah yang terbaik buat saya. Pengalaman dalam hidup telah mengajar saya erti kesedihan yang bersangatan suatu ketika dahulu.....&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Saya pernah berasa kehilangan. Hidup tenggelam punca. Merasa dikhianati. Merasa pedih dengan hidup. Tetapi Alhamdulillah akhirnya saya berjaya bangkit dari segala keperitan itu. Ujian datang dan pergi. Ada masa kita bersedih, ada masa gembira.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kini saya telah meninggalkan episod kesedihan masa silam itu. Saya bahagia dengan kehidupan. Namun di sebalik segala kegembiraan ini, saya merasa risau. Saya takut ujian datang lagi....&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Saya tidak pasti apakah saya akan bersedia menghadapi satu lagi episod ujian dari Allah. Saya selalu berfikir-fikir, apakah jenis dugaan yang akan Allah beri pada saya selepas ini? Apakah dapat saya mengharunginya? Saya takut, takut merasa kehilangan. Tidak tahu apakah saya mampu menghadapinya kelak. Sejak saya berkahwin hingga ke saat ini, saya tidak pernah lupa untuk membayangkan apa yang akan terjadi sekiranya Allah menguji saya dengan kehilangan suami saya.........kerana saya amat amat menyayanginya!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Saya cuma mampu berdoa, berdoa agar Allah beri saya kekuatan untuk menghadapi hidup ini kerana sesungguhnya saya manusia yang amat lemah. Tiada tempat mampu saya bergantung selain kepadaNya! Namun, saya sangat bersyukur pada Allah atas kurniaan yang dipinjamkan kepada saya. Bagi saya, dia tiada tolok bandingnya. Melengkapi saya dengan kekurangan diri saya yang tak terhitungkan!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Hari ini, sudah 107 hari kami bergelar suami isteri. Telah banyak perkara yang kami lalui dalam tempoh yang singkat ini. Pada saya, pengalaman di dalam alam perkahwinan ini merupakan sesuatu yang amat mematangkan saya. Hari demi hari, makin banyak yang kita pelajari. Saya merasa kagum dan bertuah dengan takdir ketetapan Allah pada hidup saya dan suami. &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Mengenali hati budi.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Bekerjasama.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Bertolak ansur.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Menerima kekurangan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Memberi sokongan.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Menjadi sumber inspirasi.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Dan pelbagai lagi perkara yang ingin saya kongsikan!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sometimes, we learn from discussing things. Sometimes through other people. Maybe also from looking back of what we have done together. And sometimes, we learn the hard way too. I think it is inevitable for couples not to get themselves caught in arguments, just as beautifully written, &lt;i&gt;"sedangkan lidah lagi tergigit, ini pula suami isteri". &lt;/i&gt;But &lt;i&gt;tergigit lidah&lt;/i&gt; is somehow or rather one of the best ways to learn about each other, honestly! Because we are being true to ourselves!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;i&gt;&lt;br /&gt;&lt;/i&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Back to my earlier statement, everything happens for a reason. There will of course be misunderstandings in your marriage. But, we have to use our every will to find the reason behind it. The "&lt;i&gt;hikmah&lt;/i&gt;". And to always, always be grateful of what Allah has given you in life. &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;For me, these two basic notions are the things that I hold on to dearly. I might sometimes forgot and need to be reminded of it. And now, I'm doing my share of reminding myself and other people too (who have been reading this till now)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Be grateful, for we are nothing and we have nothing without Allah's blessings. And find reasons to be happy on your own despite all the things that is happening around you...for life is simply too short to be wasted on the unnecessary.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;For those who are yet to get married, behold! For Allah's plan is always the best, trust me!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Walhamdulillah!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-3242507058330347222?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/3242507058330347222/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=3242507058330347222' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3242507058330347222'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3242507058330347222'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2010/03/of-being-grateful.html' title='Of Being Grateful'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-6876169279686300276</id><published>2009-12-26T09:44:00.003+08:00</published><updated>2009-12-26T10:08:37.414+08:00</updated><title type='text'>36</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SzVvoZiOAxI/AAAAAAAAAKM/2QtA3xWPTkI/s1600-h/20843_215046395962_596655962_3135959_3728657_n.jpg"&gt;&lt;img style="WIDTH: 320px; HEIGHT: 201px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5419360466450121490" border="0" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SzVvoZiOAxI/AAAAAAAAAKM/2QtA3xWPTkI/s400/20843_215046395962_596655962_3135959_3728657_n.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Alhamdulillah =)&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Tidak ada perkataan yang dapat ungkapkan betapa saya amat bersyukur dengan kehidupan saya sepanjang 36 hari yang lepas. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sesungguhnya Allah tahu apa yang bermain di fikiran saya, Allah tahu apa yang saya perlukan dari seorang suami, malah Allah juga berikan apa yang saya inginkan dari seorang suami.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Waktu dulu, saya berangan-angan mahu suami yang begini dan begitu, tetapi itu cuma bonus yang pada saya jika ada, saya akan amat bersyukur dengannya. Tetapi jika tidak ada ciri itu, pun tak mengapa. Yang penting, baik Islamnya, baik lakunya. Tapi, saya dapat lebih dari itu, Alhamdulillah...&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SzVvolFD_BI/AAAAAAAAAKU/P1DPXmtTWj8/s1600-h/20843_215160020962_596655962_3136459_7276794_n.jpg"&gt;&lt;img style="WIDTH: 400px; HEIGHT: 267px; CURSOR: hand" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5419360469549054994" border="0" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SzVvolFD_BI/AAAAAAAAAKU/P1DPXmtTWj8/s400/20843_215160020962_596655962_3136459_7276794_n.jpg" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Terima kasih Tuhan atas pemberianMu&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Semoga kasih sayang antara kami terus subur dan mendekatkan kami kepadaMu...&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;Amin!&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-6876169279686300276?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/6876169279686300276/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=6876169279686300276' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6876169279686300276'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6876169279686300276'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2009/12/36.html' title='36'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SzVvoZiOAxI/AAAAAAAAAKM/2QtA3xWPTkI/s72-c/20843_215046395962_596655962_3135959_3728657_n.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-9068033104243237876</id><published>2009-11-05T23:23:00.004+08:00</published><updated>2009-11-06T00:07:27.633+08:00</updated><title type='text'>Of Him, and Me II</title><content type='html'>Assalamualaikum to All,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I believe it's high time that I update my blog after such a long intended hiatus. Well, at first I was just too busy to jot down things here as I planned to do. After a while, it became my intention to leave this blog without new entries. Despite all the so many things that has happened to me in the past 8 months, I stored most of my memories in my mind not having it in writing as how I intend it to be earlier this year.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perhaps maybe, the time has come again for me to continue writing the unspoken things.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;My Wishes&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I wish for so many happy things in my life. Somehow or rather, God wants me to feel all the pain I could handle, before I taste the sweetness in life. I believe in destiny, and I believe it with all my heart. One of the wishes I had in 2008 was to get married in 2 years time, ie by 2010.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Why 2 years? Some might ask.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The only reason I could think of is that I would like to get married before I turn 27. Don't ask why 27, because I don't have an answer to that. I just think 27 is the limit for me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So how do I do that?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Obviously, not much I can do. And sometimes, when people do come to me, I gave them a no.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But when people casually ask me when will I get married, this is my typical answer.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;Insya Allah tahun depan..&lt;/em&gt; with all the happy smile on my face.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Of which usually everybody will start to get excited, to know who is the 'lucky' guy hehe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As you can guess, my answer would be &lt;em&gt;"Tu yang tak jumpa lagi tu... "&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Those who are close to me will always get this from me. Some even believe that I'm getting married soon. But I don't have anyone in mind yet at the time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But then.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Miracle happen....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And it is really a miracle......&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I wish to keep the story to myself and my close friends. Maybe later on in life I will be able to share my story, our story to the world.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I wish to inform that yes, I am getting married. But not in 2010.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I'm getting married in the next 16 days. To a guy I first know of his existence on May 19.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All praise be to Allah for making my wish comes true. I will be the happiest person on earth on 21 November 2009. May Allah bless me and my future husband in our marriage life. May this marriage last, until the day we meet again in the hereafter.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Amin.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-9068033104243237876?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/9068033104243237876/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=9068033104243237876' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/9068033104243237876'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/9068033104243237876'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2009/11/of-him-and-me-ii.html' title='Of Him, and Me II'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-1115345392477896937</id><published>2009-03-22T20:16:00.005+08:00</published><updated>2009-03-22T21:12:57.803+08:00</updated><title type='text'>Of Him, and Me</title><content type='html'>Sepanjang tahun ini yang baru hampir 3 bulan berlalu, minggu ini...seluruh minggu ini adalah minggu yang paling tidak sibuk buat saya. Buat pertama kalinya, setiap hari dalam minggu ini saya pulang awal ke rumah. Biasanya saya terkejar-kejar dan malah kadang tidak punya masa untuk paling tidak mencuci baju, tapi minggu ini saya punya masa untuk buat perkara sekecil itu. Selalunya, saya pulang agak lewat dan sudah terlalu penat untuk hanya sekadar mencuci baju. Tapi minggu ini, alhamdulillah dilapangkan masa buat saya untuk bersendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bersendiri, punya masa untuk diri sendiri, dan berehat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Though I don't quite like the fact that I have this time to be on my own because I think that I've not done enough for people around me, I seemed to be enjoying every minute of it. Because I know, I won't have this kind of opportunity as often as I wish I do.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And as far as I can remember, last Wednesday was the first night that I got to bed at 10.30pm; one of the earliest so far this year. And I actually time myself to sleep so that I don't do other things that night. My usual sleeping time is past midnight, sometimes surpassing 2 in the morning. And that somehow contributed to the terrible headaches that I occasionally suffer from throughout this year.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, throughout this past few weeks, I've been thinking a lot. Too much thinking that I somehow or rather felt a bit demotivated with life as a whole. Maybe most of it is because I am disappointed with myself in terms of my spiritual relationship with God, that I felt I've not done enough ibadah, and maybe my life revolves too much in this worldly things surrounding me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kadang-kadang saya melihat manusia di keliling saya, terlampau sibuk mengejar hiburan dunia, dan segala kemewahan di dalamnya. Hingga kadang-kadang mungkin, mereka terlupa pada tujuan asal kehidupan. Dan saya sedikit kesal, kerana saya semakin terheret ke dalam kepompong pemikiran yang sama.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila terlalu memikirkan semua ini, saya rasa sedih dan..entah mungkin kecewa. Kerana manusia lupa, malah saya juga hampir lupa, akan tujuan saya dilahirkan di muka bumi ini. Semua orang boleh mengatakan bahawa, ya tujuan hidup di dunia adalah untuk beribadah kepada Allah. Tapi, entah berapa ramai sahaja yang betul-betul menjadikan kehidupan mereka di dunia sebagai ibadah kepadaNya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maybe if we talk about ibadah from the narrow aspect, ie ibadah khusus, we can never see and we can never understand how we can live our life as an ibadah to God. But we really have to see ibadah, from the whole perspective of it. Living life as a Muslim, is to be God conscious all the time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Most people are always conscious on the way they look, and what other people think about them. But only a few are conscious on how Allah looks at them. What we do, what we eat, with whom we spend our time with, and to make it simply, on how we spend our precious time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sometimes, we don't even think about God for the whole day of our lives. Yes, we pray. But is there God in our heart and mind? Yes, we say Bismillah, when we start eating, or when we begin our journey and whatnot, but sometimes, somehow we forgot. That in the words we utter, there is Allah in it, but He is not in our mind.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When we pray, we want to finish it fast, so we can do other things. Are we considered as a good Muslim if we cannot even spare a few more minutes to remember Him, and think about Him, and ask forgiveness from Him.. because we think that we are too busy and we don't have the time to sit down and just worship Him..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Who are we to say that we deserve to get this and that and who are we to say that we want to be in Jannah in the hereafter when all we do now is everything but not remembering Him in our hearts?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I've been thinking a lot... I know that this world will always distract me, to enjoy all the pleasures and worldly things.. and I know that there's a limit to it. I know that God gave me all these to make it easy for me and us all to live our lives. But God also ask us to enjoy only as much as we need, and not as much as we want.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Remembering God is not that hard I guess..but we really have to be conscious all the time. Of Him. I really hope that this year, I'm really gonna improve on this. I don't have anyone to remind me all the time about my responsibility as a Muslim, and I cannot depend on anyone for it is my belief, my Iman and my responsibility as a person. I guess, one of the ways is to always realise that I have two angels by my side, for as long as I live, to give me rewards for my good deeds and to mark all of my sins to be judged by Allah, later on in the hereafter.. and sometimes maybe, people do not realise the fact that all of them have these two angels doing their job, endlessly until the day we die..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sesungguhnya dengan mengingati Allah, hati akan menjadi tenang...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-1115345392477896937?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/1115345392477896937/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=1115345392477896937' title='11 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/1115345392477896937'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/1115345392477896937'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2009/03/of-him-and-me.html' title='Of Him, and Me'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>11</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-8651186440824650685</id><published>2009-03-07T10:01:00.005+08:00</published><updated>2009-03-07T10:53:27.987+08:00</updated><title type='text'>Friendship</title><content type='html'>I want to dedicate this entry to a special friend of mine..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pertama kali kami berjumpa, saya pun tak ingat sangat apa yang berlaku. Yang saya tahu waktu itu, saya sebagai AJK MSA di Soton, bertugas untuk menjemput pelajar baru yang datang. Di situ saya semakin kenal dia. Tapi, kami banyak berhubung dengan YM walaupun sebenarnya kami duduk sangat dekat. Awal dulu, dia banyak tanya tentang survival di uni, jadi hubungan hanya setakat itu sajalah. Tapi saya dapat rasa yang ada sesuatu yang menarik dan istimewa tentang persahabatan kami. Dan saya tahu dia seorang yang sangat baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dia tak pernah menolak kalau kita meminta pertolongan. Itu saya pasti semua orang sangat setuju. Dan dia juga seorang pendengar yang baik. Masa pun berlalu, dan akhirnya kami menjadi housemate. Dulu, saya kononnya sebagai seorang kakak yang menjadi tempat rujukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi dengan dia, saya pula yang selalu mengadu masalah dan dia selalu sudi mendengar. Walaupun dia lebih muda dari saya, tiada halangan pada saya untuk menceritakan isu yang saya hadapi. Malah mungkin, hingga ke perkara yang setengah orang takkan mengaku pada orang yang lebih muda darinya. Tapi dia buat saya selesa untuk bercakap dengan dia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masa kami duduk serumah, malam-malam kadang-kadang saya akan kacau dia dengan masalah saya. Dan dia pun bercerita masalah dia pada saya. Jujurnya, saya sangat bangga dapat bersahabat dengan dia. Saya sangat bangga dapat menjadi orang yang rapat dan tahu kisah-kisah peribadi dia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaupun saya pun tahu dia ada kawan-kawan lain yang dia selalu bersama dengan, saya rasa kami adalah sahabat yang kami akan cari bila kami dalam kesusahan atau kebuntuan. Sebab kami pasti, yang kedua-dua kami akan sanggup untuk meluangkan masa walau sedikit untuk mendengar masalah yang dihadapi oleh salah seorang dari kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sesetengah orang yang dahulunya kawan baik saya, atau dahulunya menjadi orang yang paling rapat dengan saya, tak mampu untuk memberikan apa yang sahabat saya ini berikan. Walaupun saya dengan sahabat ini sebenarnya jarang sekali meluangkan masa berdua untuk ke mana-mana melainkan atas urusan rasmi, tetapi dia antara sahabat yang kekal bersama saya hingga ke hari ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bercerita masalah dengan dia, merupakan antara perkara yang paling bahagia pada saya. Sebab dia sentiasa ada jawapan untuk saya. Atau pun ada ketikanya, saya hanya perlu seseorang untuk sekadar mendengar, dia tetap sudi untuk buat sekadar itu. Walau sesibuk mana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di pandangan mata orang mungkin, kami tidak nampak rapat. Tapi, saya tahu dan saya bangga untuk mengaku bahawa, dia adalah antara orang yang paling memahami dan paling banyak membantu saya dalam masalah saya. Dan saya juga tahu dan saya juga bangga untuk mengaku bahawa, saya juga adalah antara orang yang paling memahami dan paling banyak mendengar masalah dia, walaupun hakikatnya dia ada banyak kawan lain di samping dia berbanding saya yang jauh di sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan saya berdoa, semoga persahabatan kami ini akan kekal hingga ke syurga.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SbHhMXGcwiI/AAAAAAAAAKA/Y9uDv0wioO0/s1600-h/DSC_0126.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5310273038122271266" style="WIDTH: 268px; CURSOR: hand; HEIGHT: 400px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SbHhMXGcwiI/AAAAAAAAAKA/Y9uDv0wioO0/s400/DSC_0126.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Taken on 16th July 2008 - on my graduation day - with Nur Khadijah Johari aka Adi!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepada sahabat saya Adi yang di kejauhan, ingat ye semalam!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Feel the fear and do it anyway!! Hahahaha!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-8651186440824650685?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/8651186440824650685/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=8651186440824650685' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/8651186440824650685'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/8651186440824650685'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2009/03/friendship.html' title='Friendship'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SbHhMXGcwiI/AAAAAAAAAKA/Y9uDv0wioO0/s72-c/DSC_0126.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-5157119857555342306</id><published>2009-02-22T21:03:00.007+08:00</published><updated>2009-02-22T23:32:27.675+08:00</updated><title type='text'>Februari; Fun and Fabulous?</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Salam All,&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Wow, never thought that I'd leave this blog for so many weeks without a new entry. All I can say is that I am a very busy woman with a lot of commitments..haha poyo. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Anyhow, let's start this one right now. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Internship&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;1. I started my internship at one of the local banks, based in Bangi. I have no issue with the place but it turned out that I was placed at a department, called Central Finance. To my surprise (though I could have guessed), all they do there was nothing but accounting. As some of you might know, if you noticed from the sidebar of this blog, I talked about how much I hate accounting. And the main motivation for me in joining FSTEP is to get involved in Islamic banking and runaway from accounting altogether. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;2. It was demotivating. I was surprisingly demotivated with it. I didn't expect this to happen, or at the very least I would hope to do something that has to do with Finance. The very first day of my internship I made it clear to my supervisor that this is not what I want or like. And I mentioned about the vision of FSTEP and also my interest in the banking sector. Fortunately, she understands my view and supported my stand. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;3. I then talked to the HR to resolve this issue of finding me a new place to go instead of being there in that department. I was asked to wait for 2 weeks. Feeling like I can't depend much on them to find me the place that I want, I somehow came up with an idea. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;4. I called one of the speakers from that bank, the one who has taught us during the Islamic banking rotation, and asked his help to find me a place at their Islamic banking office. To my absolute surprise, he willingly said that that shouldn't be a problem since he has friends who are looking for new staff for their department. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;5. And so to cut the long story short, I am now based in KL, at the Credit Department of the Commercial Banking division of the Bank's Islamic banking business. It is such an honour, such a bless, to be able to be there, and I cannot thank Allah more for giving me this opportunity Alhamdulillah. So, me and another friend of mine who was also with me at the Central Finance department earlier on, are now so excited with our new place!&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;6. If I can describe my job in simple words, is that I will go out and meet my clients, which includes companies, mostly SMEs, which need financing no more that RM50 million, and then prepare the paperwork for the requested financing, after which I will have to present my paper to the Credit Committee of the Bank which will later either approve or reject my paper. If you ask me what I think about it, I don't have any other answers except than EXCITING!&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;7. Last week, on the seventh day of my internship there, I was brought by my supervisor to meet my client at a place around 50km from KL. I seriously thought the meeting with the client will be somewhere around KL but we straight away went to the factory lot and got to see the business of the client, after discussing about the financing they need in their meeting room.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;8. To be honest, during the meeting I only understand like half of the discussion and was lost around the end of the meeting coz they were talking like really fast and I don't get all those jargons and terms they used. When we left that place, my supervisor said, "&lt;em&gt;So..ini la keje kita, jumpe klien, jalan-jalan... hehe.. amacam tadi?"&lt;/em&gt; &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;9. Well, all I'm saying for now is that, I really really love my new place. I love the job scope. I love the environment. I love the fact that they are really keen in teaching us and in giving us all the training we need. And I was also given my own desk, my own telephone (so anyone can call me directly haha cool), and for now I'm using the laptop while still waiting for my own desktop PC. Everything seems so cool right now, and I'm really loving it. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;10. I know I sounded a bit jakun in this entry haha but so what... I'm just saying I'm very happy with it... alhamdulillah =)&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Justification?&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Some people say I'm not grateful, for asking for a new place for internship and not wanting to be in the department I'm supposed to be in. Well, to put it simply, I have my own motivation in joining FSTEP. There are basically two reasons. Number one, because I want to be in Islamic banking and number two, because I want to avoid accounting/auditing. So I see FSTEP as a good place for me to get some exposure before working in the bank itself. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;So when I was placed at the department I hate the most, the whole of me just do not agree with it. I don't feel at ease. I was not feeling calm, and normal. I just felt wrong. I just felt that it is wrong for me to be there. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;And so that's why I did what I did. It wasn't easy to actually face your supervisor and tell her you don't like to be in her department without her being offended. It was not easy to convince the HR that I wanted a transfer. And honestly, it wasn't easy for me to pick up the phone and call that speaker to help me with this. It was hard, I'm telling you. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;But I did it, to fight for what I believe in. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;People might not agree with me, but I know that deep inside Islamic banking is the one for me. I believe that without a single doubt. To be able to have that kind of confidence and belief in me is not easy too, and I won't let people take that away from me. I will fight for it, no matter what it takes. And I know, the reason why I chose Islamic banking is just deeper than me being a Muslim so I must fight for Islamic banking, no! My being in this industry is bigger than that. I am very certain of why I am here, why I should be here. If people don't think that's true, then that is up to them because only I know what I believe in. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Some people would say, that I'm going against my fate. That I should have accepted my being in the department called Central Finance and not being resistant to it. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Well, if you believe that being in a place will give you nothing but trouble in the future (as that is how you feel every day), would you do something to get out of it or would you just wait and do nothing? I don't think so friends. But if you think you can accept whatever situation you are being put into, then why not continue? But don't force others to go along the same way if they don't feel like doing so. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;For me, there is a limit in being a positive person. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Fun and Fabulous?&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;1. It wasn't all fun and fabulous when February first started but now it is!&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;2. I have all the reasons in the world to be fun and fabulous in life cause apart from my future career, I have some personal achievements that I am very proud of regarding my social responsibility. I have 16 sisters (not blood related but faith related =) ), all of whom I love dearly, and I really hope I can inspire them to be the best in their chosen field and I really hope our weekly meeting will benefit them, as it has and will benefit me more, insya Allah. &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;3. And to put an end to this very LONG entry, let me share with you a few pictures that has made my parents proud =)&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;See you guys again next time.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Regards, &lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Azila&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SaFr-Vs1RZI/AAAAAAAAAJo/oV2-w7u2D2Q/s1600-h/DSC00006.JPG"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;The Star - 21 November 2008&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SaFuGaB-KLI/AAAAAAAAAJ4/YHdyQYEV5IU/s1600-h/DSC00011.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5305642892365015218" style="WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SaFuGaB-KLI/AAAAAAAAAJ4/YHdyQYEV5IU/s400/DSC00011.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;NST - 18 Jan 2009&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SaFtrCgOMKI/AAAAAAAAAJw/oYTOejD1EcQ/s1600-h/DSC00008.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5305642422192976034" style="WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SaFtrCgOMKI/AAAAAAAAAJw/oYTOejD1EcQ/s400/DSC00008.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;NST - 18 Jan 2009&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SaFr-Vs1RZI/AAAAAAAAAJo/oV2-w7u2D2Q/s1600-h/DSC00006.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5305640554740401554" style="WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 300px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SaFr-Vs1RZI/AAAAAAAAAJo/oV2-w7u2D2Q/s400/DSC00006.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-5157119857555342306?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/5157119857555342306/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=5157119857555342306' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5157119857555342306'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5157119857555342306'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2009/02/februari-fun-and-fabulous.html' title='Februari; Fun and Fabulous?'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SaFuGaB-KLI/AAAAAAAAAJ4/YHdyQYEV5IU/s72-c/DSC00011.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-176480561340923578</id><published>2009-01-18T11:35:00.002+08:00</published><updated>2009-01-18T12:20:29.735+08:00</updated><title type='text'>Joyful January</title><content type='html'>I'm back!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I didn't plan to leave this blog for so long but there was just so much going on I have to prioritise on the most important things. So I had to abandon this blog for a while.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I just got back from an 8 day OBS training at Banting, Morib. All 208 of us have to undergo Outward Bound School for 8 days and we were divided into two big groups. I belonged to the first group, and was supposed to go on the 2nd of January but since I have not fully recovered yet from the fever and cough, my doctor wrote a referral letter so that I can go with the second group on the 9th.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, before I start talking about OBS, I just wanna share how I started my new year. =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On the 1st of January, while most people were busy catching up on their sleep, my two friends cum neighbour and me went for a jog at UM. It was really a healthy start for the day. We then got ourselves ready to go for shopping! The last time I went shopping, I mean really shopping was when I was in the UK in July for my graduation. And I have been saving my allowance for the past 6 months. So, it's payback time! I bought myself a new handphone, not a very new model, but one that I've been eyeing for the past two years. &lt;i&gt;Sungguh saya memang bersabar dalam bab berbelanja... hehe&lt;/i&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I also wanted to buy a new watch for myself; my first ever real watch.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For some of my friends, they know that I haven't been wearing any watches for the past.. say 4 to 5 years. My skin is quite sensitive and it knows whether the watch I'm wearing is original or not. If it's not, then I'll start feeling itchy all over my wrist. That's when I finally decided not to wear any until I can manage to buy a good one for myself. With my savings, I went to several shops to look for one that matches my liking. Alhamdulillah, today I'm wearing a new watch, with my own hard earned money.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For me, it marked the end of classroom training in FSTEP. It is a reward for me, for being able to complete my studies in FSTEP.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The next day after we finished our final exam, we had to sit for a 'surprise' English Test by British Council. We were told that those who do not pass this English Test, will not be able to make it to their internship. Instead, they had to undergo a month class of English lessons with British Council. A week after the English Test, it was made known to us that only 19 of us passed the test. There were 60 MCQ questions to be answered, and those who get 50 and above only will go to their internship, while the rest have to be in FSTEP for another month.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Praise be to Allah, I am among the lucky 19. 2 of us got full marks, and they are Andrew and Ramesh, while I managed to score 56, which is not that bad! I remembered doing the test in a rush because we were only given 30 minutes to finish them. I thought that I might not be able to make it through as the questions are rather tricky especially the ending part. But Alhamdulillah, I've passed this hurdle and will be going to internship this Monday!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, there's just so much to share but I don't have all the time in the world to write as much as I want. Maybe I'll talk about my experience in OBS next time. Or perhaps, about my first week at work!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Regards,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Azila.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-176480561340923578?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/176480561340923578/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=176480561340923578' title='14 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/176480561340923578'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/176480561340923578'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2009/01/joyful-january.html' title='Joyful January'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>14</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-3267738556719099786</id><published>2008-12-31T20:20:00.002+08:00</published><updated>2008-12-31T22:32:15.752+08:00</updated><title type='text'>Dah Habis Disember?</title><content type='html'>Saya memulakan bulan Disember dengan harapan bahawa saya dapat menulis dengan kadar kekerapan yang lebih tinggi, atau setidaknya sama seperti bulan November. Tapi malang sekali, saya tidak dapat menulis dengan sepenuh hati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;December has been totally different from what I expected. Nevertheless, a lot also have happened in this one whole month. For one, both my paternal grandfather and grandmother have fallen sick during Raya Haji. It was after we went back to KL during Raya Haji that they were sick.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Having to see my grandmother in that condition just really makes me feel so negative. It is very demotivating and I just couldn't bare to see her struggle even to speak. She has now lost her ability to speak as nobody can understand her sayings anymore. Bedridden and having to have other people to help her to clean her everyday, she somehow lost herself easily and we were scolded for helping her sometimes..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It saddens me to even think about it. It is a sight I would not want to see. Nothing can make you happy if you just lost your ability to move around and to be able to talk. From one side, it is the time where you lost your ego, where you just lost what God has given you in life. Patience is the one thing that is not with her. I have never seen her being mad with things before this. She was a calm person, but somehow with what had happened to her, she is seen to be taking it hard. Looking on at the other side of it, I don't know how will I take it if I were to be her.. I just could not imagine... and I might be worse in dealing with it... only God knows..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, nobody can expect that things like this would happen to her. She was all well when we left kampung that day, and by midnight, everything's changed. It was all so sudden. Though I believe that fate is in God's hands, but when something bad happened to us, I bet our first reactions to it would not be so good. It is during the hardship, or after it has passed that you would sit down and contemplate and accept, whatever Allah has given us, be it good or bad.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;With my grandmother in that condition, my grandfather soon after fall sick too. I guess, part of it is because he is also saddened by the fact that his wife who have always been healthy, is now not up and about anymore. And now, both of them are being taken cared of by my uncles and aunts back in Pahang. Throughout that first week, we went back to Pahang 3 times and I had to skip 2 days of classes during that week.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As for now, we are working on with the traditional methods of curing both my grandparents, as my grandmother refused to be treated by the doctors when she suddenly lost herself and jumped out of the bed while the check up was done when my parents brought her to the hospital. My father had to sign a letter saying that the hospital won't be make responsible if anything happen to my grandmother. It was just.. I don't know.. maybe frustrating in a sense..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I just hope, I really just hope that Allah will make it easy for her... I just don't want her to suffer..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Right, moving on with FSTEP.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Part of why I didn't get the chance to update my blog was that it was the time for us in FSTEP to sit for our final assessment. I found it somehow or rather a bit stressful, as I felt a lot of pressure from all sides, particularly from the management and from my ownself. I have to sit for 2 subjects, Islamic Banking and Investment Banking, where we had 2 papers for each subject. I started revising a bit late, compared to the mid term assessment in October. The exam was on the 23rd of December, and the weekend before that, I studied together with Yunos and Napi at their faculty in the UM.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It was all okay on Saturday, but on Sunday when we went there, I started to sneeze non stop and my temperature was already quite high at that time. During the night, I just couldn't sleep because I really felt like I was boiled.. and I woke up around 4.30 in the morning and took a long shower to cool myself down. What made it worse was the terrible headache that comes with it. It was just too bad!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After Subuh, I went to FSTEP with Fayad and Napi with his car, even though I couldn't actually walk like a normal person would. Remembering it back, I thought that I could faint anytime while walking from the carpark to FSTEP.. it seems like miles away though it was only a 2 minute walk. I went to my class, dumped my bag and went to the Surau to sleep. The headache was getting worse by the minute, and I just couldn't take it anymore.. I felt like I was gonna die, seriously. It was horrible!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The symptoms are quite the same for dengue fever, and I was afraid that it could be just it. Around 2pm, after some restless hours of sleep, I opened the water tap and just put my head down the running water. I really had to cool my head.. it was really, really bad!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I felt better with that, and went to the clinic to get some medication, with some extra headache of the fact that I have to sit for my exam the very next day! At almost 5pm, I went back home with Napi and Fayad, with Aainaa who willingly accompanied me to my house so she could help me walk and hold my things for me. After sending me, they went out to get something for me to eat. That night I did not manage to do any revision, I just slept throughout the night.. thinking what's gonna happen tomorrow.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So the next morning, again both Fayad and Napi helped me and we went to FSTEP together. I did the exam to the best of my ability, but I really did not push myself as hard. I was just doing it so that I can finish it as quickly as I can... I just couldn't be bothered with it anymore.. I just want to get some rest and sleep..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I finished my papers that day and waited for my parents to come and fetch me up. I went back to Subang... and just got back to my place in Pantai Dalam today.. and I finally found out that it was not dengue after all... though the symptoms are very much the same.. and the fact that I have had dengue before this makes it all worse.. as those who have had dengue, there are higher chances of them getting it again.. but alhamdulillah, though Allah tested me with this fever at the very wrong time for me.. I know Allah did that so I can be stronger, so I can be close to Him more.. and I thank Allah for everything that He has given me.. be it good or bad..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Now that I am at the very end of my journey in FSTEP, and at the very end of the year 2008, and at the beginning of a new year of 1430Hijrah, I can say that:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. I love the year 2008 so much as it has taught me all the bad things and all the good things in life. This is gonna be the year that I treasure the most, the year I became 25 years old, the year I became much wiser than I can ever imagine.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. On this part, I really have to say that one of the most beautiful verses in the Quran that I treasure the most is verse 216 of surah al Baqarah which reads that,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Boleh jadi kamu membenci sesuatu padahal ia amat baik bagimu, dan  boleh jadi pula kamu menyukai sesuatu, padahal ia amat buruk bagimu,  Allah mengetahui sedang kamu tidak mengetahui.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is just so beautiful....I fell in love with it the first time I read it.. and knowing the meaning behind it, and relating it with life just makes all the hardships in life seem so small..though I sometimes am not as calm and peaceful with the facts of life, but this verse will help me to keep myself on the ground most of the times..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Of all the things that have happened in my life, 2008 is by far the saddest year and the happiest year as well. But I really have forgotten all the sadness that have happened to me during this year.. so much so I feel all content and happy with the way things are right now.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. But having said that, there are some issues that are not yet settled. As of now, I really don't know how to deal with it the right way. I might just hurt some people in the process of settling it, or I might just do nothing about it. I really don't know yet. But I just hope that God will do justice to those who hurt me, to those who make my heart bleed.. for it is just unacceptable, and I hope they know just how bad I felt with the way they treated me...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. Finally, spiritually.. this year have seen a lot of ups and downs for me. Though it's true that iman kita ada naik turunnya, I believe that I have all the power and necessary tools to make sure that my relationship with Allah grow stronger day by day. This is gonna be one of the things that I want to improve in this coming year, insya Allah. I know, Allah will surely help me with this..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To end this very long entry, all I want to say is that... I can never say enough in one entry!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So till next time,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Signing off for now,&lt;br /&gt;Azila.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-3267738556719099786?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/3267738556719099786/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=3267738556719099786' title='4 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3267738556719099786'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3267738556719099786'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/12/dah-habis-disember.html' title='Dah Habis Disember?'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>4</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-6026962865222966044</id><published>2008-11-30T22:46:00.008+08:00</published><updated>2008-12-01T08:58:50.413+08:00</updated><title type='text'>New November 3</title><content type='html'>&lt;div&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STM2HZxkapI/AAAAAAAAAIM/ndOHAjbi2xg/s1600-h/11-20-2008+7%3B37%3B10+PM.JPG"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Let's continue with my November diary =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;In the first November entry I talked about me and my friends preparing for our English Final Exam. On Friday the 14th we finally sat for the exam, and I found it quite hard coz I was also struggling with my headache at the same time. For the essay paper, it was very exciting for me as the question was very personal to me and I spent most of the time writing for the second part. I'd like to share the essay here soon insya Allah. I managed to get a copy of my unmarked essay from my facilitator, Mr George Chong. During our last English class, he also gave me a new English thesaurus as a gift!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;That weekend I went back home to be with my family.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;17 November - 23 November 2008&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This week is one of the busiest weeks in November for me! On Monday, we had a revision on Islamic banking coz it was the end of that rotation. It also marked the day that I will no longer be the class president for Topaz.. yihhuuu!! But I still have to attend the class presidents' meeting that day, which was the last meeting of ours.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Over the next day, we have our Industrial Visit session. There were 3 groups in our rotation for Islamic banking, namely Topaz, Zircon and Opal but unfortunately our class Topaz have to be separated for the visit. 11 of us were to be at Kuwait Finance House at Jalan Pinang near KLCC and the rest (10) was asked to be at Eon Islamic Bank Jalan Raja Laut. I belonged to the second group and was supposed to go to Eon Islamic but I swaped my place with Lee Ming Chuan, who had willingly agreed to go to Eon Islamic instead of KFH. I owe him one on that! Coz only God knows just how much I really wanted to go to KFH.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So on Tuesday, we went to KFH Jalan Pinang via LRT, and reached the building after walking for about 10 minutes from LRT KLCC. The event started around 9.30am and we were immediately brought into the trading room at Level 18. That was my first experience being into a trading room of a bank. There were so many technological gadgets around; I was really impressed!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STK4DuFUYUI/AAAAAAAAAHE/4t0cLn98B30/s1600-h/DSC04333.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5274480487653728578" style="WIDTH: 320px; CURSOR: pointer; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STK4DuFUYUI/AAAAAAAAAHE/4t0cLn98B30/s320/DSC04333.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This was taken inside the trading room while one of the bank officers was giving a briefing on their operations. Seems like we were not really concentrating there.. haha. Well, treasury department of a bank is not of my liking.. that's why.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;From there we were taken to a conference room where we had two speakers to talk about KFH and its operation here in Malaysia. One of the speakers was talking about Shariah Department and the other talk was on the products that they offer.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Refreshment was prepared for us when we finished around 12.30. We took some time sitting around and just talk about how the programme was handled by KFH and took some pictures. Here are our pictures inside the conference room.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STK7Zc9QiXI/AAAAAAAAAHM/Z7zoANbPTBA/s1600-h/DSC04344.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5274484159548524914" style="WIDTH: 320px; CURSOR: pointer; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STK7Zc9QiXI/AAAAAAAAAHM/Z7zoANbPTBA/s320/DSC04344.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;The ladies - Jaz, Azila, Azie, Jaja, Sha, Vee&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STK7aLAmZdI/AAAAAAAAAHU/dwFRrZERMmY/s1600-h/DSC04345.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5274484171910571474" style="WIDTH: 320px; CURSOR: pointer; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STK7aLAmZdI/AAAAAAAAAHU/dwFRrZERMmY/s320/DSC04345.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;The gentlemen - Fayad, Yunos, Hanif, Syukor&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We then made our way downstairs to the lobby, while at the same time discussing on where to go since there were like a few hours to kill before we head back to FSTEP. While busy talking, I noticed one very familiar face at the lobby, who was talking to someone at that time. It was not long before I recognised that it was the Managing Director of KFH Malaysia, Dato' Khawaja Salman Younis! I just couldn't believe it at first and was very eager to go and talk to him. When he has finished talking to the person he was talking to, I immediately went up to him and introduce ourselves. It was such an honour to be able to meet him personally there since he was not in the agenda for the visit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We chatted for a while and of course, not letting this golden opportunity go, we took a picture together with the MD of KFH..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STK7aqFj_iI/AAAAAAAAAHc/V9teinqnbvA/s1600-h/DSC04353.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5274484180252884514" style="WIDTH: 320px; CURSOR: pointer; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STK7aqFj_iI/AAAAAAAAAHc/V9teinqnbvA/s320/DSC04353.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;This is us with Dato' Khawaja Salman Younis!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I can't describe with words just how excited I was at that time! It just feels like Allah was listening to my prayer, for good opportunity to arise on that particular day. Allah answered my prayer that morning.. alhamdulillah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We then decided to go straight back to FSTEP after that. I had a meeting outside FSTEP that late afternoon and got back home around almost 12am. It was a very tiring day for me but I was just glad with how things turned out that day, and also what I have achieved from my meeting.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On Wednesday, the same three groups had a day outside FSTEP for CSR. We went to Zoo Negara to be the volunteers! It was extra fun though my body was aching all over the next day as a result of the work we did there. Don't have much to say, but it was really a memorable day definitely!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Some pictures here will do some justice to my lack of detail on this..hehe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STLFkGOjL6I/AAAAAAAAAHk/Y9sD4TtBneg/s1600-h/DSC04387.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5274495337541873570" style="WIDTH: 320px; CURSOR: pointer; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STLFkGOjL6I/AAAAAAAAAHk/Y9sD4TtBneg/s320/DSC04387.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;In front of Zoo Negara - before all the hard work started =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STLFk1nD_MI/AAAAAAAAAHs/8OAmnFOrxgw/s1600-h/PB190544.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5274495350261152962" style="WIDTH: 320px; CURSOR: pointer; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STLFk1nD_MI/AAAAAAAAAHs/8OAmnFOrxgw/s320/PB190544.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Azila, Lee, Jaz, Vee, Jaja and Dila - This was our 'working place'. It is the Savannah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STLFlJyFr_I/AAAAAAAAAH0/2MXDh93xPYg/s1600-h/PB190659.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5274495355676110834" style="WIDTH: 320px; CURSOR: pointer; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STLFlJyFr_I/AAAAAAAAAH0/2MXDh93xPYg/s320/PB190659.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;We were startled to see Majalah Tiga and its host doing their filming there that we took a shot in front of them while they were filming with Nurul Syuhada Nurul Ain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;From left - Lee, Azie, Dila, Solha, Azila, Jaz, Salmi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STLFloahZ4I/AAAAAAAAAH8/2fIbwSll934/s1600-h/PB190670.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5274495363898763138" style="WIDTH: 320px; CURSOR: pointer; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STLFloahZ4I/AAAAAAAAAH8/2fIbwSll934/s320/PB190670.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Us; Ida, Solha, Azila, inside the kandang rusa with our Facilitator from Zoo Negara, Pakcik Musa.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STM2QCGOZcI/AAAAAAAAAIU/W7wynWgihCo/s1600-h/11-20-2008+7%3B37%3B10+PM.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5274619237649769922" style="WIDTH: 400px; CURSOR: hand; HEIGHT: 254px" alt="" src="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STM2QCGOZcI/AAAAAAAAAIU/W7wynWgihCo/s400/11-20-2008+7%3B37%3B10+PM.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;This, my friends, is best picture of the day! There was one section in Zoo Negara where we can take pictures with a snake and a pony. As volunteers, we only have to pay RM5 per photo instead of the normal RM15. So we decided to give it a go though I was actually quite scared with the snake. But at last, the picture turned out well! And everyone bought a copy of the photo..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then on Thursday it was class as usual...and everyone was like feeling all lazy and was not focussing in class as most of us were drained out from our CSR at the Zoo. Some even got an MC for that...it was seriously a dreading day..we just can't wait for the class to finish. As for me, I had to attend another meeting outside FSTEP and managed to be at home only around 12.30am. I was dead tired but I was feeling very glad to be able to spend my time wisely.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Last working day, we had a full day for Speakers Club. I don't really like the fact that we have to have a whole day session for Speakers Club but since we have finished our English lessons we were only left with our series of Speakers Club sessions. We did a role play on Customer Service where we took turns to be the customer of a bank and also the Customer Service Officer of a bank. Since we finished our parts quite early, we then had to do an impromptu speech based on a topic that we have chosen. Our facilitator, Mr Mohamad will give us a specific topic based on the one we have chosen earlier.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I wrote "Friendship" for my topic and was asked to talk about "My Best Friend". And that's when I talked about my best friends when I was in the UK and what I've experience now and just made a point that I won't be able to let myself to have another girl best friend anymore for fear of getting myself hurt when the time comes for us to go on our own separate ways. And the rest were almost the same like what I've written in the last two entries. One thing I did not mention was the name of my 3 brothers as my best friends now.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;That night, I went back to Subang coz the next day we are going to go to Lumut! The rest of the weekend was spent with my family, attending a wedding ceremony at a place called Changkat Keriung. A weird name I can say, but we enjoyed our weekend there. On Sunday, around noon we left Lumut for Kuala Lumpur and went to visit my aunt at Wangsa Maju. My family then sent me back to Pantai Dalam at around 11.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It was a really long week for me for so much was being done throughout the week but I enjoyed myself most of the time, alhamdulillah.. alhamdulillah.. =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I guess I'll continue writing about the last week of November some time soon insya Allah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;That will then conclude my November diary! And December will bring out something new for me I hope. A lot more to be achieved, and that'll be one of things that I'll share in the upcoming entries.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Signing off,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Azila.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(This post was written half of it on Sunday night and was completed and published on Monday morning on the bus I'm taking now to go to FSTEP. 2 hours to kill on the bus, writing my blog would be one of the things I'd like to do apart from catching up with my sleep..hehe)&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-6026962865222966044?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/6026962865222966044/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=6026962865222966044' title='10 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6026962865222966044'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6026962865222966044'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/11/new-november-3.html' title='New November 3'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/STK4DuFUYUI/AAAAAAAAAHE/4t0cLn98B30/s72-c/DSC04333.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>10</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-2744718522415554010</id><published>2008-11-27T18:56:00.002+08:00</published><updated>2008-11-27T20:31:40.408+08:00</updated><title type='text'>New November 2</title><content type='html'>Entri kali ini saya ingin berbahasa ibunda pula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tahu dan sedar, untuk entri lepas saya memang sengaja menceritakan perkara-perkara yang mungkin akan menjadi isu bagi sesetengah orang. Bagi mereka yang baru mengenali saya di FSTEP, itu mungkin bukan satu isu. Tetapi bagi mereka yang telah lama mengenali saya, pasti menganggap yang saya telah pun berubah menjadi 'tidak baik'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya boleh untuk mempertahankan diri saya dengan menceritakan apa yang terjadi seluruhnya, pada malam saya pulang melewati tengah malam itu, tetapi saya rasa itu tidak perlu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang pentingnya, saya tahu bahawa saya orang yang punya pendirian sendiri dan pendirian saya insya Allah tidak mudah digoyahkan apatah lagi untuk perkara yang berkaitan dengan interaksi dengan lelaki. Saya tahu saya berada dalam dunia penuh fitnah, dan kebanyakan dari masanya saya tidak dapat mengelak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya ada banyak komitmen, jadual harian saya penuh, dan saya cuba sedaya upaya untuk mengelak dari berada dalam keadaan fitnah begitu. Tapi, inilah hidup sebenar, inilah realiti kehidupan yang saya hampir pasti.. mungkin sahabat saya di UK takkan boleh faham selagi mereka belum jejak kaki pulang ke Malaysia.. menghadapi realitinya masyarakat sekarang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya punya visi yang ingin saya capai, dari setiap perkara yang saya lakukan.&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;strong&gt;I am always in the state of full consciousness.&lt;/strong&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya telah belajar untuk "&lt;em&gt;Begin with the End in Mind&lt;/em&gt;", dan aplikasi konsep ini dalam kehidupan saya seharian. Dan saya penuh sedar dengan apa yang ingin saya perolehi di akhir setiap perkara yang saya lakukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin, ada setengah pihak yang tidak boleh menerima yang saya lebih senang berkawan dengan lelaki berbanding perempuan sekarang. Tetapi, insya Allah setakat ini saya masih sedar lagi diri saya.. Dan setiap yang saya lakukan itu, ada sebabnya. Dan mungkin juga selepas ini saya akan membuka semula hati saya untuk mencari sahabat karib seperti dulu..siapa tahu?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak, saya tidak kecewa cinta sehingga begitu kemaruk ingin bersahabat dengan lelaki!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan saya pasti, sekiranya Fayad, Yunos dan Napi membaca 'kemarahan' orang terhadap persahabatan saya dan mereka, saya pasti sekali mereka akan sama-sama mentertawakannya kerana mereka tahu bagaimana saya bersahabat dengan mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan saya percaya, persahabatan saya dengan mereka ini tidak sama dengan persahabatan saya dengan sahabat-sahabat perempuan saya dahulu. Saya memilih untuk tidak rapat dengan individu-individu tertentu, perempuan terutamanya, untuk menjadi sahabat karib yang akan sentiasa bersama saya, kerana saya tak sanggup lagi untuk menghadapi saat perpisahan dengan sahabat karib. Perpisahan dengan sahabat karib adalah sesuatu yang amat menyakitkan saya. Dan kalau boleh, saya tak mahu lagi mengalaminya. Saya tak mampu untuk menghadapinya buat kesekian kali. Itulah sebabnya saya tak mahu lagi punya sahabat karib di kalangan perempuan. Kerana saya, sangat mudah menyayangi sahabat saya.. dan saya tak sanggup lagi merasai kesedihan akibat perpisahan dengan sahabat..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai orang yang lebih rapat dengan sahabat berbanding keluarga, situasi saya berbeza.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bezanya persahabatan saya dengan adik yang bertiga itu, saya tidak meletakkan emosi yang mendalam, rasa sayang sepertimana saya menyayangi sahabat perempuan saya kerana itu jelas tidak patut. Saya dan mereka bertiga; bagi saya sendiri saya menghadapinya dengan penuh rasional. Dan mereka lebih rasional. Menjadikan ianya begitu unik, pada saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak terjelas bagaimana bezanya saya rasa, cuma yang boleh saya kongsikan di sini, ialah saya insya Allah sedar di mana batasnya, dan saya sangat mohon pada Allah untuk selamatkan saya dari sebarang kejahatan yang mungkin ada dalam persahabatan ini. Hanya Allah saja yang tahu, apa di dalam hati saya..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Paling pentingnya, saya tidak peduli dengan gosip orang keliling yang takkan mungkin boleh dihentikan. Mulut manusia akan sentiasa berkata-kata tentang keadaan di sekeliling mereka, dan saya tidak menyalahkan mereka sekiranya mereka bercakap tentang saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Manusia boleh terus-terusan menilai kita, tetapi di akhirnya pada saya yang penting adalah bagaimana Allah melihat dan menilai saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi, mungkin juga 'eksperimen' saya untuk bersahabat begini ada kesilapan dan kekurangannya. Kalau itu betul wujud, moga Allah lindungi saya selalu dari perkara yang tidak baik. Cuma saya tidak kisah untuk belajar dari kesilapan dalam hidup, kerana setiap kali saya melakukan kesilapan, saya memang sungguh-sungguh terkesan darinya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa pun yang berlaku, di akhir kisah hidup yang tidak lama ini kita hanya mengharap redha Allah, dan itulah sahaja yang saya ingin cari...dan saya harap saya tidak lupa diri sehingga menjadi manusia yang tidak boleh ditegur..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-2744718522415554010?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/2744718522415554010/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=2744718522415554010' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2744718522415554010'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2744718522415554010'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/11/new-november-2.html' title='New November 2'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-9114761030947961360</id><published>2008-11-23T06:50:00.016+08:00</published><updated>2008-11-24T23:40:45.463+08:00</updated><title type='text'>New November</title><content type='html'>When November starts, I thought I would be able to make my 'hectic' life a bit more relax. I've tried, but in the end so many things happened that I just had no choice but to go through it. But I have this sort of like a 'vision' to make November different and better in my own terms and views =) . So, this entry is going to be a bit like a diary; I'm gonna describe what has happened throughout these past three weeks.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1 November - 9 November&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On Saturday nothing much happened; as I was about to leave my house for my new rented place, I spent the whole day with my family though I wanted to go to a friend's wedding. She invited me even before Raya, and the whole Topaz class went for her reception but I just thought that this is the only time I'm gonna have with my family before I move out, so I had to sacrifice that invitation. We went to get some things for my new place that afternoon too apart from the groceries for our house. Sunday the 2nd, it was only around 11pm that I managed to be at my new place after I went to visit my aunty at Wangsa Maju with my family. By midnight when I was about to sleep, my roommate came back from work. She's an Indonesian, a Master student in Syariah at UM. We spent a good 2 hours chatting about so many things before we headed to bed. After Subuh the next morning, when I was getting ready and about to go, my roommate Siti offered her help to show me the bus stop where I should wait my bus at. And she actually walked with me until I reached the bus stop, which was actually not that hard to find. I was flattered with her kindness; I went to work smiling all day.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Monday to Friday, the usual things took place. But most of the days I didn't get to go back early; I reached home the earliest around 7pm though it will only take me no more than half an hour to go to work now. Throughout this particular week too, I had to face some miscommunication problem. I thought I have made my points clear, but maybe some people just couldn't accept it. I asked the opinions of the whole class personally, to find out whether what I said was wrong in any sense. But I was told that there was nothing wrong with it, and with that in mind, I just continued doing what I was supposed to. It has been just so long since I last had to face a difficult situation like this. Though I was affected a bit by it since some people chose to make it public, I tried to be positive with it, with the help of friends around me of course. And I thank all my classmates for being ever so supportive towards me.&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSl4eKe6D3I/AAAAAAAAAGM/SSHwPLctXr0/s1600-h/DSC04211.JPG"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Topaz has planned to do a birthday celebration on Saturday, a few weeks before the event itself. Being the class president for that rotation, I really hope that it could help to bring us closer. Zana being the organiser for this event deserves to be commended for her efforts in making things happen. We went to Secret Recipe at Centro Mall in Klang, which is owned by Zana's mum, on Saturday morning. We gathered at KL Sentral around 11am and were brought to Klang by a van chartered by Zana's mother.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Let the pictures do the talking now =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSl8pE4eRxI/AAAAAAAAAGU/ILcsfy7hmp8/s1600-h/DSC04211.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5271881883940964114" style="WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSl8pE4eRxI/AAAAAAAAAGU/ILcsfy7hmp8/s320/DSC04211.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Inside the van - on our way to Centro Mall Klang (Front - Solha, Azila, Jaz; Mid row - Newly wed Faizal and Sherry, Fida; Back - Vie and her nephew)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSn3f9-K0II/AAAAAAAAAGc/7BiUHskUMew/s1600-h/DSC04227.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5272016967397200002" style="WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSn3f9-K0II/AAAAAAAAAGc/7BiUHskUMew/s320/DSC04227.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Waiting for our food - Secret Recipe, Centro Mall Klang (From Left - Cik Yam, Azila, Yunos, Fayad, Faizal, Sherry)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSn5nKjtDGI/AAAAAAAAAGk/geTCtm5yfbA/s1600-h/DSC04230.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5272019290058198114" style="WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSn5nKjtDGI/AAAAAAAAAGk/geTCtm5yfbA/s320/DSC04230.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Standing from Left - Hanif, Salmi, Cik Yam, Azila, Ida, Fida, Solha, Sha snd Vie&lt;br /&gt;Middle row - Azie, Sherry, Jaz, Najah and Zana&lt;br /&gt;Front - Yunos and Fayad&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Not in the picture - Shukor with his wife who were busy shopping when we took the picture =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;From there, around 3pm we made our way to Seksyen 7 Shah Alam to one of our speakers' house in Islamic banking rotation, for his open house. Though Raya was already over, En Sabri invited us to have a makan-makan at his place. We spent around 2 hours there, eating and chatting with him about career and life after FSTEP. He gave us valuable advice on so many things and I really enjoyed being there as he is one of the best speaker we had for Islamic banking. He teaches and explains until all of us understand; he really is a very good trainer. One of the things that differentiates him from other speakers was that he really took the effort to get to know each and every one of us and he tried his best to remember our names. That alone has made me feel his sincerity...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Here is our picture with him and his wife.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSqK3iZqpmI/AAAAAAAAAGs/Hz-DyLYWe3A/s1600-h/DSC04239.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5272179000522483298" style="WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSqK3iZqpmI/AAAAAAAAAGs/Hz-DyLYWe3A/s320/DSC04239.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Around 6, me and Solha then headed to PKNS Shah Alam before we finally made our way back home. I reached my place at around 10pm and got myself ready for tomorrow.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On Sunday, we went to Genting! We were just merely chatting on Monday morning about going to Genting and alhamdulillah, after so many unexpected things happened throughout the weekdays, on Friday we finally decided to go on with the plan to go to Genting. As for me, it has been just SOOOOO LONG since I last had fun! I mean, I have been studying, working, doing all kinds of things until I forgot just when is the last time I spend some time for something like this. I decided to join my classmates on this trip and I think it was one of the most enjoyable moments I had with them, alhamdulillah for that. I just can't remember when was the last time I laughed so much until I hurt my stomach... haha... remembering all the incidents that day can still make me smile.. especially if it has to do with Fayad .. I think everyone agrees to that haha! (if I were to laugh alone people would say I've gone mad pulak..huhu)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Since it was a very last minute plan, only 11 of us from Topaz were able to make it for the trip. There were actually 18 of us in that trip, as we invited Napi (Pearl), Ira (Zircon), Zami and Zarith (Fayad's housemates) and 3 other friends of Cik Yam. We took the 8 am bus from Gombak LRT Station, and enjoyed the whole day there..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I can say that this is one of the best pictures that we took when we were there at the top =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSqR850OKHI/AAAAAAAAAG0/DsPD7Pexdbo/s1600-h/DSC04292.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5272186789288618098" style="WIDTH: 320px; CURSOR: hand; HEIGHT: 240px" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSqR850OKHI/AAAAAAAAAG0/DsPD7Pexdbo/s320/DSC04292.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Inilah gambar poyo kami!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Not much to say about the day cause there was nothing there but FUN! Overall, I enjoyed the experience and also the friends I have with me =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10 - 16 November 2008&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This week have seen me having some severe headache from the beginning of the week until the end of it. I went to the clinic to get some explanation from the doctor about this but he stressed on the fact that it was nothing serious and I was only given some panadols and antibiotics for that matter. Obviously it didn't get any better even after I have finished all the medicines given. I also get tired quite easily these days..as a result of my low blood pressure and low pulse rates..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I had my English Final Exam on Friday the 14th and was at first very nervous about it as we have to write a few essays for the exam. Some of the theories we learnt in class will also be included. So on Wednesday the four of us, me, Napi, Fayad and Yunos did our study group for English. Never in my life I did a study group for this subject.. haha.. it was kinda weird but I seriously need to have it too, apart from honouring my three brothers here who asked my help on this. We went for dinner at one of our favourite places here at Pantai Dalam and stayed there doing our revision until it was past midnight.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I rarely stay out this late but I can say that the discussion went on quite well and I was satisfied with it. I also took the opportunity to say some words..that will I hope help my brothers here, not only on academic matters but more so on life. It all started during the Presidents Meeting late that afternoon in which Napi and I attended. As this time I had to chair the meeting, I took some time to actually give some words of wisdom.. if I may say it like that la.. hehe. For all I know, I said things that matters on being a leader as I was addressing the newly elected presidents for the new rotation. It turned out that the words I said really got into one of them, ie Napi and he shared what I said with Yunos and Fayad. I didn't know that he was really 'touched' with my 'speech' during that meeting until he finds it good enough to be shared with his friends. But I am glad he did that.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I realised the fact that we really can influence other people through words and actions and I really really hope that I can be of a good influence for my three brothers; Fayad, Napi and Yunos, in that order =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSrAzCbAQxI/AAAAAAAAAG8/KxbEXlNphGs/s1600-h/IMG_0464.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5272238296846582546" style="WIDTH: 214px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSrAzCbAQxI/AAAAAAAAAG8/KxbEXlNphGs/s320/IMG_0464.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;This is their picture together; when we were having our revision before our exam last Raya.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Hanapi - Fayad - Yunos&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;They are my best friends here, they are my brothers and they are my bodyguards too. I guess the age difference really plays a role in making sure that this stays as a very healthy relationship. Apart from that, I am very sure I will not have any romantic relationship with any of them though I know people are busy gossiping about me and one of them. Having a romantic relationship with even any guys right now is not one of my priorities in life unless if that person is really meant to be for me.. I don't know what other people here in FSTEP are saying about me being close with these three nice guys here but for all I care, I am not doing anything wrong, at all. Maybe because I don't have any best friends among all the girls here in FSTEP but it's just that being with these guys make me happy. I mean, I have had enough with girl friends over the last couple of years.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It's not like I hate to have a new best friend; a girl friend, but I don't think I can handle it anymore. It hurts me.. it just hurts me to say goodbye to my best friends, to my very close friends that I've decided not to be close to anyone ever again..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am now just being a friend to everyone. But I don't think I can give my heart to someone to be my best friend. I just couldn't handle the fact that someday we're gonna go our own separate ways. Cause when I am close to someone, and when I start loving my friends so much, it's just so hard for me to say goodbye and leave when the time comes..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The difference between me and my three brothers here is the fact that I do not attach any deep feelings for them for that is wrong. Of course I do love them and don't want anything bad to happen to them but I'll make sure that when the time comes for us to part and move on with our lives, I won't be affected as I have been in the past with my once best friends.. I just hope that I can handle the situation good enough as I now do not depend on other people to be happy. And by that, I will then be able to control my life and not be negatively affected with changing circumstances in the future. Well, experience really teach us a lot and I am using all I've experienced from the past to go through my life now.. and all I am saying is.. I am enjoying every bits and pieces of my life, thank you Allah for giving me this feeling.. =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I guess I have to stop now and continue writing later.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perhaps some other week. =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Regards,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Azila&lt;br /&gt;-who have been enjoying life since she came back from the UK last July =)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-9114761030947961360?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/9114761030947961360/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=9114761030947961360' title='12 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/9114761030947961360'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/9114761030947961360'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/11/new-november.html' title='New November'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SSl8pE4eRxI/AAAAAAAAAGU/ILcsfy7hmp8/s72-c/DSC04211.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>12</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-6176672768833500922</id><published>2008-10-29T22:04:00.005+08:00</published><updated>2008-10-30T01:17:15.300+08:00</updated><title type='text'>Kisah Satu Bulan</title><content type='html'>I guess the main cause of my ineffectiveness in getting my work done and in getting to manage my time properly is due to the long hours of journey I have to take everyday to go to FSTEP. I spend approximately 4 hours a day on average throughout the weekdays to go to KL and to go back to Subang. The long journey I have to endure during the past 3 or so months was actually something I thought I could handle. But, when I finally realised that I was not performing well in all aspects of my life, I know that this has got to change. It's not that I do not want to live with my family but I just don't think I can take it anymore. The 4 hour journey is killing me day by day.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;During Ramadhan, I used all the time I had on the bus to read the Quran because that's the only time I can do it. If I don't do it that way, I won't be able to finish even half of it. If I were to depend on the time I had when I was at home, I bet most of my work would not get done on time. And I usually use my time on the bus to get some of my work done. Because I have no choice.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I begin my day as early as 5 to 5.30 am everyday depending on the time I sleep the night before. And by 6.15am, I will usually be on the bus going to KL. Around 8 or so, I'll reach KL and then will take my morning walk from the bus station to Dataran Kewangan Darul Takaful. And depending on what time we finish our class on that day, or whether I have any meeting to attend, or any discussion and report, I will usually perform Asar prayer first before I go back. If I were to go back without performing Asar first, I might just miss Asar totally. Around 5.30 to 6pm I will take my bus home, and will only reach my destination the earliest 8pm. There was this one time, the journey took me 2 and a half hour! Usually Friday is the worst as the traffic will be like mad! KL to Subang seems like from KL going to Ipoh....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And I'm getting tired of it already!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Throughout the past few weeks, with the rain around late afternoon everyday.. I had to stay back and settle my work and then only go back. Sometimes, I will only reach home around 9 or 10pm. Seriously I'm tired of it....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;That's why I've decided to move out and rent a place in KL so that I can better manage my time and not waste it on the road..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And I really hope November can be one of the best months throughout this year.. coz since August this year life has been treating me so well alhamdulillah and I am trying to keep the momentum going. Though I do face some difficulties from time to time, I do not want to let myself down by feeling all sloppy and moody. But as a normal human being.. sometimes I have to give in to myself also, allowing the emotions to take their place as it should..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Last two weeks, my sister was admitted to the hospital. She had a very high fever and it was suspected to be dengue but after some check up was done it was confirmed that it's not dengue, but a viral fever. She got out from KJMC on Sunday, and unfortunately on Wednesday the next week, it was my father who was admitted to the hospital for the same reason, fever. They had the same symptoms.. but my father had to go through several ultrasound screening and physiotherapy sessions apart from getting the X ray taken. His condition was worse than my sister so I was quite worried about him.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If there is one thing in the world that I am very weak at, it is none other than seeing my dad having to go through painful situation. I am so weak on this kind of thing. I just can't bare to see him being sick. It hurts me to see him suffer. It reminds me of this year's experience where he had to undergo an operation to remove some probable cancerous growth of bones on his palate. I was devastated to see him after the operation. It hurts me so bad to see him I just cried upon looking at him without being able to utter a single word..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So on Wednesday and Thursday I got to see him for the last time before I left for a Self Discovery Programme at Kendong, Negeri Sembilan on Friday morning. That morning when I reached the place of the programme, my sister texted me saying that my mom also had a very high fever and was feeling very weak. So it was all left to my sister to take care of my younger sisters while she at the same time not feeling very good as she has just got out from the hospital few days before.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I was so not in the mood to participate in this programme. That morning, for our first activity I just could not focus and kept on thinking about my family. But to go back and not being able to do anything won't be of much benefit to me either so I just tried to let go of my negative feelings and tried to be part of the team throughout the whole programme. Let's talk about that on a different entry anyway.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So when I finally got back home on Saturday afternoon, after a good shower I went to the hospital to visit my father. My mom stayed home to get her rest with my youngest sister. I was also not feeling quite well by this time. And I was supposed to attend a meeting that afternoon but I just don't have the energy left to do so. It was a shame not being able to make it there as it was a yearly meeting and I have all the intention of going until I was told by the management of FSTEP that we have to attend a compulsory Self Discovery Programme. As the Class President and Co Chairman for this rotation, I just couldn't run away from it. I had to go, even though in my heart I felt that it's not gonna benefit me much.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And my intuition was right after all. Let's save that for my next entry.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When I got back from the hospital, I just couldn't move myself anymore. Feeling so weak and exhausted from the programme, my body temperature was quite high that night. The next morning I had a terrible fever and my body was aching all over! I took a few Panadols and rested throughout the day and got better that night. I had another meeting to attend and again, I was not able to make it there. I couldn't do anything about it coz I was feeling so weak already. I was also supposed to attend an open house but unfortunately I had to let that go too. On Monday, I went to see my new place that I plan to rent and Napi helped me out with that. Before that I went to Fida's house just to honour her invitation that I didn't get to fulfil the day before. I also made a promise to a friend that I will join her for a very short community service programme but I forgot that I had something else planned earlier so I had to cancel my appointment with her. I don't know why I got so messy with time management recently. Abah checked out from the hospital later that day and everything else was as normal after that.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am now feeling better, my dad is now at home resting, my mom is also okay and my sister who was on mc has started working back.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What a life!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-6176672768833500922?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/6176672768833500922/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=6176672768833500922' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6176672768833500922'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6176672768833500922'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/10/kisah-satu-bulan.html' title='Kisah Satu Bulan'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-2163078733192728962</id><published>2008-10-04T13:37:00.009+08:00</published><updated>2008-10-29T23:54:11.188+08:00</updated><title type='text'>Raya and all the other things..</title><content type='html'>&lt;div&gt;This I wrote ages ago but never got the time to finish it. So it's a bit outdated but I still want to finish it up and post it here.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-----------------------------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I just couldn't stress more on the fact that I'm feeling like I'm at the top of this world every single day for the past few months; alhamdulillah for that!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You know, when you've finally accept your fate and work out your very best to make everyday is the best day of your life, that's when life will treat you well. Appreciate life as much as you can and life will definitely give you the very best you could ever ask for.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Raya was on Wednesday but we still had to come to FSTEP even on that very Tuesday. Alhamdulillah it was only until lunch time and we get to go back once we were done with the event of the day; the Spelling Bee Competition organised by one of the groups, Zircon.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I was not one of the organising committee members but unfortunately so, was chosen to be the Pronouncer aka Judge for the second and Final Stage. I was at first &lt;em&gt;very nervous&lt;/em&gt; when I was approached few weeks earlier by Dila to accept their invitation to be the judge. So much so it'll be a fun experience for me, the day before the competition I started to &lt;span style="font-style: italic;"&gt;menggelabah&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The day of the competition I tried to remain calm and cool as always.. though I was seriously &lt;span style="font-style: italic;"&gt;sangat cuak dan berdebar-debar&lt;/span&gt; until it's my turn to be the judge... huhu. During the First Stage, I get to see how Aznan (the other pronouncer) handled the competition. But I think he's quite lucky coz the words are rather easy. When it was my turn, I started to act as if I was very confident with myself.. but the truth is I was VERY VERY nervous! I guess the only person who got the chance to see me all &lt;span style="font-style: italic;"&gt;kelam kabut&lt;/span&gt; and &lt;span style="font-style: italic;"&gt;gelabah &lt;/span&gt;is Ridzwan from Zircon as well.. apart from Rum who was at the back of the Social Room as my coach to pronounce some of the words..haha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The words are quite tough and I can say that most of the words given for the Final Stage was absolutely beyond my level. Some of the words I just simply pronounce not knowing whether it's the correct pronunciation or not. But at last, I managed to handle the sessions until the end of it and I can say that I am very satisfied with the outcome and so does the organiser.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Unfortunately I don't have any pictures to go with this entry so maybe some time later... itupun if I can get it la..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After the competition, around noon I left FSTEP building with my classmate Yunos and Hanafi from Pearl and we started our journey back to Pahang. My parents left KL for kampung the night before so I've to go back on my own. Luckily I have 2 friends from Pahang and Hanafi was kind enough to let me &lt;span style="font-style: italic;"&gt;tumpang &lt;/span&gt;his car =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We first went to their house coz Napi hasn't pack his bag yet; as the night before he stayed over at Fayad's house. I waited outside their house and enjoyed the view from the 15th floor of Pantai Permai.. Napi wanted to get a new radio combo for his car so we went to a shop in Gombak, near Fayad's place. He was supposed to get it the night he went to Gombak but due to my other agenda, where they had to wait for me.. he and Yad didn't get to be at the shop on time coz it was closed when they were finally there.. Sesungguhnya saya menyusahkan mereka.. huhu tapi that Tuesday afternoon Napi managed to buy what he has planned and get it installed there and then...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Around 2 baru gerak from Gombak.. singgah sebentar untuk solat then continue our journey.. berborak throughout the 2 or so hours about so many things.. sent Yunos first.. met his family and borak2 sket while waiting for the rain to stop.. then went to Napi's house.. got to see his family members.. his twin brother/sister..comel =) and around 5 camtu we arrived at my grandparents' house.. got Napi to have a chat with my parents and then he went back home..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Raya was as usual. I got to pray solat sunat Raya and then busy preparing the dishes before the guests came.. The rest was just the same.. as it has been few years back..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Was not it the mood for Raya actually coz we have exam aka assessment the week after raya. Petang raya we went to Kuala Terengganu to visit my uncle. The journey took us 5 hours so we reached there around 11 and after almost 2 hours we got back to Pahang. Around 5am on second day of Raya barulah kami tiba semula di rumah Tok. I was exhausted!! Luckily I don't have to drive the car... I can't pun even if I wanted to coz I don't have a driving license haha!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Raya Kedua, petang tu Kakak and I drove back to KL coz my sister has got to go to work the next day. So I followed her home. One because I have to teman her and second, I have to study for my exams!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To cut the long long story short, on 7th October we, the second batch of FSTEP Participants had our first assessment of two streams each. My class; Topaz, took papers in Conventional Banking and Insurance/Takaful. Conventional paper was quite tough for me.. tambah lagi I missed two weeks of classes which I had to study on my own and asked my friends to teach me on that.. so a bit hard for me..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After the assessment I was quite busy with some other work. Masa terlalu mencemburui saya, dan kadang-kadang saya tercungap menghadapi hidup.. though I tried so hard to keep a happy face and to think positive throughout these times.. I'm afraid that sometimes I might lose myself in this struggle.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Entry ni nampaknya dah semakin meleret-leret. Tak tersusun dan merapu-rapu. Let's just continue with the next entry.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-2163078733192728962?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/2163078733192728962/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=2163078733192728962' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2163078733192728962'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2163078733192728962'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/10/raya-and-all-other-things.html' title='Raya and all the other things..'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-7405894352026005321</id><published>2008-09-02T22:04:00.002+08:00</published><updated>2008-09-02T23:18:58.205+08:00</updated><title type='text'>Masa yang Hilang!</title><content type='html'>Setiap dari kita punya 24 jam dalam sehari, namun sejak kebelakangan ini saya merasakan jumlah tersebut tidak cukup untuk saya. Saya perlu lebih masa!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rasa janggal, canggung dan pelik bila mula menulis kembali di dalam Bahasa Melayu setelah lama saya abaikan bahasa ini dari blog saya. Takut juga andai satu masa saya hilang keupayaan menulis dengan seronok di dalam bahasa ibunda saya. Mengingatkan saya pada ujian Bahasa Inggeris yang perlu saya jalani sebaik saya pulang dari UK bulan lepas. Dalam begitu banyak bahagian ujian tersebut, paling teruk sekali saya rasakan ialah bila mana saya perlu memberikan kata seerti di dalam Bahasa Melayu bagi frasa Bahasa Inggeris yang disediakan. (selain dari satu bahagian tertentu yang memang sukar untuk semua orang termasuk saya). Sesungguhnya waktu itu saya amat lupa apa itu &lt;span style="font-style: italic;"&gt;mother's tongue &lt;/span&gt;di dalam Bahasa Melayu!! Memalukan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kembali pada kisah asal, saya ingin kongsi banyak perkara di sini hakikatnya. Tapi terlampau banyak kekangan yang ada hingga saya merasakan jadi dosa pula kalau saya kemaskini blog tetapi mengabaikan tanggungjawab dan kerja-kerja saya yang sepatutnya saya dahulukan. Tetapi insya Allah itu semua akan berubah mulai hari ini, kerana saya mahu berusaha menjadi Azila yang dulu, Azila yang tahan dengan tekanan, Azila yang semakin diasak semakin bertambah daya usaha.. kerana kita memang sepatutnya begitu pun kan semua?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mereka yang hidup leka, mereka yang jalani hidup tanpa tekanan, tanpa pengisian masa yang bermanfaat, akan jadi mereka yang tidak mampu mencapai tahap maksima diri mereka. Saya mahu jadi seperti sahabat-sahabat saya, yang biarpun semakin sibuk dengan kerjaya dan hidup seharian, tetapi tetap kekal komited dengan kerja masyarakat, kerja komuniti. Atau sepertimana kata Mak, "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Azila tu asyik sibuk dengan kerja takde gaji dia tu.."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun perkara seperti itulah yang telah memanusiakan saya, memberikan saya sebegitu banyak pengalaman hebat dan manis dalam hidup, yang tanpanya, saya amat pasti saya tidak akan jadi seperti hari ini, tidak akan jadi Azila yang wujud pada hari ini... syukur Alhamdulillah. Dan juga, memberi saya seribu satu peluang bertemu dengan manusia-manusia hebat dan ternama... selain sahabat-sahabat yang juga bukan calang-calang orang..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pejam celik pejam celik, kali ini saya berpeluang menyambut Ramadhan di tanah air setelah lebih 4 tahun menjalaninya di UK. Saya berazam Ramadhan kali ini, akan jadi antara Ramadhan yang paling menarik dan bakal dikenang dibandingkan dengan Ramadhan saya di sini waktu dulu. Saya harap Allah beri saya kekuatan untuk gunakan peluang yang ada ini, untuk kumpul kembali pahala-pahala dan bonus-bonus yang begitu banyak, juga peluang untuk saya memuhasabah diri dan memohon ampun di atas selautan dosa saya selama saya hidup...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaupun Ramadhan di sini takkan mungkin dapat gantikan pengalaman Ramadhan saya di Southampton yang amat amat amat saya rindui dan sayangi, saya tahu Allah masih sayang saya dan beri peluang untuk saya kuatkan diri di bulan mulia ini tanpa bantuan sahabat-sahabat saya seperti dulu..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau dulu, biah yang baik dan solehah itu menjadi antara motivasi untuk saya kejar pahala dan buat pelbagai aktiviti yang cantik pada pandangan Allah, saya harap saya boleh cuba untuk menjadikan ketiadaan biah yang solehah itu sebagai satu cabaran untuk saya terus kekal dalam situasi yang sama (ie: kejar pahala dan pandangan Allah), untuk uji sejauh mana keikhlasan saya dalam beribadah padaNya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bercerita tentang FSTEP, mungkin belum masanya lagi untuk saya huraikan apakah yang saya lalui secara teknikalnya di dalam program ini. Cuma satu yang ingin saya kongsi buat masa ini.. Saya sangat-sangat bersyukur pada Allah kerana beri peluang pada saya untuk menjadi salah seorang peserta FSTEP Batch 2, kerana semenjak saya menyertainya.. saya berjaya jadi orang yang bahagia..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak tahu bagaimana boleh saya hurai perasaan ini.. mungkin kerana separuh tahun yang pertama hidup saya ditimpa pelbagai masalah yang akhirnya membuatkan saya &lt;span style="font-style: italic;"&gt;clinically depressed,&lt;/span&gt; dan kalau boleh saya katakan tempoh tersebut juga merupakan tempoh yang paling buruk yang pernah saya lalui di dalam hidup kerana semua yang berlaku seperti datang bertimpa tanpa sempat saya bina semula kekuatan dalam diri. Saya tahu Allah bekerja secara rahsia, kerana hikmahnya semua itu berlaku, walau tak dapat saya hurai satu persatu, saya tahu dan pasti itu untuk kebaikan saya sendiri, cumanya ia terpulang pada saya bagaimana untuk menerimanya pada waktu itu. Nyata saya belum cukup tabah, dan Tuhan mahu duga saya sesungguhnya dari semua aspek kelemahan saya. Diuji kehilangan, ujian perasaan, ujian kekecewaan, hilang harapan, malah hilang kasih sayang.. dan beberapa lagi yang tak mampu saya kongsi.. menjadikan saya begitu lemah sepanjang 6 bulan pertama tahun ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun semua itu berubah. Berubah sejak saya menyertai FSTEP pada awal bulan Julai lalu. Perubahan itu, bukan kerana penyertaan saya di dalam program FSTEP ini sahaja, tetapi ia lebih kepada perubahan dalam diri saya sendiri yang baru mula boleh menerima hakikat perjalanan hidup saya yang tidak berlaku sepertimana yang saya inginkan. Alhamdulillah, di tempat baru ini, bertemu sebegitu ramai muka-muka baru, adik-adik barangkali yang beberapa tahun lebih muda dari saya (walaupun hakikatnya secara fizikal masih tidak banyak beza kerana saya awet muda =p), terlibat dalam diskusi ilmiah yang merupakan minat saya, juga perkongsian pengalaman dengan manusia-manusia berjaya di dalam bidang perbankan dan kewangan... Semua itu menjadikan saya seorang yang sangat bersyukur.. dan saya mula nampak sedikit demi sedikit beberapa kebaikan yang datang dari kegagalan yang saya terpaksa hadapi sebelum itu..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Barangkali mungkin, dalam sedikit masa lagi saya dapat merungkai rahsia di sebalik kegagalan dan kekecewaan yang terpaksa saya lalui sepanjang tempoh beberapa bulan lalu...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Minggu lepas juga menyaksikan penyakit mata saya datang kembali. Setelah lebih setahun saya &lt;span style="font-style: italic;"&gt;diserang&lt;/span&gt; penyakit ini, ia tetap berlaku kembali buat sekian kalinya. Waktu saya ke UK untuk graduasi saya, sakit mata saya sudah semakin kritikal sehingga GP di klinik University memberikan surat saranan untuk saya bertemu doktor di Southampton General Hospital (SGH); untuk bertemu dengan Eye Specialist. Di sana barulah saya tahu apa yang menimpa mata saya.. doktor diagnos saya dengan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;Recurrent Corneal Erosion&lt;/span&gt;. Dari namanya sendiri, jelas ia memang akan berlaku berulang kali, di mana satu lapisan di atas kornea mata sebelah kanan saya telah koyak, akibat terlampau kering, dan itu menyebabkan mata saya teramat pedih, merah dan berair menanggung kepedihan. Simptomnya sama seperti conjuctivitis, cumanya ia tidak berjangkit kerana ia disebabkan oleh koyakan lapisan tersebut. Saya mula mengalaminya lebih setahun lalu waktu saya sedang bergelut dengan projek Masters saya. Dan selalunya ia datang dan pergi dalam tempoh 2,3 bulan. Doktor sarankan untuk saya gunakan ubat yang dicadangkan selama 3 bulan, pada setiap malam. Namun saya gagal untuk patuhi arahan tersebut kerana saya merasakan ubat tersebut terlampau mahal dan ya, saya masih lagi dalam gaya hidup menabung secara radikal jadi saya tidak beli ubat yang diperlukan dan untuk beberapa waktu mata saya elok seperti sediakala. Tetapi minggu lepas merupakan satu penyeksaan buat saya kerana sakit itu datang kembali. Dalam erti kata lainnya, lapisan di atas kornea itu koyak kembali lalu saya terpaksa ke FSTEP selama 3-4 hari menanggung kepedihan di mata yang amat sangat! Alhamdulillah saya berjaya mendapatkan ubat mata di klinik di bangunan FSTEP pada harga RM5, setelah membuat muka kasihan dan tak cukup duit pada aunty Cina yang jaga kaunter tersebut! =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan kini Alhamdulillah mata saya sudah pulih.. cuma saya tak pasti adakah ia akan berlaku lagi selepas ini? Saya harap bukan di dalam masa terdekat ini...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ramai yang bertanya, apa punca koyakan tersebut berlaku. Secara ringkasnya yang mampu saya jawab pada mereka, dan menurut penjelasan doktor, ia berlaku kerana saya terlampau banyak menangis. Dan saya tak dapat nafikan lagi kata-kata doktor tersebut. Menangis itu seolah telah jadi aktiviti wajib saya, setiap malam selama beberapa bulan, bermula dari tahun lepas, membawa ke pertengahan tahun ini. Cuma saya kurang pasti apa yang buat ia berlaku kembali kerana saya tidak mengingati sebarang insiden yang membuatkan saya menangis teruk seperti dulu.. dan saya sangat harap ia tidak berlaku kembali.. kerana saya telah janji bahawa saya akan berusaha sesungguh hati untuk tidak menangis meratapi hidup seperti suatu waktu dulu..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya ingin tinggalkan semua kisah sedih di belakang, dan hanya memandang ke hadapan dan sentiasa cuba untuk berfikiran positif dan merasa bahagia di dalam kehidupan insya Allah! Walaupun dari semasa ke semasa saya juga ada masalah, tapi setakat ini saya tidak memandang itu semua masalah yang besar yang boleh membuatkan saya hilang fokus untuk tempoh yang lama. Barangkali mungkin untuk beberapa jam cuma, dan itulah yang terbaik yang saya boleh lakukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kadang-kadang, di waktu kita berusaha untuk pandang cantik pada semua di keliling kita, akan ada saja manusia-manusia yang akan menjadikan yang cantik itu hodoh dan buruk, dan beri kesan yang menyakitkan pada kita. Kalau itu berlaku, dan itu telah berlaku, saya tahu bahawa itu hanyalah satu kisah kecil yang mahu warnai hidup saya, dan insya Allah tidak akan saya biarkan ia ganggu pandangan dan prinsip saya terhadap hidup sekarang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kerana hidup ini memang pasti sekali, setiap harinya adalah untuk kita bermujahadah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I believe and will always believe, that life is a struggle, every single day!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-7405894352026005321?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/7405894352026005321/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=7405894352026005321' title='9 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7405894352026005321'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7405894352026005321'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/09/masa-yang-hilang.html' title='Masa yang Hilang!'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>9</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-5669503260899648972</id><published>2008-08-18T02:17:00.005+08:00</published><updated>2008-08-21T02:34:35.410+08:00</updated><title type='text'>Promise to Myself</title><content type='html'>It's 2.20 in the morning and I'm still wide awake.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Here I am, making a promise to myself.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I promise, that throughout this week I will:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1) Write an explicit entry about FSTEP in this blog&lt;br /&gt;2) &lt;s&gt;Get in touch with J to settle up some financial matters&lt;/s&gt;&lt;br /&gt;3) &lt;s&gt;Call Z to confirm on my attendance and my responsibility (if there's any) for this weekend's programme&lt;/s&gt;&lt;br /&gt;4) &lt;s&gt;Write an email as a brief summary on Sunday's gathering and send it to two different groups&lt;/s&gt;&lt;br /&gt;5) Follow up all action items from the previous K meeting in Bangi&lt;br /&gt;6) &lt;s&gt;Discuss with A when is the suitable time for us to crash her place for a meeting next month&lt;/s&gt;&lt;br /&gt;7) Make a phone call to Kak M and meet up to discuss some really serious issues&lt;br /&gt;8) &lt;s&gt;Go to a friend's place and do revision with her on all the topics that I've missed when I left for the UK for 2 weeks&lt;/s&gt;&lt;br /&gt;9) &lt;s&gt;Call 2 important person before Friday to arrange for business opportunity&lt;/s&gt;&lt;br /&gt;10) &lt;s&gt;Run a meeting regarding the setting up of a new blog for FSTEP&lt;/s&gt;&lt;br /&gt;11) &lt;s&gt;Discuss with group members on our English Club activities&lt;/s&gt;&lt;br /&gt;12) &lt;s&gt;Do some research on CIMB before the Industrial Visit this Tuesday!&lt;/s&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alrite, I think that's about it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I hope to be able to do &lt;span style="font-weight: bold;"&gt;at least&lt;/span&gt; half of the listed items before the end of the week insya Allah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pray for me guys!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It's 2.30am now and I have only around 3 hours to sleep before I start my day!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;God, give me the strength and motivation to survive and be happy always, amin ya Rabbal 'alamin..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-5669503260899648972?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/5669503260899648972/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=5669503260899648972' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5669503260899648972'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5669503260899648972'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/08/promise-to-myself.html' title='Promise to Myself'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-2024480762031289347</id><published>2008-08-07T17:37:00.000+08:00</published><updated>2008-08-07T18:57:48.774+08:00</updated><title type='text'>The Past One Week..</title><content type='html'>I have been trying to find some time to get to this blog of mine to jot down some words here but since I came back from the UK, which is around a week ago I have not been able to do so. I arrived at KLIA around 6pm Wednesday last week. After Maghrib I went out with my family to celebrate my mom's 50th birthday which actually fell on the day before I got back. Later that night after sorting out the stuff to bring to workplace, I slept around almost midnight and got up at 4am as I can't bring myself to sleep anymore. Must be the jet lag by then. So I just prepared myself to go to work as usual, but this time with a big bag full of chocolates and the things that people asked me to buy for them in the UK.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I actually missed my classmates and friends at FSTEP when I was in the UK. And I kept thinking of them even though I just got to know them for only about a week or so. I was also constantly reminded of the classes and lectures that I missed while I was in Southampton. &lt;em&gt;Jeles!&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So the first day when I came in was a bit exciting for me as I got to meet them again after 2 weeks of holiday. I was sleepy through out the day, and the day after.. with the lectures...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On Friday, I left FSTEP and headed towards Shah Alam to join a pre departure programme for students applying to universities all around the world. Slept at 4 in the morning and 2 the next day; I just felt that I have no energy left for Sunday. On Sunday I left Shah Alam for Jelebu for the same kind of programme but for students from my previous college and the journey itself was quite a torture for me! But Alhamdulillah, all went well and I managed to do what I planned, so there's nothing to be complained about. (except for the lack of sleep..)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I reached home that Sunday around almost midnight and managed to get some sleep at 1am. And then Monday began as usual with the 6.30am bus and I walked to FSTEP from the bus station, managed to reach the class around 8.30am. That's my routine through out the weekdays as for now. And I usually left the building everyday after Asar around 5.30 and will be home around Maghrib time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As for the lack of sleep from my busy weekend, plus the jet lag.. I just &lt;em&gt;had to&lt;/em&gt; 'sleep' during lectures! Only God knows how bad I felt feeling sleepy during classes but I just can't help myself from that. I've lost count of my caffeine intake during these very sleepy moments..huhu. I don't usually take caffeine (coffee in that sense) as it'll give me terrible headache. But in order to stay awake, &lt;em&gt;blasah aje la...&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It's already Thursday, and only yesterday I got to settle myself down and did some personal work after a very restless week. This week has also seen me eating like I've never did before. 3 meals a day is something very alien for me as I usually have 1 meal in one day, or no heavy meal at all. It seems that I need more energy than ever before, &lt;em&gt;jadi pemakanan pun haruslah bertambah dengan kadaran tenaga yang diperlukan.&lt;/em&gt; It'd be good if I can gain some weight in the process too.. something I haven't been able to achieve for the past 10 years!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, I don't see much point in this entry for other people but I just feel the need to write something more of a leisure mode instead of something that I've planned to write in the first place. Perhaps for the next entry, I'll write something that will make sense to other people for I do find peace and satisfaction if I can touch people's heart by my writing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I've got a lot to share about lots of things but insya Allah will try to make some time for that very soon. Today might not be the right time coz I was a bit too emotional today; and I just need to cool down first before I burst out my feelings in a not very appropriate manner.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I guess this is what it does to me for being a very emotional person.. but I can't help it for this is who I am.. Insya Allah will try to improve myself for the benefit of other people.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-2024480762031289347?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/2024480762031289347/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=2024480762031289347' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2024480762031289347'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2024480762031289347'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/08/past-one-week.html' title='The Past One Week..'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-6580523570125868114</id><published>2008-07-18T19:50:00.004+08:00</published><updated>2008-12-09T14:59:25.075+08:00</updated><title type='text'>Graduation 2008</title><content type='html'>It's Friday, and has been 3 days since I came here.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Below are some pictures from my graduation..&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SICLTXY4aMI/AAAAAAAAAGE/GRdNoJr0RgY/s1600-h/DSC_0210.JPG"&gt;&lt;img style="cursor: pointer;" src="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SICLTXY4aMI/AAAAAAAAAGE/GRdNoJr0RgY/s320/DSC_0210.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5224328732561926338" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;All I can say is Alhamdulillah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SICEMyncfsI/AAAAAAAAAF8/bD6Uutw9u2Y/s1600-h/DSC_0167.JPG"&gt;&lt;img style="cursor: pointer;" src="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SICEMyncfsI/AAAAAAAAAF8/bD6Uutw9u2Y/s320/DSC_0167.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5224320923030290114" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A very happy and joyous occasion =)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-6580523570125868114?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/6580523570125868114/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=6580523570125868114' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6580523570125868114'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6580523570125868114'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/07/graduation-2008.html' title='Graduation 2008'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SICLTXY4aMI/AAAAAAAAAGE/GRdNoJr0RgY/s72-c/DSC_0210.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-20652185306005280</id><published>2008-07-16T12:25:00.003+08:00</published><updated>2008-07-16T13:02:02.732+08:00</updated><title type='text'>Back in Southampton</title><content type='html'>A lot has been going on since I last update this blog. Meeting new people, making new friends (a lot of them!), meeting top people in banking and finance industry(which is amazing and inspiring!), are some of the things that I went through over the last couple of weeks. I believe that change is something we can't avoid. In fact, change is the only thing that is definitely going to happen in our life.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Accepting these changes in life was a bit hard for me at first, because I'm just so used to be in an environment where there are only the people I love in it, and they were always there through my thick and thin. But when reality hits, I've come to realise and I've come to accept that no matter how we try to ignore the truth in life, it will always prevail. The truth that, nobody will be with you all the time; that you have to face the challenges in life on your own.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Having said that, I am not saying that I'm not happy with changes of that sort. Maybe just a bit resistant, trying to make it slower in a sense but I must say that I'm glad with how life is treating me now. This, is obviously relevant to one side of it only, ie. the working life.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On personal matters, putting family issues aside, I have come to accept that, no matter how hard we want to keep to ourselves our wants and needs, and no matter how hard we wouldn't want to let go of certain things in life, I guess it's not going to be with us forever. Nothing is going to last forever in life, and that includes love. Everything will change, not only to ourselves but also to the people around us by how we treat them.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My expectation must be quite high and unachieveable so that might be one of the reason's why. Well, enough of that. Let's concentrate on current updates.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Right, moving on with current updates, I'm currently writing this entry from one of my favourite places in the world, Mayfield Road, Southampton.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I arrived yesterday around 7pm here and will attend my graduation ceremony without my family. I will be accompanied by some of my 'family' members here to Turner Sims Hall today insya Allah. The ceremony will take place at 2.15pm, the First Ceremony for this year's event!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I wish to congratulate those who will also graduate this year, and may you guys live a happy and wonderful life in years to come.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I would also like to meet friends all over UK if I have the time (and money of course) because this will be the last time that I'm going to be here. No more trips to the UK in the future, so I'd like to go and visit friends, especially those whom I haven't got the chance to visit yet.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I'll be here for around 2 weeks or so, and can be contacted at +4477 38 565 484.&lt;br /&gt;This number will not be valid anymore after the end of this month.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hope to enjoy my last moment here, insya Allah!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-20652185306005280?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/20652185306005280/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=20652185306005280' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/20652185306005280'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/20652185306005280'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/07/back-in-southampton.html' title='Back in Southampton'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-4340895477515651297</id><published>2008-06-19T23:23:00.003+08:00</published><updated>2008-06-19T23:57:14.569+08:00</updated><title type='text'>Suku Abad Sudah!</title><content type='html'>Alhamdulillah, semalam saya telah pun menginjak ke umur 25 tahun. Terima kasih saya pada sahabat-sahabat yang ingat pada saya, dalam keadaan saya sendiri kadang-kadang melupakan mereka di hari istimewa mereka. Sungguh saya bukan kawan yang baik! Juga rasa amat terharu kerana menerima ucapan dari mereka yang baru saya kenali, mereka yang tidak pernah saya  temui! Sungguh saya amat terharu atas ingatan kalian. Saya sangat-sangat berhasrat untuk menulis satu entri yang baik tentang ini namun saya kira dalam keadaan saya sekarang, agak mustahil untuk saya berbuat demikian. Mungkin dalam masa seminggu lagi saya boleh mencuba menulis!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam tempoh 2 minggu lepas, saya agak sibuk berurusan ke sana ke mari. Sama ada hal keluarga mahupun urusniaga, sepanjang tempoh tersebut saya telah ke Ipoh, Melaka, Port Dickson, Lembah Beringin, Tanjung Malim, Temerloh dan Chenor tidak termasuk persinggahan saya ke UKM Serdang dan juga Kuala Lumpur sekurang-kurangnya 3 kali seminggu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebetulnya saya capek bangat!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan tika ini, laptop saya baru saja diserang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;spyware &lt;/span&gt;dan sekarang sudah gagal berfungsi dengan betul. Sudahlah ketika ini saya punya begitu banyak kerja yang masih tertangguh dek kerana kesibukan saya ke sana ke mari, ditambah pula dengan 'kesakitan' yang dialami oleh laptop saya membuatkan lebih banyak lagi kerja yang tertangguh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Entri ini sepatutnya tidak ditulis, kerana saya patut mendahulukan kerja saya yang sedang menimbun di kiri kanan, tapi saya ambil sedikit masa di sini untuk melepaskan lelah saya buat seketika. Buat mereka yang menanti tugasan saya yang masih belum selesai, harap dapat maafkan saya atas keterlewatan yang berlaku. Saya akan cuba menyelesaikan kerja-kerja saya sebelum minggu kedua Julai, kerana selepas itu saya akan berangkat ke UK untuk majlis graduasi saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tahun ini, saya akan menghadiri majlis graduasi saya sendirian, demi untuk menjimatkan kos. Saya tidak kisah pun begitu kerana keluarga saya telah banyak berkorban, jadi pemergian yang tidak berteman ini saya harap dapat meringankan beban keluarga. Yang pentingnya, saya bakal menggenggam sijil Ijazah Sarjana saya insya Allah! Tahun ini juga menyaksikan satu sejarah apabila buat pertama kali saya membeli tiket kapal terbang untuk ke UK, kerana sebelum ini saya mendapat keistimewaan tambang percuma sebagai anak kakitangan MAS yang masih belajar. Kini tiada lagi itu semua, jadi saya harus membayar harga yang besar untuk pemergian ke UK kali ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sejak beberapa bulan yang lepas, saya memandang diri saya sebagai orang yang miskin. Saya tidak berbelanja suatu apa pun untuk diri saya melainkan semuanya keperluan belaka. RM1 pada saya ketika ini merupakan suatu jumlah yang begitu berharga. Saya hanya membelanjakan wang untuk tambang bas saya ke sana ke mari, juga untuk urusan perniagaan saya. Lebih dari itu, memang tiada yang saya gunakan untuk diri sendiri. Malah kadang-kadang, untuk membeli makan dan minum semasa di KL sepanjang hari pun saya agak keberatan, dengan pandangan bahawa saya masih boleh menahan lapar sehingga saya tiba di rumah walaupun selalunya saya hanya akan tiba di rumah sekitar waktu Maghrib, dalam keadaan kepenatan yang amat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya akan terus-terusan bersikap begini terhadap diri saya, kerana saya tidak mampu untuk bermewah-mewah. Banyak agenda lain yang perlu saya dahulukan, dan saya sangat harap Allah memberkati usaha kecil-kecilan saya ini. Mungkin saya juga tidak akan peduli sekiranya orang memandang rendah pada saya, kerana selalu memakai baju yang sama berulang kali, berulang hari, sebab saat ini saya betul-betul kekurangan dari segi itu. Kebanyakan pakaian saya masih lagi di Soton, dan saya juga tidak tergamak untuk membelanjakan wang untuk membeli pakaian. Saya juga tak mahu menyusahkan keluarga, membelanjakan wang untuk pakaian saya, tapi kiranya sampai waktu saya rasa terdesak saya akan, dengan berat hati membeli pakaian baru..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Usaha berjimat cermat secara radikal ini saya harap akan membuahkan hasil dalam jangka masa panjang insya Allah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas hari ini, saya berharap dapat menjadi manusia yang lebih berguna, dan dapat memperbaiki kelemahan-kelemahan diri yang tidak terkira, dalam usaha untuk mendidik diri menjadi seorang ibu dan isteri suatu hari nanti. Walaupun peranan itu entah bila akan mengambil tempatnya, saya akan memerlukan sekurang-kurangnya 2 tahun lagi sebelum betul-betul bersedia untuk mendirikan rumahtangga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada sahabat-sahabat yang bakal mendirikan rumahtangga, jangan lupa untuk menghebahkan perkahwinan anda ya! Walaupun saya mungkin tak dapat memenuhi jemputan, tapi saya berdoa moga anda semua diberkati Allah SWT di dalam mewujudkan keluarga yang bahagia, dan juga dalam usaha untuk membangunkan manusia yang cemerlang, dunia dan akhirat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Entri ini memang ditulis dalam keadaan tergesa, jadi saya mohon maaf sekiranya ia tidak teratur. Saya akan berusaha untuk menulis dengan lebih baik untuk entri akan datang, insya Allah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai jumpa lagi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-4340895477515651297?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/4340895477515651297/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=4340895477515651297' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4340895477515651297'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4340895477515651297'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/06/suku-abad-sudah.html' title='Suku Abad Sudah!'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-7341329576739883305</id><published>2008-06-06T18:18:00.006+08:00</published><updated>2008-12-09T14:59:25.429+08:00</updated><title type='text'>For All Its Worth</title><content type='html'>I wish to write about my FSTEP interview last Wednesday but the 50 minute press conference held by the Prime Minister that night, made me postponed my intention to a later date.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This is a pressing issue, and I dare not turn deaf ears and let it past just like that before I write something here. If some of you might realise, my YM status yesterday was &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"terasa sesak dengan kehidupan&lt;/span&gt;". Someone left me a message wondering what's bothering me but I don't have the slightest mood to reply it. It has nothing to do with my personal circumstances, but I was just depressed with the current situation of our country.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The 40% increase of the oil price was unacceptable!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If someone were to object the government's (might as well put it as Pak Lah's)  decision, they are from the opposition. If someone were to agree with it  (I wonder how they could do such thing) then they are the loyal government  (read:BN) supporters.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am here to say that I disagree with it (who wouldn't anyway?)! Does that make me a member of the opposition party? I don't care if it does, because I've been accused for that few years back  (and just recently too).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Let's get real. Let us look at the facts first from the press conference.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt;The new pump price for petrol will be RM2.70 and RM2.58 for diesel, an increase of 41 percent and 63 percent respectively.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Abdullah has said that the government will maintain a 30-sen fuel subsidy, which is independent of the market rate of fuel prices. The government will review the market price on a monthly basis and announce the subsidised price accordingly.  &lt;a href="http://www.malaysiakini.com/news/83959"&gt;Source&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The PM and his cabinet called for a change in our lifestyle. The rakyat should change their lifestyle and to not waste resources as they did before.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;While Datuk Shahrir announced earlier that the price change will take place in August, PM took his 'own' move by announcing it to be effective as of yesterday.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Why the increase?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We were told that, &lt;blockquote&gt;&lt;p&gt;The price hikes are among government measures to drastically cut the spiralling bill for oil subsidies, which is expected to amount to RM56 billion this year.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;With the new structure, Second Finance Minister Nor Mohamed Yakcop - who was also present at the press conference - said the government is expected to spend about RM18 billion a year on oil subsidies.                                              &lt;a href="http://www.malaysiakini.com/news/83938"&gt;Source&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;Right, enough of the facts.&lt;/p&gt;Have you heard of the explanations and justifications that oil price in Malaysia is still considered  cheap compared to in Thailand, Singapore, Brunei and Philippine?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I've heard that too.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But they are not oil producers, are they?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And even if they are, how much is their income per capita?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Did you know that Singaporeans income per capita is 3 times that of Malaysians?&lt;br /&gt;So is it a justifiable comparison saying that our price is cheaper?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I don't think so.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Do you know what's the price of oil in countries which produce oils?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Let me show you!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SEkXqN8GBGI/AAAAAAAAAFk/EKwLnPpA7nw/s1600-h/gasprice.jpg"&gt;&lt;img style="cursor: pointer;" src="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SEkXqN8GBGI/AAAAAAAAAFk/EKwLnPpA7nw/s320/gasprice.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5208720458094347362" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There you go. If it's too small you can't see it, let me write it down for you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;UAE  -  RM1.19&lt;br /&gt;Egypt  - RM1.03&lt;br /&gt;Bahrain  - RM0.87&lt;br /&gt;Qatar  -  RM0.68&lt;br /&gt;Kuwait  -  RM0.67&lt;br /&gt;Saudi Arabia  - RM0.38&lt;br /&gt;Iran - RM0.35&lt;br /&gt;Nigeria  - RM0.32&lt;br /&gt;Turkmenistan - RM0.25&lt;br /&gt;Venezuela - RM0.16&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, how about that?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Let's talk about Petronas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Did you know that...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt;According to the Petroleum Development Act 1974, Petronas need not make its accounts public. Petronas need not even report to anyone, not even to Parliament. Petronas reports to just one man, the Prime Minister of Malaysia.       &lt;a href="http://www.malaysia-today.net/2008/content/view/8433/84/"&gt;Source&lt;/a&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Did you also know that ..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;&lt;blockquote&gt;Roughly Malaysia produces 650,000 barrels of crude per day. We consume 400,000 barrels leaving 250,000 barrels to be exported.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Three years ago the selling price of crude was about USD30 per barrel. Today it is USD130 – an increase of USD100. There is hardly any increase in the production cost so that the extra USD100 can be considered as pure profit.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Our 250,000 barrels of export should earn us 250,000 x 100 x 365 x 3 = RM27,375,000,000 (twenty seven billion Ringgit).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But Petronas made a profit of well over RM70 billion, all of which belong to the Government.                                                                                               &lt;a href="http://www.chedet.com/2008/06/oil-price.html"&gt;Source&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;&lt;br /&gt;Where have all the profits gone? Do you know? I don't, but Pak Lah does.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;But what's done is done. Let us look at how the government will help us, the poor rakyat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;p&gt;Under the scheme, vehicles below 2000cc will receive an annual rebate of RM625 to compensate for 800 litres of fuel used under the new price.&lt;/p&gt;&lt;p&gt;"Owners of private motorcycles of engine capacity of up to 250cc will be paid a cash rebate of RM150 per year," he said.&lt;/p&gt;According to the prime minister, the money will be paid by money order. Rebate will be paid when motorists renew the road tax for their vehicles.&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On this, I would like to refer Ustaz Zaharuddin's response for I find it very academically presented. His article can be viewed &lt;a href="http://www.zaharuddin.net/index.php?option=com_content&amp;amp;task=view&amp;amp;id=720"&gt;here&lt;/a&gt;. I absolutely agree with his views on this matter.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, what do we do now?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Just sit back, relax and change our lifestyle?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Why don't the ministers do the same thing?&lt;br /&gt;&lt;a href="http://katataknak.blogspot.com/2008/06/can-you-do-this.html"&gt;Here are some examples &lt;/a&gt;for them if they don't know how to.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And this, as a motivation for them to be consistent with it!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div style="text-align: center;"&gt;&lt;span&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;&lt;span&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;&lt;span&gt;&lt;span class="fullpost"&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SEkib3ER1KI/AAAAAAAAAFs/q6wP575GDj8/s1600-h/bnbodoh01.jpg"&gt;&lt;img style="cursor: pointer;" src="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SEkib3ER1KI/AAAAAAAAAFs/q6wP575GDj8/s320/bnbodoh01.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5208732306064397474" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Talking about lifestyle, I am one of those without license, without a car, without worry to spend  my money on petrol but am I going to be someone who is ignorant and couldn't care less about what's happening in my own country?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Is that how we react, as a responsible citizen, a responsible Muslim?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I don't think playing numb and deaf is the way to help improve our country's situation.&lt;br /&gt;I am no politician, I am not the YB, be it ADUN or MP.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But I am urging you my friends, to please at least make yourself involve by analysing this issue.&lt;br /&gt;Be part of the country by familiarising yourself with the issue. It is just too much already. This is not the only issue, there are other issues as well!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For those reading my blog who happen to be a student, please show your protest of the price hike. I am not afraid to say that yes I will be one of those &lt;a href="http://www.malaysiakini.com/news/83988"&gt;to join the upcoming demo on 12th July 2008, insya Allah.&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And for the rest of us out there, show that you care about this country by joining the crowd!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Let us show that our voice does count!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Let it be the greatest demo ever, bigger than BERSIH which took place last November.&lt;br /&gt;There's nothing to be afraid of, so let us all be there!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For the betterment of the country!&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-7341329576739883305?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/7341329576739883305/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=7341329576739883305' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7341329576739883305'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7341329576739883305'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/06/for-all-its-worth.html' title='For All Its Worth'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SEkXqN8GBGI/AAAAAAAAAFk/EKwLnPpA7nw/s72-c/gasprice.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-2325828999218975704</id><published>2008-06-02T17:50:00.003+08:00</published><updated>2008-12-09T14:59:25.635+08:00</updated><title type='text'>Seminar MCH</title><content type='html'>Sudah masuk bulan keenam dalam tahun 2008, dan kita semakin menghampiri separuh masa pertama fasa 2008.  Bagi kebanyakan dari pelajar universiti tempatan, waktu ini merupakan minggu-minggu percutian yang dinantikan. Bagi mereka yang sama di luar negara (baca: UK), tatkala ada yang masih bergelumang dengan nota-nota bagi menghadapi peperiksaan, ada antaranya yang telah mula cuti musim panas malah mungkin dalam persiapan untuk menaiki pesawat pulang ke Malaysia.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di kesempatan waktu cuti ini, saya ingin menjemput sahabat-sahabat semua untuk menghadiri sebuah seminar yang akan diadakan di  Ipoh,  Perak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaupun mungkin agak jauh bagi sesetengah dari anda, saya kira ini merupakan peluang yang tidak wajar dilepaskan kerana penceramah bagi seminar ini adalah yang berbahagia Ustaz Hasrizal Abdul Jamil.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seminar yang diberi tajuk Seminar Manual Cinta Haraki ini akan diadakan pada 12 Jun 2008, hari Khamis di Silveritage Galerria, Medan Gopeng, Ipoh, Perak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mereka yang berminat boleh mendaftar dengan mendapatkan maklumat lanjut &lt;a href="http://infogo2008.blogspot.com/"&gt;di sini.&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SEPICNMte5I/AAAAAAAAAFU/ldep5Y8QetY/s1600-h/poster_SEMINAR%2Bkecik.jpg"&gt;&lt;img style="cursor: pointer;" src="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SEPICNMte5I/AAAAAAAAAFU/ldep5Y8QetY/s320/poster_SEMINAR%2Bkecik.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5207225534398692242" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya juga akan hadir ke program tersebut sebagai peserta. Di samping itu, majlis pelancaran buku Ustaz Hasrizal  'Aku Terima Nikahnya' akan diadakan semasa program tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jualan buku akan berlangsung dengan harga istimewa  iaitu  RM20 sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jemput hadir ke program ini dan jumpa saya untuk mendapatkan buku tersebut!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya juga akan menjual buku-buku lain di sana insya Allah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-2325828999218975704?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/2325828999218975704/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=2325828999218975704' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2325828999218975704'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2325828999218975704'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/06/seminar-mch.html' title='Seminar MCH'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SEPICNMte5I/AAAAAAAAAFU/ldep5Y8QetY/s72-c/poster_SEMINAR%2Bkecik.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-5071462411176031702</id><published>2008-05-29T01:14:00.006+08:00</published><updated>2008-12-09T14:59:25.847+08:00</updated><title type='text'>Aku (belum) Terima Nikahnya..</title><content type='html'>&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SD2TYNMte2I/AAAAAAAAAFA/0gENlQeiz4c/s1600-h/cover_01.gif"&gt;&lt;img style="cursor: pointer;" src="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SD2TYNMte2I/AAAAAAAAAFA/0gENlQeiz4c/s320/cover_01.gif" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5205478788379278178" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buku ini ringkasnya hanyalah sebuah buku cerita tentang kisah hidup berumahtangga. Atau  mungkin lebih elok jika saya katakan bahawa ia adalah sebuah buku falsafah perkahwinan dan  kekeluargaan dalam bentuk cerita, yang sangat menarik! Olahan cerita dan pandangan dalam erti kehidupan yang dipamerkan di dalam buku ini menjadikan ia sebuah buku yang istimewa. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buku ini bukan novel, dan bukan juga berkisar tentang hukum hakam tentang perkahwinan. Pada saya  sendiri, buku ini adalah bicara hati seorang manusia, tentang manusia dan alam hidup berdua, alam berkeluarga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Membaca buku ini akan membuat anda berfikir dengan banyak, muhasabah hidup dan seterusnya merancang dan berfikir tentang diri anda sendiri dalam menguruskan hidup berkeluarga. Tidak kira sama ada yang masih bujang, baru bertunang, baru hilang bujang atau sudah lama hilang hidup bujang, buku ini akan tetap memberi satu persepsi baru kepada anda dalam melihat kehidupan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu salah satu artikel di dalam buku tersebut ditulis beberapa waktu dulu, saya agak tidak bersetuju dengan pendirian Ustaz Hasrizal yang dinukilkan di dalam ayat ini:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt;Saya tidak sama sekali menghalang perkahwinan semasa belajar. Tetapi janganlah perkahwinan itu semata-mata untuk menghalalkan apa yang haram.&lt;/blockquote&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selepas beberapa bulan saya berfikir, apa yang ditulis Ustaz Hasrizal itu memang ternyata dan jelas kebenarannya, hanya saya saja ketika itu yang masih tidak cukup matang dalam membuat penilaian. Sekembalinya saya ke Malaysia dan setelah sedikit sebanyak merasai jerih payah menanggung kehidupan, saya mula sedar ia memerlukan suatu komitmen yang besar untuk melafazkan "Aku Terima Nikahnya..".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya amat menyarankan sahabat-sahabat semua untuk mendapatkan buku ini, membaca dan  menghadamnya, dan kemudian mencipta cerita anda sendiri dalam kehidupan ini. Suka juga saya pesan, buku ini sebenarnya lebih sesuai untuk lelaki kerana hanya lelaki saja yang berupaya melafazkan tajuknya..sedangkan kaum perempuan tidak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi mereka yang berminat untuk membaca buku ini, boleh membelinya terus dari saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Harga Buku: RM20.90&lt;br /&gt;Harga Pos: RM2  (1  buku) RM3.50 (2 buku)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai dalam 3/4 hari bekerja insya Allah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pembelian untuk 2 buku ke atas melayakkan anda untuk diskaun sebanyak RM1 bagi setiap buku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk tempahan boleh email saya di  noorulazila[at]yahoo[dot]com.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;SELAMAT MEMBACA!&lt;br /&gt;&lt;img src="file:///C:/DOCUME%7E1/User/LOCALS%7E1/Temp/moz-screenshot-3.jpg" alt="" /&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-5071462411176031702?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/5071462411176031702/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=5071462411176031702' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5071462411176031702'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5071462411176031702'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/05/aku-terima-nikahnya.html' title='Aku (belum) Terima Nikahnya..'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/SD2TYNMte2I/AAAAAAAAAFA/0gENlQeiz4c/s72-c/cover_01.gif' height='72' width='72'/><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-4641768133482203848</id><published>2008-05-21T16:09:00.002+08:00</published><updated>2008-05-21T16:19:02.987+08:00</updated><title type='text'>Membina Hidup Baru</title><content type='html'>Insya Allah  saya  telah  pun  perlahan-lahan  keluar  dari  fasa  kemurungan  di  dalam  hidup saya. Terasa beban  dan  berat  sepanjang  beberapa  bulan yang  lepas,  namun  yang  pasti  hidup  harus  pandang  ke  depan  bukan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kita pedulikan  segala  yang  tidak  menarik dalam hidup, dan kita  cari sendiri  dan bina semula  perkara  menarik  dalam hidup  kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak mahu cerita  panjang,  tetapi  bagi  mereka  yang  masih  belum  berjaya  mendapatkan  buku  Ustaz  Hasrizal,  Aku  Terima  Nikahnya  boleh  membelinya  dari  saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dealer  Ustaz  Hasrizal  sendiri  sudah  kehabisan  stok  dan  stok  yang  ada  pada  saya  ini adalah  stok  penghabisannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk urusan  lanjut,  boleh  hubungi saya  melalui  email  noorulazila@yahoo.com&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-4641768133482203848?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/4641768133482203848/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=4641768133482203848' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4641768133482203848'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4641768133482203848'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/05/membina-hidup-baru.html' title='Membina Hidup Baru'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-3669309089308667546</id><published>2008-05-15T16:45:00.002+08:00</published><updated>2008-05-15T16:50:24.698+08:00</updated><title type='text'>-</title><content type='html'>Hidup terlalu  pendek, dan terlalu cepat  berlalu. Dalam tempoh  terdekat,  setelah  beberapa  bulan 'ditimpa  masalah', saya  harap  dapat kembali pada rancangan asal saya,  iaitu  hidup dengan bahagia,  dengan melakukan perkara  yang  saya  sukai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walau mungkin  di hujung  kisah ini, tiada  PhD  dapat  saya pegang...  hanya  kerana  sikap 'kejam'  seorang  manusia  yang  kurang  bijak  berfikir..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-3669309089308667546?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/3669309089308667546/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=3669309089308667546' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3669309089308667546'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3669309089308667546'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/05/blog-post_15.html' title='-'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-2005863195765946361</id><published>2008-05-09T19:43:00.001+08:00</published><updated>2008-05-09T19:44:49.582+08:00</updated><title type='text'>..</title><content type='html'>&lt;span style="font-family: georgia; font-style: italic;"&gt;Hanya air  mata  yang  mampu  berbahasa..&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;-Petikan dari  Aku  Terima Nikahnya oleh Ustaz  Hasrizal-&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-2005863195765946361?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/2005863195765946361/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=2005863195765946361' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2005863195765946361'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2005863195765946361'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/05/blog-post.html' title='..'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-1389370901111689275</id><published>2008-04-16T11:58:00.001+08:00</published><updated>2008-04-16T12:00:28.276+08:00</updated><title type='text'>Maaf</title><content type='html'>Untuk semua pembaca yang membuat tempahan sempena Pesta Buku yang lepas, saya amat-amat mohon maaf kerana buat masa ini saya tidak mampu untuk menyelesaikan urusan penghantaran buku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya diserang demam panas, suhu badan saya naik sehingga hampir 40 darjah Celcius semalam. Insya Allah, selepas saya kembali sihat, akan saya usahakan untuk menyiapkan urusan kerja yang tertangguh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-1389370901111689275?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/1389370901111689275/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=1389370901111689275' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/1389370901111689275'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/1389370901111689275'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/04/maaf.html' title='Maaf'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-8458353116567247331</id><published>2008-04-11T00:50:00.002+08:00</published><updated>2008-04-11T01:20:47.926+08:00</updated><title type='text'>Pesta Buku Antarabangsa 2008</title><content type='html'>Assalamualaikum,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maaf saya pohon pada sahabat-sahabat yang menantikan entri terkini dari blog ini. Barangkali, kisah yang berlaku dalam senggang waktu antara kepulangan saya dulu hingga kini, akan cuba saya selitkan dalam entri akan datang, sekiranya dapat saya susun apa yang berlaku dalam kata-kata. Sebetulnya, sepanjang tempoh saya menyepi ini, terlalu banyak yang saya hadapi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun, kita simpan dulu semua cerita yang kurang enak buat masa ini. Tujuan saya menulis pada tengah malam ini ialah untuk mempromosikan kepada anda satu-satunya Pesta yang saya rindui sepanjang permukiman saya di bumi UK dulu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pesta Buku Antarabangsa suatu masa dulu merupakan salah satu acara yang paling saya tunggu-tunggu sepanjang tahun. Inilah masanya untuk saya berbelanja sakan mendapatkan buku-buku yang saya idam-idamkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sabtu lepas saya, Mak dan 2 orang adik menaiki bas ke PWTC sementara Abah pula kerja (di hari Sabtu...). Saya berkesempatan untuk mendapatkan buku terbaru Faisal Tehrani, dan berpeluang pula bertemu muka dengan beliau di samping tidak melepaskan peluang untuk mendapatkan tandatangan dari penulis ternama itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun saya tidak sempat untuk mendapatkan buku-buku lain, di gerai-gerai lain kerana kami mendapat panggilan bahawa Abah dimasukkan ke hospital pada tengah hari itu. Kami bergegas ke hospital dan tidak sempat menyeluruhi tapak pesta. Disebabkan entri kali ini menceritakan khas tentang buku dan Pesta Buku, maka saya dengan ini ingin mengisytiharkan bahawa....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya berhasrat untuk mengambil tempahan buku-buku sempena Pesta Buku yang berlangsung ketika ini. Bagi sahabat-sahabat yang berada di Semenanjung UK (tidak termasuk kepulauan Ireland), anda boleh membuat tempahan kepada saya untuk sebarang buku yang boleh didapati di Pesta Buku Antarabangsa 2008.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya juga akan cuba mendapatkan tandatangan penulis buku seperti Ustaz Hasrizal (Saifulislam.Com) dan juga Faisal Tehrani sekiranya keadaan mengizinkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berikut adalah langkah-langkahnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Emailkan tajuk buku dan nama penulis.&lt;br /&gt;2. Pilih jenis pos yang anda mahukan. (PosLaju, DHL, Fedex, etc)&lt;br /&gt;3. Berikan alamat anda.&lt;br /&gt;4. Jelaskan bayaran untuk perkhidmatan ini. (Online transfer adalah digalakkan.)&lt;br /&gt;5. Maklumkan saya setelah menerima buku tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jumlah yang perlu dibayar adalah seperti berikut:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Harga Buku (mengikut harga belian) + Harga Pos (mengikut pilihan anda) + Untung saya (GBP1)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Itu sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semua pembayaran adalah mengikut kadar tukaran wang semasa pada hari bayaran dibuat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berikut adalah contoh: (GBP1= MYR6.30)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;RM20.90 (harga selepas diskaun) + RM42.10 (sekadar anggaran) + GBP1&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;= RM63 + GBP1&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;= GBP 10 + GBP1&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;= GBP11 sahaja!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Contoh yang diberikan tiada kena mengena dengan harga sebenar, sekadar memudahkan kiraan!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi sesiapa yang berminat, jangan tunggu lagi... Pesta Buku akan tamat pada 13 April ini. Email saya sekarang di noorulazila@yahoo.com&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekiranya ada sesiapa yang berminat untuk membuat tempahan secara pukal, berkumpulan atau lain-lain lagi boleh hubungi saya di email yang sama. Diskaun insya Allah ada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s: Saya sedang mencari ruang rezeki yang baru kerana esok saya bakal menyerahkan surat perletakan jawatan!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-8458353116567247331?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/8458353116567247331/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=8458353116567247331' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/8458353116567247331'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/8458353116567247331'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/04/pesta-buku-antarabangsa-2008.html' title='Pesta Buku Antarabangsa 2008'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-6682640523473472250</id><published>2008-01-19T00:40:00.000+08:00</published><updated>2008-01-19T01:07:46.719+08:00</updated><title type='text'>Nak beri Bantu atau Batu?</title><content type='html'>Assalamualaikum,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam pada saya sibuk-sibuk melayan hati dan perasaan, gundah gulana dengan masa depan saya yang entah tidak pasti hujung pangkal, saya sangat-sangat tersentuh dengan usaha rakan-rakan di Cardiff yang bertungkus lumus menyediakan platform terbaik bagi membantu rakan mereka, yang juga rakan saya di Cardiff University.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya percaya, dan saya yakin bahawa setiap orang ada masa susah dan senang mereka. Bagi saya sendiri, saya juga pernah mengalami waktu kesesakan duit semasa di UK. Sesak saya sehingga saya terpaksa menggunakan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;overdraft &lt;/span&gt;yang termasuk di dalam pakej Student Account dengan HSBC Bank. (Sekadar nota ringkas, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;overdraft&lt;/span&gt; tersebut tidak mengenakan sebarang caj faedah terhadap saya maka ianya bebas dari riba) Waktu itu, baki duit dalam akaun bank saya mencecah negative GBP1500. Maknanya saya berhutang dengan bank sebanyak GBP1500. Malah saya juga berhutang dengan kawan-kawan serumah, yang menanggung belanja makan, sewa rumah dan semua bil-bil yang berkaitan. Hal ini berlanjutan dari September 2006 hingga awal tahun berikutnya. Tapi Alhamdulillah, saya sangat bersyukur punya sahabat-sahabat yang sudi mendahulukan wang mereka untuk perbelanjaan saya dalam tempoh beberapa bulan tersebut. Dan hutang saya dapat diselesaikan selepas saya menerima Elaun Sara Hidup(ESH) untuk kali kedua; kerana ESH yang pertama habis begitu sahaja bagi melunaskan hutang kepada bank. Tapi, itu sekadar secebis kisah saya yang sudah pun berjaya saya lalui.. dengan bantuan sahabat-sahabat, juga dengan penat lelah bekerja di Mar*e Cur*e Charity Shop di Southampton.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berbalik pada kisah sahabat di Cardiff ini, sebagai seorang yang mengenali beliau walaupun tidak rapat, saya merasa terpanggil untuk menulis di sini bagi membersihkan nama beliau dari komen-komen yang pada saya sekiranya saya menjadi beliau dan membacanya, pasti akan merasa kesakitan disebabkan kata-kata orang yang seolah-olah mempertikaikan apa yang dilakukan oleh sahabat-sahabat beliau yang berusaha mengumpulkan derma bagi memudahkan urusan pembelajaran beliau. Ya, saya bukanlah orang paling rapat dan paling bagus untuk meyakinkan semua orang, tetapi saya rasa ini bukan masa untuk kita mempertikaikan kredibiliti beliau sebagai seorang pelajar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Prinsip yang saya pegang untuk menderma, kalau rasa ingin bantu maka bantulah. Tambah lagi sekiranya kita kenal orang yang memerlukan itu, maka wajar untuk kita bantu beliau. Tetapi, apa guna kita bising-bising dan berkokok menjaja soalan di website yang disediakan untuk tujuan yang baik segala ketidakpuasan hati kita kerana beliau memilih untuk belajar di UK, kerana beliau tidak memberikan semua maklumat yang anda mahukan hanya sekadar untuk puaskan hati anda, yang mungkin hanya sekadar berprasangka kepada beliau. Maaf, tapi saya tidak boleh bersangka baik pada orang yang mengemukakan soalan-soalan dengan cara yang begitu tidak sopan. Malah, apa yang saya tulis di situ pula yang dimarahi semula. Saya tidak mahu balas semula kata-kata orang sebegitu, tambah buat sesak hati sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya kira, pihak penganjur &lt;span style="font-style: italic;"&gt;The Faizah's Appeal&lt;/span&gt; telah pun membuat yang terbaik kerana menyatakan kredibiliti mereka dan menyediakan senarai penderma agar sekiranya wang itu tidak diperlukan di kemudian hari, mereka dapat mengembalikannya semula kepada penderma. Tahniah setulus hati saya ucapkan pada Kak Izdihar binti Jamil dan sahabat-sahabat di belakang tabir yang terlibat dalam usaha pengumpulan derma ini. Semoga usaha yang baik ini dapat memberi manfaat yang baik kepada Faizah, dan semoga amal ini dilihat dan diterima oleh Allah SWT sebagai bekal bagi kita di akhirat kelak. Moga Allah pandang kita...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepada sahabat-sahabat yang membaca blog ini, saya sertakan bersama laman web &lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;a href="http://www.freewebs.com/thefaizahappeal"&gt;The Faizah's Appeal&lt;/a&gt;, &lt;/span&gt;untuk anda sama-sama menghulurkan bantuan kepada sahabat ini dan untuk kita sama-sama sebarkan agar dapat mencapai matlamat pengumpulannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau anda ingin memberikan bantuan untuk meringankan beban beliau, maka saya alu-alukan dan mengucapkan berbanyak terima kasih bagi pihak beliau. Tapi sekiranya anda tidak mahu membantu, maka tidak perlu mempersoalkan apa yang sedang dilakukan oleh sahabat-sahabat beliau, kerana ia adalah usaha sahabat Faizah yang mahu membantu beliau, dan bukan Faizah yang memaksa sahabat-sahabatnya membantu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau ingin bantu, maka bantulah..jangan pula dicampakkan batu!&lt;br /&gt;Mohon maaf atas keterlanjuran kata, cuma saya tak dapat menahan kerana saya sendiri sangat terasa hati dengan kata-kata mereka yang tidak puas hati dengan usaha murni ini. Faizah mungkin tidak boleh marah dengan kata-kata yang dilemparkan kepadanya, tapi saya sebagai sahabat harus mempertahankannya, jadi inilah sahaja yang dapat saya bantu dari kejauhan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga Allah membukakan seluas-luas pintu rezeki untuk Faizah dan keluarga bagi merealisasikan cita-cita beliau untuk mendapatkan sekeping ijazah, AMiN!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-6682640523473472250?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/6682640523473472250/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=6682640523473472250' title='17 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6682640523473472250'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6682640523473472250'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/01/nak-beri-bantu-atau-batu.html' title='Nak beri Bantu atau Batu?'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>17</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-3536756594469166864</id><published>2008-01-17T13:47:00.000+08:00</published><updated>2008-01-17T13:54:41.529+08:00</updated><title type='text'>Terima Kasih Allah, kerana...</title><content type='html'>Di waktu saya serabut, Allah datangkan ilham untuk saya ganggu Sarah yang sedang studi. Kasihan Sarah terpaksa serabut bersama tapi di akhir perbualan saya gembira dan Sarah juga semangat! Maka sangat bahagia. Walaupun jarang jumpa, tapi Siti Sarah suka bagi nasihat. Adik yang baik =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Siti Sarah kawan Maizatul, maka Siti Sarah kawan saya. Terima kasih Maizatul kerana ada kawan yang best dan menarik walaupun kadang-kadang (mungkin selalu juga) akan cemburu melihat kemesraan anda dengan kawan-kawan yang berenam itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sarah, Nadiah, Kimah, Balqis, Fariha dan Madihah..adalah kawan baik Maizatul dan kesemua mereka ada tempat masing-masing di hati saya..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekali lagi, terima kasih Allah kerana datangkan Sarah dalam hidup saya..dan memberi saya semangat untuk tidak putus harapan.. Semoga Sarah, Maizatul dan kawan-kawan berjaya dan bahagia dalam kehidupan... Doakan akak juga!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-3536756594469166864?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/3536756594469166864/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=3536756594469166864' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3536756594469166864'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3536756594469166864'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/01/di-waktu-saya-serabut-allah-datangkan.html' title='Terima Kasih Allah, kerana...'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-8778049384360674447</id><published>2008-01-16T22:15:00.000+08:00</published><updated>2008-01-16T22:36:43.803+08:00</updated><title type='text'>Finally, I left them..</title><content type='html'>I'm now back in Malaysia. And as for now, I'm really not sure whether I'll be coming back to the UK for my PhD or not. Only time will tell...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To actually leave Southampton, and to accept the fact that I'm leaving my &lt;span style="font-style: italic;"&gt;family&lt;/span&gt; back there, is something that I've been trying to avoid thinking of. My deepest thanks to those who sent me off the other day at the University's interchange.. my ex-housemates, My, Leen, Izi, Adi.. and all the others, Kak Nurin, Fidaa' and Handzalah, Nadia, Ili, Azrin and Arfah..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Thanks for all the gifts, the card (I almost cried reading it), the farewell &lt;span style="font-style: italic;"&gt;party &lt;/span&gt;=) and most of all, thanks for all the times we spent together.. No words can describe my feelings towards you guys.. May Allah bless our friendship, may we still be friends until the end of time..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To my bestest mate, Maizatul Syafinaz.. this has been so hard for me to endure.. but our friendship and sisterhood has taught me a lot, and thank you very much for being ever so patient with me..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To Adi, my confidante.. thanks for your entry about me =)&lt;br /&gt;I know I have a very special place in your heart without you showing it =))&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;blockquote&gt;Life is unpredictable. Allah made it that way to see how much we would remember Him when He takes away the ease once in a while. I had not predicted to lose a good friend/sister/colleague/housemate in such a short time. I was hoping (and still hoping) that K Azila would still be here until I finish my degree. But currently, things don't seem that way. We sent her off yesterday evening (again) at the university's bus station. Yes people, she is going home. This time, we don't really know when she's coming back.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And to not risk losing my kemachoan in public, I subconsciously had kept myself away from K Azila for the past 3 weeks she was here. I didn't really wanna talk to her about her not coming back. This is called denial I guess. I am sooo good at that. Boleh menang pelakon wanita harapan terbaik. huhu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila dah takde depan mata, baru nak terasa. Oh I will so miss those long night talks, especially lepas makan malam. And also our gossips together ;) K Azila has helped me go through a lot since I knew her. Banyak kongsi pengalaman dan pengajaran dari hidup. She is also my personal trainer (tapi gagal sbb anak murid degil sgt) and my penasihat dalam urusan hidup. I learnt a lot from her wisdom and experiences. Mengajar selok belok jalan menuju redha Allah..all those times travelling together untuk mencari secebis ilmu di bumi Tuhan yang luas ini...minum kopi...makan sup leek yg tak sedap...sesat jalan...angkut2 buku di jalan TAR...macam2 la...semuanya satu kenangan yang tak mungkin dilupakan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pertemuan dan perpisahan itu adalah lumrah kehidupan. But I hope this bond that we had built atas dasar ruhamau bainahum (al fath: 29), will keep strong and be the string that pulls us both back when either one of us strays away from the path of struggle for Allah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Until we meet again K Azila. May Allah make it easy for you to reach your ambitions. Do not forget us here =)&lt;/blockquote&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-8778049384360674447?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/8778049384360674447/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=8778049384360674447' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/8778049384360674447'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/8778049384360674447'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/01/finally-i-left-them.html' title='Finally, I left them..'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-4386020284383564708</id><published>2008-01-10T19:01:00.000+08:00</published><updated>2008-01-10T19:18:23.914+08:00</updated><title type='text'>Hanya 5</title><content type='html'>Telah agak lama saya tinggalkan blog ini senyap tanpa berita terbaru. Ada beberapa berita yang saya terima sejak kali terakhir saya menulis di blog ini; ada yang sedih dan ada yang gembira. Tapi yang sedih itu barangkali lebih kuat kesannya pada emosi saya membuatkan saya kurang perasaan ingin menulis di sini. Kalau diperhatikan, jika saya lama tidak menulis, waktu itu kehidupan saya mungkin sedang dalam &lt;em&gt;pergolakan&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perlukan masa untuk tenang kembali sebelum mula menulis. Apa-apa pun, lebih kurang 1 minggu lepas saya telah menerima keputusan Masters saya. Alhamdulillah untuk keputusan yang saya terima. Saya tidak pernah mengharap untuk mendapat &lt;em&gt;Distinction&lt;/em&gt; secara keseluruhannya selepas menghantar &lt;em&gt;dissertation &lt;/em&gt;saya pada bulan September lepas. Kerana saya tahu tahap kualiti yang saya hasilkan waktu itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sangkakan saya mendapat &lt;em&gt;Distinction &lt;/em&gt;secara keseluruhannya apabila membaca surat dari University yang memaklumkan keputusan saya. Tetapi, setelah mendapatkan pengesahan dari pihak yang sepatutnya, saya mendapat tahu bahawa saya hanya mencapai kategori '&lt;em&gt;highly commended' &lt;/em&gt;bagi &lt;em&gt;dissertation &lt;/em&gt;saya tentang Perbankan Islam di Malaysia. Mengikut kata &lt;em&gt;personal tutor&lt;/em&gt; saya, saya hanya kurang 5 markah sahaja untuk mencapai &lt;em&gt;Distinction &lt;/em&gt;untuk MSc in International Banking and Financial Studies.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya tidak menyalahkan takdir atas apa yang berlaku. Tapi saya tetap menganggap saya telah mencapai &lt;em&gt;Distinction&lt;/em&gt; kerana saya tahu dan saya yakin saya telah memberikan sepenuh usaha dan tenaga untuk &lt;em&gt;dissertation &lt;/em&gt;yang saya hasilkan itu. 5 markah untuk mencapainya, saya kira adalah silap saya kerana sedikit culas dalam mengulangkaji semasa peperiksaan semester kedua yang lepas. Saya tahu saya agak mengabaikan 2 subjek yang agak sukar bagi saya semasa semester kedua dulu. Namun takdir tak boleh diubah lagi, saya harus bersyukur atas apa yang saya perolehi untuk kali ini. Bagi saya, ini antara pencapaian yang saya sangat banggakan, walaupun mungkin ia sekadar suatu yang biasa bagi orang lain.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tentang berita sedih itu, buat masa ini saya sedang cuba untuk menukar ia menjadi berita yang gembira semula. Namun, hanya masa dan takdir yang bakal menentukan masa depan saya. Yang boleh saya lakukan kini, hanyalah menanti dengan penuh sabar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semoga saya dapat mencari semula momentum untuk menulis dengan lebih baik, dan menulis sesuatu yang boleh mengisi pemikiran orang yang membacanya. Di kesempatan ini, saya ingin mengucapkan selamat menyambut tahun baru; Selamat Datang 2008 dan Selamat Datang 1429.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;May all of us have the best in life, insya Allah..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-4386020284383564708?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/4386020284383564708/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=4386020284383564708' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4386020284383564708'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4386020284383564708'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2008/01/hanya-5.html' title='Hanya 5'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-6698090585474838342</id><published>2007-12-16T18:28:00.000+08:00</published><updated>2007-12-16T19:10:37.335+08:00</updated><title type='text'>Jangan Jadi Seperti Pisau</title><content type='html'>Jarang-jarang sekali saya tulis tentang perkara-perkara yang &lt;span style="font-style: italic;"&gt;taboo&lt;/span&gt; bagi kebanyakan pelajar di blog ini. Tapi, tidak menulis tentang sesuatu tidak bermakna saya tidak mengambil tahu tentangnya. Cuma mungkin, mencari waktu yang sesuai, atau cara penulisan yang sesuai dengan keadaan. Sebab kalau suatu masa dahulu, apa saja topik kontroversi yang saya tulis, pasti mendapat bantahan dan bangkangan secara kasar oleh mereka yang bergelar  &lt;span style="font-style: italic;"&gt;anonymous  &lt;/span&gt;selalunya. Malah, pernah juga apa yang saya tulis digunakan sebagai bahan untuk &lt;span style="font-style: italic;"&gt;blackmail &lt;/span&gt;saya kembali. Barangkali mereka iri hati dengan saya, tidaklah saya ketahui sebabnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuma saya tidak ingin berbicara tentang politik di sini. Saya cuma ingin menyuarakan pandangan saya terhadap sesetengah individu yang berbicara tentang politik. Bagi mereka yang memang bergerak di bawah parti masing-masing, saya kira itu adil untuk mereka; berbicara tentang politik, dasar perjuangan mereka dan isu-isu semasa yang melanda negara kita. Tapi, berapa ramai sangat di kalangan rakyat Malaysia ini yang menjadi penggerak kepada parti-parti politik? Mereka yang bergelar penyokong, yang sekurang-sekurangnya turun mengundi adalah kumpulan majoriti di kalangan kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa yang saya dapat dari pembacaan-pembacaan saya di kalangan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;bloggers&lt;/span&gt;, ramai yang memberikan respon-respon tentang isu semasa di negara kita. Kepelbagaian respon dan isu yang dikemukakan, pada saya merupakan satu perkara yang biasa. Tapi, kebanyakan dari yang memberi respon, biasanya agak &lt;span style="font-style: italic;"&gt;membuta tuli&lt;/span&gt; dalam memberikan pandangan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau kita memberikan pandangan tentang sesuatu yang subjektif, itu tidak mengapa. Anda tidak perlukan fakta untuk memberikan pandangan tentang perkara subjektif. Tetapi apabila bercakap tentang politik, selalunya fakta adalah faktor utama dalam menilai pandangan kita. Jika tiada fakta yang betul, tak perlu serabutkan orang lain dengan pandangan kita yang silap. Saya tidak bermaksud untuk semua orang diam dan jangan cakap apa-apa tentang politik kalau anda bukan ahli politik. Tetapi saya hanya berharap agar, sekiranya anda ingin meluahkan respon yang membina, dapatkan fakta yang betul. Buat kajian, analisa dan kesimpulan sebelum anda &lt;span style="font-style: italic;"&gt;membuta tuli&lt;/span&gt; memberikan pandangan yang akhirnya hanya akan buat anda kelihatan seperti &lt;span style="font-style: italic;"&gt;kurang bijak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Saya mula mengambil tahu tentang politik; melalui faktanya, sejak tahun 1998. Waktu itu, baru saya belajar dan ada keinginan untuk mengambil tahu tentang politik. Sebelum itu, saya tidak mahu ambil peduli malah apa yang saya pelajari di sekolah waktu itu, hanya sekadar untuk melengkapkan silibus pelajaran waktu itu. Tetapi selepas 1998, saya mula mengambil tahu secara ringkasnya sahaja. Tentang isu-isu yang berlaku dalam negara waktu itu, dan seterusnya menghabiskan malam-malam saya membaca pelbagai coretan warga Malaysia tentang keadaan politik negara.  Tapi waktu itu, hanya sekadar itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan sekarang, sebelum saya juga pandai-pandai memberikan pendapat saya tentang politik, walaupun saya amat ingin lakukannya, saya lebih senang membacanya dari sumber-sumber yang saya percayai, selain dari media massa tempatan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ringkasnya, pesan saya pada mereka yang memandang serong kepada senario politik Malaysia, apa kata kita semua menjadi seperti ayak tepung, yang menerima apa jua tepung yang dicampakkan ke dalamnya, dan kemudian kita tapis tepung-tepung tadi hingga kita dapat tepung yang diyakini halus dan bagus kualitinya. Janganlah kita menjadi seperti pisau, yang memotong dan mencantas apa saja yang diterimanya, mengikut citarasanya sendiri, tanpa mengambil peduli akan kualiti potongan tersebut!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-6698090585474838342?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/6698090585474838342/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=6698090585474838342' title='7 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6698090585474838342'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6698090585474838342'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/12/jangan-jadi-seperti-pisau.html' title='Jangan Jadi Seperti Pisau'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>7</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-6064590814997583197</id><published>2007-12-14T20:15:00.000+08:00</published><updated>2007-12-14T20:30:58.833+08:00</updated><title type='text'>Sedih yang Sesak</title><content type='html'>Banjir di Pahang bukan lagi besar, malah lebih dari itu. Siang semalam, saya dimaklumkan berita bahawa air Sungai Pahang telah pun menelan seluruh isi rumah, hanya nampak bumbung zink yang juga bakal dimakan air.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Serasa sedih dan sesak hati saya mendengar khabar ini. Tak tahu bagaimana hendak digambarkan sesak hati saya. Biarpun rumah itu bukan rumah saya, dan bukan pula rumah tempat saya membesar, tetap ia menyayat hati saya kerana kamilah antara pengunjung tetap rumah kampung itu saban bulan, saban tahun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kini, rumah itu hilang dari pandangan.&lt;br /&gt;Saya, sangat sedih.&lt;br /&gt;Dan saya menangisi bencana yang menimpanya...&lt;br /&gt;Habis kelengkapan rumah semuanya tidak dapat diselamatkan..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hujan masih turun saban hari, dan air sungai yang naik, entah bila 'kan surut...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tidak cukup dengan banjir, bumi Pahang digegarkan pula di bahagian Bukit Tinggi dan Janda Baik. Entah apalah tanda yang ingin Tuhan tunjukkan dari bencana-bencana ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan sampai kini, masih tiada bantuan yang diterima dari pihak berwajib, oleh warga kampung Tok. Masing-masing berusaha sendiri untuk menghadapi banjir tanpa bantuan. Mujur kepulangan kami Selasa lepas sempat dimanfaatkan dengan belian barang-barang makanan untuk saudara mara yang ada. Ikutkan waktu ini, dengan lebuhraya dimakan banjir, bandar Temerloh ditelan air, sistem perhubungan hampir lumpuh. Tidak mungkin kami dapat balik kampung buat masa ini...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya berdoa moga-moga tiada kehilangan jiwa disebabkan bencana ini..dan moga-moga cepatlah berlalu angin monsun Timur Laut yang membawa hujan lebat ke Pantai Timur semenanjung...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sedih ditambah lagi, bila semalam juga saya menerima khabar pemergian nenek saudara sebelah Mak di Kuala Kangsar... Walaupun saya tidak rapat dengan arwah, masih saya rasa sesak..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seharian ini, saya cuba meredakan rasa sedih yang menyesakkan hati..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-6064590814997583197?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/6064590814997583197/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=6064590814997583197' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6064590814997583197'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6064590814997583197'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/12/sedih-yang-sesak.html' title='Sedih yang Sesak'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-17100220187891772</id><published>2007-12-11T22:51:00.000+08:00</published><updated>2008-12-09T14:59:27.137+08:00</updated><title type='text'>Banjir Besar</title><content type='html'>Pagi tadi Abah mendapat panggilan di tempat kerja, rumah Tok di kampung telah dinaiki air. Kebanyakan orang lain yang rumah mereka ditimpa nasib sama, telah pun mengosongkan rumah dan menumpang dengan sanak saudara berdekatan. Namun, entahlah mungkin kedua orang Tok saya begitu sayang pada rumahnya, masing-masing berkeras mahu tinggal di rumah yang hampir dimakan air.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seawal 11 pagi kami pula bergerak ke kampung, risau memikirkan atuk nenek. Semasa dalam perjalanan pulang, kami dimaklumkan yang Tok berdua telah pun selamat dipindahkan ke rumah makcik saya yang berhampiran, tetapi terletak di kawasan yang sedikit tinggi. Setibanya kami di kampung, beginilah jalan masuk ke kampung kami.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/R16mEDFqsHI/AAAAAAAAAEY/HIvDS-Dhij0/s1600-h/100_0370.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/R16mEDFqsHI/AAAAAAAAAEY/HIvDS-Dhij0/s320/100_0370.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5142730412982448242" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/R16nzzFqsJI/AAAAAAAAAEo/wPesyWFwJ9Q/s1600-h/100_0374.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://2.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/R16nzzFqsJI/AAAAAAAAAEo/wPesyWFwJ9Q/s320/100_0374.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5142732332832829586" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ini pula jalan yang berhampiran dengan jalan masuk ke kampung. (kelihatan ada yang mengambil kesempatan untuk menjaring ikan)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/R16nvjFqsII/AAAAAAAAAEg/bOjzzWgUaDE/s1600-h/100_0369.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://1.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/R16nvjFqsII/AAAAAAAAAEg/bOjzzWgUaDE/s320/100_0369.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5142732259818385538" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan dari gambar di bawah ini, hanya setakat ini sahajalah dapat kami lalui. Rumah Tok entahlah apa khabarnya. Yang pasti, sebelum ia ditinggalkan, bahagian dapur (yang lebih rendah) telah pun habis dinaiki air. Semua barang-barang penting disusun tinggi-tinggi. Tilam-tilam dan perkakas bilik lain sudah pun dinaikkan ke alang (bahagian kayu berhampiran atap zink) manakala kain-kain baju dibungkus dalam plastik penuh-penuh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/R16n0TFqsKI/AAAAAAAAAEw/f6_EJXaAkV4/s1600-h/100_0371.jpg"&gt;&lt;img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/R16n0TFqsKI/AAAAAAAAAEw/f6_EJXaAkV4/s320/100_0371.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5142732341422764194" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah ada makcik, pakcik dan sepupu yang masih punya kudrat untuk membantu. Tok pun bukannya muda lagi, sudah tidak ada daya menghadapi banjir begini besar. Jujurnya, saya pun tak tahu berapa umur Tok yang sebenar. Malah tiada antara kami yang tahu tarikh sebenar kelahirannya. Yang kami maklum, waktu banjir besar melanda Pahang tahun 1921, Tok sudah pun berusia dalam lingkungan 8-10 tahun. Jadi boleh-lah congak sendiri usianya kini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kami tiba di rumah beberapa waktu tadi; saya, Mak dan Adik pulang ke rumah dijemput kakak yang baru pulang bekerja, Abah pula kembali ke tempat kerja. Dan sampai kini masih belum pulang! Hari yang sangat penat dan penuh berita mengejut. Banjir kali ini buat saya termenung panjang.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Harapnya banjir cepat surut, kalau tidak mungkin saja kami menyambut Raya Haji kali ini dalam air Sungai Pahang...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/R16rBTFqsLI/AAAAAAAAAE4/wm7T_UzFD54/s1600-h/100_0380.jpg"&gt;&lt;img style="cursor: pointer;" src="http://4.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/R16rBTFqsLI/AAAAAAAAAE4/wm7T_UzFD54/s320/100_0380.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5142735863295946930" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-17100220187891772?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/17100220187891772/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=17100220187891772' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/17100220187891772'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/17100220187891772'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/12/banjir-besar.html' title='Banjir Besar'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/R16mEDFqsHI/AAAAAAAAAEY/HIvDS-Dhij0/s72-c/100_0370.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-7570358811390495271</id><published>2007-12-08T17:28:00.000+08:00</published><updated>2007-12-08T18:22:52.514+08:00</updated><title type='text'>Tentang Cinta dan Ayat-Ayatnya</title><content type='html'>&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Jangan terkejut dengan tajuknya.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selesai menulis entry sebelum ini, saya &lt;span style="font-style: italic;"&gt;dihujani &lt;/span&gt;soalan-soalan seperti, "&lt;span style="font-style: italic;"&gt;Dah nak kahwin ya?", "Bila majlis?"&lt;/span&gt; dan juga &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Mesti dah ada calon ni....". &lt;/span&gt;Entry kali ini pula bukanlah ingin memberikan jawapan kepada mana-mana soalan ini (melainkan anda tanya saya secara peribadi) tetapi sekadar ingin saya jelaskan bahawa tidak salah untuk berbicara soal perkahwinan dan cabaran-cabarannya walaupun saya masih gadis sunti. =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tentang cinta, maaf saya tidak arif. Cuma saya tidak nampak sukarnya mencintai seseorang selepas perkahwinan. Malah lebih-lebih indahnya cinta selepas perkahwinan kerana ia cinta yang segar. Jadi ia bukan satu perkara yang perlu dirisaukan sesangatnya. Tapi perjalanan hidup selepas perkahwinan itu yang menjadi kerisauan. Dan buat masa ini, biarlah kerisauan-kerisauan itu saya simpan sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya hampir pasti kebanyakan dari kita pernah mendengar tentang sebuah novel yang tajuknya Ayat Ayat Cinta. Begitu banyak sekali kata pujian dan positif yang diberikan kepada hasil tulisan Habiburrahman El Shirazy ini. Walaupun buku ini telah diterbitkan 2/3 tahun lepas, saya cuma berpeluang membacanya minggu ini. Seawal kepulangan saya ke Malaysia saya telah pun mendapatkan buku ini dari&lt;a href="http://www.ujanailmu.com.my"&gt; Ujana Ilmu&lt;/a&gt; tapi buku ini hanya saya pilih untuk mula baca pada Selasa lepas kerana selain buku ini, masih ada banyak lagi buku yang saya beli menanti untuk dibaca.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ayat Ayat Cinta, pada kiraan saya yang masih bujang, menarik sepanjang ceritanya. Tapi bagi yang telah berkahwin pasti sedikit bosan dengan bahagian awal, waktu di mana Fahri selaku watak utama cerita ini menguruskan perasaannya tentang perkahwinan, seperti kata &lt;a href="http://jiwarasa.blogspot.com/2007/03/ayat-ayat-cinta.html"&gt;Jiwa Rasa&lt;/a&gt;. Yang boleh saya khabarkan tentang novel ini, dan yang saya suka tentang novel ini adalah seperti berikut:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Membacanya sepanjang malam, saya harus selalu berhenti untuk saya memuhasabah diri tentang hubungan saya dengan Tuhan. Pendek kata, novel ini membuat saya ingin mahu dekat dengan Tuhan lebih lagi, dan buat saya rasa ingin bertaubat atas kelalaian saya padaNya. Maka memang benar seperti tertera di kulit novel ini, ia memang sebuah novel pembangun jiwa!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Dibahagikan kepada 33 bab (yang sangat membantu pembacaan saya), di mana bab 17 dan 19 membuatkan mata saya berkaca-kaca menahan tangis yang hampir tak terempang. Sewaktu membaca kedua bab ini, saya membaca begitu perlahan, untuk menghayati perasaan-perasaan yang ada di dalamnya. Cuma bab 18 yang bertajuk Pertemuan sungguh-sungguh menduga dan menguji kerana saya tidak mampu lagi menahan empangan air mata yang turun berjuraian ketika membacanya. Pedih-pedih hati saya menahan rasa; begitulah kalau menjadi seorang yang penuh beremosi. Saya beremosi sesungguhnya!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Banyak perbualan ringkas dalam bahasa Arab, bersama maksudnya sebagai nota kaki. Membantu saya menambah ilmu bahasa yang ringkas-ringkas. Saya suka. Juga ada sedikit perbualan dalam bahasa German, yang ketika membacanya saya amat pasti sekali sebutan saya tiada yang betul!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Watak Aisha saya rasa sangat pedih sekali di bab 31. Begitu mulia, dan saya tidak mampu menjadi sepertinya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di samping perkara-perkara yang saya suka dalam novel ini, ada banyak juga ketidakpuasan hati saya terhadapnya. Sama ada dari segi teknikalnya, ataupun dari segi jalan cerita dan wataknya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Mungkin ini berlaku disebabkan yang ada pada saya ini Edisi Bahasa Melayu, tapi itu bukan alasan untuk sebuah karya yang banyak diperkatakan orang ini punya begitu banyak salah ejaan di merata muka. Sangat saya tidak suka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Saya menyampah dengan sikap Fahri terhadap urusan jodoh. Ibarat dia seorang wanita. Memang ini pendapat individu yang subjektif, tapi saya tidak gemar dengan lelaki yang bersikap pasif dalam pencarian jodoh. Lelaki, harus proaktif.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Peribadinya, saya merasakan bab 26 dan 27 tidak cukup tragis kerana bila membacanya emosi saya tidak sama terheret merasai kesakitan yang Fahri rasakan. Perlu lebih tragis olahannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Surat-surat cinta dan luahan perasaan wanita-wanita yang begitu banyak sehingga kadang-kadang saya rasa sedikit jelek. Maaf tetapi sedikit tercabar ego wanita saya dengan luahan-luahan itu. Anda patut baca sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Secara keseluruhannya, Ayat Ayat Cinta sangat sesuai dibaca oleh sesiapa saja, dan paling berkesan bacaannya pada yang masih bujang kerana ia mengajar kita cara bercinta! Itu yang saya suka, dan pasti anda juga suka. Kerana siapa tak suka bercinta kan?&lt;br /&gt;&lt;blockquote&gt;&lt;/blockquote&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-7570358811390495271?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/7570358811390495271/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=7570358811390495271' title='6 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7570358811390495271'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7570358811390495271'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/12/tentang-cinta-dan-ayat-ayatnya.html' title='Tentang Cinta dan Ayat-Ayatnya'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>6</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-7087284567436828918</id><published>2007-12-03T14:32:00.000+08:00</published><updated>2007-12-03T15:02:38.484+08:00</updated><title type='text'>After A Week</title><content type='html'>Salam,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It has been a busy week for me since my last entry. Keluar rumah pagi dan balik lewat malam. Paling lewat sampai rumah pukul 1 pagi, tidur lewat dan esoknya selepas subuh kembali keluar. And as a result of that, tekak mula sakit-sakit dan pagi ini kemuncaknya, mula-lah virus demam menyerang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pengalaman semalam (dan juga sepanjang minggu ini) memberi seribu satu pelajaran dalam kehidupan. I've learned that life is not going to be as easy as we thought. There will be risks, there will be difficulties, there will be so many not-so-nice things. It's not that I've not thought about these before, but my experience throughout the past week has shown me the &lt;span style="font-style: italic;"&gt;real&lt;/span&gt; situation and has made me think of how I will survive life in the future.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Melihat kepada kehidupan orang lain, dan pengalaman yang mereka lalui merupakan satu pelajaran yang sangat-sangat berharga. I bet, after 4 years of my summer holidays (consider it's a summer holiday for me now) this year has been the eye-opener for me about how life's going to be after I'm done with my studies.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When we talk about marriage, it's not only about you being together with someone you love. But it's also about living your whole life with that someone. In a marriage, you have to be able to tolerate with each other's opinions, habits be it good or bad; being able to build your own family, making decisions on so many things. To decide on where to live, how to take care of parents of both of you, to decide on financial planning, on house chores, on your careers, on your own self development. And one of the most things that'll be in my mind when thinking about marriage is about kids.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila melihat kanak-kanak tak kira usia baik yang baru lahir, 2,3 tahun, atau 10 tahun, atau remaja belasan tahun, ataupun membayangkan I will insya Allah have kids of my own age 20-30 tahun lagi, it made me think on how I will raise my kids. Of course semua parents wants the best for their kids, but will we be able to make it through? Life is so not easy seriously.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I wish to write more about this, but at the moment I've to deal with my headache so insya Allah I'll try to make some time to write about this later. In the mean time, let us do some thinking on life planning for those who are still single out there. =)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-7087284567436828918?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/7087284567436828918/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=7087284567436828918' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7087284567436828918'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7087284567436828918'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/12/after-week.html' title='After A Week'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-8713814595561281606</id><published>2007-11-27T01:08:00.000+08:00</published><updated>2007-11-27T01:42:19.530+08:00</updated><title type='text'>Expect the Unexpected</title><content type='html'>I applied to two universities for my PhD. I received an unconditional offer from one of the universities 2 weeks ago. While I haven't heard a thing from the other university. I thought, maybe they rejected my application. So, I just let go of the thoughts that this other university will offer me a place for PhD. But just when I've submitted all the relevant documents to my sponsor, today I finally got the news from that other university. They are offering me an unconditional offer as well; plus I will be under the supervision of someone I once thought would be my supervisor if I were to be given a place by this university.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This should be a very good news to me. But I am now very &lt;span style="font-style: italic;"&gt;buntu!!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So many things to consider to choose between the two.&lt;br /&gt;Oh Allah, please please please make this easy for me..&lt;br /&gt;Please make it easy for me to decide...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As for now, I just want to think rationally before I finally make the decision...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-8713814595561281606?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/8713814595561281606/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=8713814595561281606' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/8713814595561281606'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/8713814595561281606'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/11/expect-unexpected.html' title='Expect the Unexpected'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-5231855656764137267</id><published>2007-11-24T07:22:00.000+08:00</published><updated>2007-11-24T07:28:40.480+08:00</updated><title type='text'>Missing Her..</title><content type='html'>This entry was written a few weeks after I went back to Malaysia by a dearest friend of mine, about her lovely baby, Fidaa'. Semoga Fidaa' cepat sembuh!&lt;br /&gt;-------------------------------------------------------------------------------&lt;br /&gt;&lt;span class="entry"&gt;&lt;p&gt;Hear ye! Hear ye!&lt;/p&gt; &lt;p&gt;This entry is dedicated to our &lt;strong&gt;“Kakak Aziya”&lt;/strong&gt; (that’s Azila in Handzalah’s cute pronounciation) who’s faraway in Malaysia right now.&lt;/p&gt; &lt;p align="center"&gt; &lt;em&gt;Dearest Kakak Aziya,&lt;/em&gt;&lt;/p&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;em&gt;On Friday 19th October 2007, &lt;/em&gt;&lt;em&gt;just a few days after my 9th month birthday, &lt;/em&gt;&lt;em&gt;during one of those sleepless cold nights, where I kept Abi and Ummi awake, inhaling the mesmerizing autumn breeze to entertain us: their cute little darlings, me, your cute little comrade has finally took my first steps of walking. I walked that night without Ummi or Abi’s helping hand, and I smiled all the way through because I knew I’ve just achieved something new. Another milestone in my life, another memory for my dearest parents and of course, my lovely Kakak Aziya who has been giving me the walking drills. I would love to have you then, seeing me walk with these tiny two feet for the first time, but Allah Knows Best, it was not meant to be. I hope you would at least feel happy when Ummi told you I finally did. Don’t worry Kakak Aziya. I’ll walk with you one day and I’ll be very good at it then, so that we could walk together to the park and play with the swimming ducks&lt;/em&gt;&lt;em&gt; InshaAllah.&lt;/em&gt;&lt;/p&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;em&gt;Be back “home” soon Kakak Aziya, we miss y&lt;/em&gt;&lt;em&gt;ou.&lt;/em&gt;&lt;/p&gt; &lt;p align="center"&gt;&lt;em&gt;Love,&lt;/em&gt;&lt;/p&gt; &lt;p&gt; &lt;/p&gt; &lt;p style="text-align: center;"&gt;&lt;a href="http://nurinmz.com/blog/wp-content/uploads/2007/10/cimg3018.JPG" title="cimg3018.JPG"&gt;&lt;img src="http://nurinmz.com/blog/wp-content/uploads/2007/10/cimg3018.thumbnail.JPG" alt="cimg3018.JPG" /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt; &lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-5231855656764137267?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/5231855656764137267/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=5231855656764137267' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5231855656764137267'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5231855656764137267'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/11/missing-her.html' title='Missing Her..'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-2553080870051365136</id><published>2007-11-21T19:49:00.000+08:00</published><updated>2007-11-21T20:29:06.342+08:00</updated><title type='text'>Langkah Kecil Pak Tam</title><content type='html'>Dulu sewaktu di kolej, selalu juga saya mencoret-coret puisi. Waktu itu, baru dapat hidayah barangkali. Baru kenal Islam. Jadi semangat tu membuak semacam. Main-main menulis alih-alih jadi bait puisi yang ringkas-ringkas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi itu masa dulu. Sejak habis kolej, hanya satu dua tulisan kreatif ala puisi yang saya hasilkan di blog ini. Yang mana kebanyakannya saya tulis dengan niat untuk menyampaikan secara kias apa yang bermain di fikiran saya. Waktu itu, saya menulis untuk meluah perasaan tetapi saya tak mahu orang faham. Entahlah apa tujuan saya buat begitu. Barangkali untuk rasa puas sendiri..bukan syok sendiri ya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kelmarin, saya terserempak dengan satu blog oleh seorang sahabat lama saya sewaktu di kolej. Kami selalu bekerjasama dalam hal ehwal berkaitan Silat Cekak Hanafi. Cuma lepas kolej, kami putus hubungan. Cewah. Bukan apa,  kami berhubung semasa di kolej sebab ada urusan dan dia juga sahabat &lt;span style="font-style: italic;"&gt;online &lt;/span&gt;saya. Selepas saya tiba di Soton, kami langsung tidak berhubung.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Entry pertama yang saya baca di blog itu, ingin saya kongsikan di sini dengan izin penulis. Terus terang, saya lagi gemar pada penulisan yang sebegini dan bukan puisi-puisi meleret dan kompleks yang hanya difahami oleh mereka yang menulisnya. Sasterawan Negara yang hebat pun bila menulis kita jadi lagi faham dan minat dengan bahasa, tetapi bila membaca karya-karya penulis &lt;span style="font-style: italic;"&gt;syok sendiri&lt;/span&gt; ni, saya jadi malas. Sikit-sikit rasa menyampah pun ada. Tapi mungkin saja mereka yang menulis itu ingin nampak hebat dengan guna kosa kata dan ayat-ayat yang jarang kita dengar. Entahlah, yang pastinya saya akan elak karya sebegitu. Tidak ada hasil yang saya dapat dengan membacanya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di sini, disertakan hasil tulisan sahabat lama saya untuk tatapan semua. Komen saya; ini satu tulisan jujur yang hampir pasti takkan diterima oleh mana-mana penerbit akhbar untuk diletakkan dalam kolum penulisan kreatif dalam akhbar &lt;span style="font-style: italic;"&gt;terkawal&lt;/span&gt; mereka!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Pak Tam Langkahnya Kecil-Kecil&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;Pak Tam langkahnya kecil-kecil…&lt;br /&gt;Pak Tam si tua dahinya penuh kedut&lt;br /&gt;Sekali melangkah tulang Pak Tam keriang-keriut&lt;br /&gt;Tak hirau Pak Tam akan sakit lutut&lt;br /&gt;Laungan takbir terus basah di mulut&lt;br /&gt;Semangat juang Pak Tam tak pernah surut&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Pak Tam langkahnya kecil-kecil…&lt;br /&gt;1946 Pak Tam masih budak&lt;br /&gt;Tanpa faham ikut Abi pergi berarak&lt;br /&gt;Di Padang Court, Alor Setar, 5000 penuh sesak&lt;br /&gt;Kemarahan rakyat sudah sampai ke kemuncak&lt;br /&gt;Maruah bangsa tak rela dihinjak-hinjak&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Pak Tam langkahnya kecil-kecil…&lt;br /&gt;Abi kata Inggeris mahu terus jajah&lt;br /&gt;Di balik Union, tanah air terjual murah&lt;br /&gt;Hasil negara terus-terusan diperah-perah&lt;br /&gt;Inggeris untung, rakyat pula makin parah&lt;br /&gt;Abi sanggup pertahankan daulat dengan darah&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Pak Tam langkahnya kecil-kecil…&lt;br /&gt;Hari ini semangat Pak Tam kembali gelora&lt;br /&gt;Rakyat marhaen dirampas mereka hak bersuara&lt;br /&gt;Sedang perasuah bebas punggah hasil negara&lt;br /&gt;Penguasa asyik fikir nafsu fikir selera&lt;br /&gt;Amarah rakyat makin hari makin membara&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Pak Tam langkahnya kecil-kecil…&lt;br /&gt;Depan mata trak merah bersusun-susun&lt;br /&gt;Polis FRU di tangan mereka lengkap ber&lt;em&gt;baton&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Darah Pak Tam kejap naik kejap turun&lt;br /&gt;Langkah kaki Pak Tam makin laju dihayun&lt;br /&gt;Hati Pak Tam langsung tiada rasa gerun&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Pak Tam langkahnya kecil-kecil…&lt;br /&gt;Atas kepala helikopter terbang rendah pusing-pusing&lt;br /&gt;Sejauh memandang nampak ribuan berbaju kuning&lt;br /&gt;Cabarannya bersahut, Amir Negara kecewa menonggeng&lt;br /&gt;Amir Negara urut dahi cuak dan pening&lt;br /&gt;Silap hari bulan Amir Negara bocor terkencing&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Pak Tam langkahnya kecil-kecil…&lt;br /&gt;Biar Menantu Negara kata Pak Tam macam kera&lt;br /&gt;Yang pasti langkah Pak Tam gagah macam perwira&lt;br /&gt;Air asid dan gas pedihnya tiada tara&lt;br /&gt;Tak terkecuali kena si pelapor Al-Jazeera&lt;br /&gt;Namun Pak Tam merempuh yakin perjuang 4 perkara&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Pak Tam langkahnya kecil-kecil…&lt;br /&gt;Al-Jazeera heboh demokrasi ala Malaysia&lt;br /&gt;Wazir Propaganda cuba berhujah tapi sia-sia&lt;br /&gt;Cakap belit-belit orang bangang saja percaya&lt;br /&gt;Dangkal dan penuh emosi tempelak dia&lt;br /&gt;Sungguh mengaibkan depan seluruh penduduk dunia&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Pak Tam langkahnya kecil-kecil…&lt;br /&gt;Media negara seboleh-boleh nak gelapkan berita&lt;br /&gt;Dijemput penjilat-penjilat mereka-reka cerita&lt;br /&gt;Konon boleh digula-gulakan rakyat jelata&lt;br /&gt;Konon oposisi kemaruk nak naik takhta&lt;br /&gt;Katalah apa saja Pak Tam tahu itu semua dusta&lt;/p&gt; &lt;p&gt;Pak Tam langkahnya kecil-kecil…&lt;br /&gt;Sayup-sayup Istana Negara Pak Tam nampak&lt;br /&gt;40 000 rakyat ke arah sana mereka bergerak&lt;br /&gt;Tiba-tiba dada Pak Tam jadi sesak&lt;br /&gt;Pak Tam tahu ajal maut sudah terletak&lt;br /&gt;Kalimah penutup &lt;em&gt;Lailahaillallah&lt;/em&gt; Pak Tam teriak!&lt;/p&gt;Ditulis oleh,&lt;br /&gt;&lt;a href="http://matlut.wordpress.com"&gt;Ahmad Lutfi&lt;/a&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-2553080870051365136?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/2553080870051365136/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=2553080870051365136' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2553080870051365136'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2553080870051365136'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/11/langkah-kecil-pak-tam.html' title='Langkah Kecil Pak Tam'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-5247904671173296916</id><published>2007-11-20T18:11:00.000+08:00</published><updated>2007-11-20T18:22:11.609+08:00</updated><title type='text'>Result of FSTEP</title><content type='html'>Hi,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Earlier on September, I wrote an entry on FSTEP Programme organised by BNM. As some of us here might know, &lt;a href="http://www.bnm.gov.my/"&gt;&lt;/a&gt;&lt;a href="http://www.bnm.gov.my/microsites/fstep/faq.htm"&gt;the results of FSTEP will be announced in early November. &lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is unfortunate that I do not know of any person who secured a place for that programme hence I have no idea whether the programme has started or not by now.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The reason why I clearly made this statement is because there are a lot of people out there who &lt;span style="font-style: italic;"&gt;googled&lt;/span&gt; for 'FSTEP result', 'FSTEP BNM', 'FSTEP Malaysia' or anything similar to that who stumbled upon my blog but found nothing from their search.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I bet, the best way to know of the result is to email the person in charge at this email address.&lt;br /&gt;&lt;span style="color: rgb(153, 51, 51);"&gt;&lt;span class="h4Txt"&gt;                                 secretariat_stp@bnm.gov.my&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;With that, I wish those who applied for the programme Good Luck!&lt;span style="color: rgb(153, 51, 51);"&gt;&lt;span class="h4Txt"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-5247904671173296916?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/5247904671173296916/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=5247904671173296916' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5247904671173296916'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5247904671173296916'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/11/result-of-fstep.html' title='Result of FSTEP'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-3060704436026792158</id><published>2007-11-16T12:09:00.001+08:00</published><updated>2007-11-16T12:16:12.653+08:00</updated><title type='text'>Alhamdulillah</title><content type='html'>Semalam, saya juga dapat dua berita gembira. (tiru Adi hehe)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1) Adik saya mendapat keputusan UPSRnya. 4A dan 1B. Mak dan Abah dah pesan, dapat apa pun tak mengapa, yang penting kita dah usaha. Abah pesan juga, tak perlu nangis guling-guling walau dapat apa pun. Hehe. Adik kata, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Mula-mula dah tak nangis, tapi bila nampak cikgu je terus adik nangis..."&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2) Saya pula mendapat keputusan dari sebuah Universiti di London. Selepas phone interview malam Selasa lepas, di akhir perbualan 2 bakal supervisor PhD saya kata, &lt;span style="font-style: italic;"&gt;"Hope to meet you very soon,"&lt;/span&gt; yang membuatkan saya fikir antara dua sahaja. Sama ada mereka betul-betul memaksudkannya, atau mereka sengaja nak sedapkan hati saya. Syukur akhirnya saya berjaya mendapat unconditional offer.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan ini, saya ada masa lebih kurang sebulan sahaja lagi di Malaysia. Dengan ini juga, saya perlu menyelesaikan semua urusan saya yang belum selesai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih atas doa kalian, Terima kasih Allah untuk berita-berita gembira ini!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-3060704436026792158?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/3060704436026792158/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=3060704436026792158' title='5 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3060704436026792158'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3060704436026792158'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/11/alhamdulillah.html' title='Alhamdulillah'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>5</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-7176819057350264220</id><published>2007-11-14T13:11:00.000+08:00</published><updated>2007-11-14T14:14:47.509+08:00</updated><title type='text'>Tentang Sahabat</title><content type='html'>Pertama, maaf lama tidak mencoret di sini. Saya tahu (saya perasan mungkin) ramai yang menanti saya menulis. Jadi selepas &lt;span style="font-style: italic;"&gt;didesak&lt;/span&gt; oleh beberapa orang sahabat yang merindui (perasan lagi) tulisan saya, mungkin tentang perkembangan terkini, maka &lt;span style="font-style: italic;"&gt;entry&lt;/span&gt; ini adalah untuk anda semua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebetulnya, saya rasa bersalah untuk menulis di sini kerana saya ada begitu banyak lagi kerja yang belum diselesaikan dan wajar diselesaikan segera. Namun, saya juga sudah kurang daya untuk menghadap timbunan kerja tersebut maka sebentar tadi saya telah sediakan satu &lt;span style="font-style: italic;"&gt;hadiah&lt;/span&gt; yang tidak seberapa untuk sahabat-sahabat saya yang jauh di sana..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan kali ini, saya ingin berbicara tentang sahabat atau kawan atau apa saja gelaran yang anda berikan sebagai definisi kepada mereka yang anda anggap sebagai manusia yang rapat dan baik dengan anda.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Bagaimana Bersahabat?&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;Saya bukanlah seorang yang pandai bersahabat. Malah lebih sesuai untuk menggelar diri sebagai anti sosial dek kerana kurangnya bercakap di khalayak baru dan kurangnya gemar untuk berada di majlis-majlis sosial tidak kira formal atau tidak. Saya tidak kisah walau tak punya ramai kawan, tapi saya lebih senang punya sedikit kawan, yang mana yang sedikit itulah yang betul-betul saya cuba untuk rapat dan baik dengan. Dan saya akan '&lt;span style="font-style: italic;"&gt;menyibuk&lt;/span&gt;' dalam kehidupan mereka kalau saya rasa saya perlu untuk '&lt;span style="font-style: italic;"&gt;menyibuk&lt;/span&gt;'.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bagi pelajar yang di luar negara, malah mungkin bagi mana-mana pelajar yang berjauhan dari keluarga, kepada sahabat dan kawan inilah tempat kita mengadu masalah, memohon bantuan, dan kepada merekalah kita tidak takut untuk menjadi diri sendiri.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebagai seorang sahabat, yang paling dihargai adalah mereka yang bersama kita tidak kira di masa susah dan senang. Tapi sering orang mengeluh, berapa banyak sangat mereka yang peduli tentang kawan-kawan semasa susah...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Namun saya bersyukur, kerana saya boleh mengaku yang semua sahabat-sahabat yang saya ada adalah mereka-mereka yang setia di samping saya tidak kira waktu saya gembira lupa dunia, atau waktu saya bersedih mahu tinggalkan dunia. Terima kasih saya buat mereka, yang tak perlu saya nyatakan namanya di sini kerana mereka tahu siapa mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Meminta Balasan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Sewaktu di kolej, saya mendapat satu pelajaran besar dari seorang sahabat saya yang sekarang sudah pun berumahtangga dan telah pun dikurniakan seorang cahayamata lelaki. Waktu itu, langit mendung dan hujan hampir turun. Saya pun tanpa berlengah, menyelamatkan baju-baju sahabat saya yang disidai dari hujan yang bakal lebat. Tanpa sedar, saya mengharapkan agar orang lain akan berbuat sepertimana yang saya lakukan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Satu hari di kemudian waktu, hujan amat lebat dan saya berada di bangunan Admin. Dalam hati, saya sedikit tidak risau kerana amat pasti sahabat yang di rumah (atau chalet yang biasa dipanggil di kolej) akan menyimpankan baju-baju saya di tempat yang teduh. Namun malang sekali, sesampai saya di depan rumah habis baju-baju saya lenjun. Sungguh saya amat kecewa dan marah kerana bukan tidak ada orang di rumah untuk bantu simpankan baju-baju itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan kepada sahabat yang seorang itu tadilah saya merungut kemarahan. Waktu itu, dia hanya senyum dan kata, "Kita kan buat baik tak minta balasan...". Terkesima saya mendengar, terasa begitu bodoh kerana marah pada benda yang kecil. Tambah malu, nampak sangat ketidakikhlasan saya dalam membantu pada awal-awal tadi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pelajaran yang nampak kecil ini, merupakan satu perkara besar pada saya waktu itu. Mungkin kerana saya selalu termakan kata-kata, "Hari ni aku tolong orang, esok orang pula tolong aku".&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sedar tak sedar, perkara-perkara begini juga yang selalu merosakkan perhubungan antara mereka yang bersahabat. Sedangkan ia sekecil-kecil perkara remeh, yang begitu senang untuk dimaafkan. Dan barangkali, itu antara sebab ramai di antara kita yang bersahabat, kalau pun tidak menyatakan marah secara terbuka, menyimpan perasaan-perasaan marah dan kecewa atas perbuatan kawan-kawan. Dan selalunya, sahabat yang tadi tidak tahu menahu malah kadangnya tidak sedar telah melakukan &lt;span style="font-style: italic;"&gt;kesalahan&lt;/span&gt; pada pandangan kita, dibalas dengan kata-kata kurang sedap didengar bila kita membuakkan letupan kemarahan setelah tak mampu lagi menyimpan perasaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maka rosaklah sebuah persahabatan....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Meluahkan Perasaan&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Sebaik-baik sahabat adalah mereka yang boleh berterus terang antara satu sama lain. Sekiranya ada sebarang isu yang mungkin menyakitkan hati, atau sekiranya ada teguran yang perlu diberikan, saya kira itu adalah bukan sesuatu yang boleh ditangguh-tangguhkan. Kebanyakan dari kita, terutama perempuan seringkalinya meluahkan rasa tidak puas hati kepada mereka yang tidak sepatutnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Contohnya, kita marahkan si B kerana kurang rajin membantu kerja-kerja di rumah, tapi kita tidak sampaikan pada si B dengan perbincangan yang baik malah kita mengadu kepada si C yang tidak tahu menahu awalnya malah yang tiada kaitan dalam hal tersebut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Entah, pada saya memang sukar untuk terus terang kita buat, tapi itulah langkah pertama untuk kita semua sama-sama bersahabat dengan penuh jujur.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Kawan Lama&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Dulu di sekolah rendah, saya tidak ingat bagaimana cara saya bersahabat. Yang saya tahu dan masih ingat, saya sangat-sangat suka menyakitkan orang secara fizikal. Kalau saya ada peluang untuk berjumpa dengan mereka yang saya sakiti, saya ingin minta maaf setulus hati atas apa yang saya lakukan. Sesungguhnya saya tidak sedar apa yang saya lakukan itu salah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika di sekolah menengah, saya selalu &lt;span style="font-style: italic;"&gt;anjurkan&lt;/span&gt; kelas-kelas tuisyen bersama rakan sekelas di mana saya akan bertindak sebagai gurunya. Namun, tidak pernah saya ketahui bahawa saya mengajar dengan sangat garang, saya tidak sedar barangkali ada rakan-rakan waktu itu yang marah pada saya kerana tidak pandai berlembut dalam memahamkan mereka dengan latihan-latihan matematik yang kami buat bersama. Barangkali waktu itu, kerana saya rasa ia senang, saya jadi marah kerana rakan-rakan saya masih tidak faham-faham.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pandangan saya yang silap terhadap situasi membuatkan saya marah pada perkara yang tidak sepatutnya. Dan tidak ada yang menegur secara terang, barangkali kerana merasa rendah diri. Setelah saya keluar dari sekolah menengah dan meneruskan pelajaran di kolej, barulah saya tersedar apa yang saya lakukan selama ini kepada kawan-kawan adalah sangat-sangat salah!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepada mereka saya mohon maaf atas kekurangan diri saya yang mungkin pada waktu itu perasan bagus hanya kerana saya faham apa yang cikgu ajarkan di dalam kelas. Sungguh rendah tahap pemikiran saya waktu itu, sungguh tidak matang dalam menilai situasi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Menjejak Sahabat&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Atas kesedaran tentang kesilapan-kesilapan buruk yang saya lakukan pada kawan-kawan lama, saya cuba untuk melayan mereka sehabis baik sejak masuk kolej, dan paling ketara selepas saya tiba di UK. Rasa bersalah selalu menghantui saya kerana saya memperkecilkan mereka yang tiada kurangnya dari saya. Saya yang kurang kerana merasa susah untuk memahamkan mereka dengan pelajaran-pelajaran waktu itu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2 minggu lepas, setelah bermacam-macam usaha saya buat, saya berjaya menjejak semula kawan baik saya sewaktu dalam Darjah 5 Kenanga di MGS 2 KL. Hampir 10 tahun kami tidak bertemu, kerana terputus hubungan sejak masing-masing berpindah ke tempat lain. Alhamdulillah kami telah pun berhubung semula, terima kasih kepada Google kerana membantu saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sahabat saya, Narita binti Jomhari, telah saya temui dengan meletakkan nama bapanya di carian Google. Mempunyai seorang kakak yang merupakan lecturer yang sedang melanjutkan pengajian di peringkat PhD di Manchester, saya mencuba nasib berutus email kepadanya untuk menduga apakah mungkin dia kakak kepada sahabat saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah, akhirnya pencarian saya berhasil.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;"&gt;Menghargai Sahabat&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya bukanlah manusia paling baik dalam menghargai sahabat, malah antara mereka yang tidak pernah memberikan hadiah atau mengingati tarikh-tarikh penting mereka. Itulah kekurangan saya sebagai seorang sahabat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tetapi ingatan saya pada mereka, insya Allah tidak boleh dipertikai. Semua mereka punya tempat masing-masing dalam hati saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kepada semua sahabat-sahabat saya,&lt;br /&gt;bekas pelajar MGS 2 KL, sekolah rendah di Brickfields,&lt;br /&gt;bekas pelajar MGSKL, sekolah menengah di belakang Masjid Negara,&lt;br /&gt;bekas pelajar KMYS (atau sekarang dengan nama KYUEM), di celah hutan Lembah Beringin,&lt;br /&gt;bekas pelajar dan pelajar-pelajar Southampton University,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;kawan-kawan tuisyen sekolah rendah,&lt;br /&gt;kawan-kawan tuisyen Kasturi,&lt;br /&gt;kawan-kawan tuisyen Juara Form 5 (terutama yang dari Ampang Boys School, kawan lelaki yang saya boleh kira dengan jari),&lt;br /&gt;kawan-kawan dan adik-adik Kadet Remaja Sekolah,&lt;br /&gt;dan tidak lupa kawan-kawan yang saya kenali di seluruh UK dan Ireland =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Maaf saya kepada anda kerana tidak mampu menjadi sahabat yang baik,&lt;br /&gt;Terima kasih saya kepada anda atas segala jasa anda yang tak termampu dibalasi.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-7176819057350264220?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/7176819057350264220/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=7176819057350264220' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7176819057350264220'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7176819057350264220'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/11/tentang-sahabat.html' title='Tentang Sahabat'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-4131026602297296719</id><published>2007-10-10T02:03:00.000+08:00</published><updated>2007-10-10T02:44:58.712+08:00</updated><title type='text'>Mereka; Saya Rindu</title><content type='html'>Masa berlalu pantas, tanpa dapat saya tahan untuk saya nikmati lagi saat-saat manis ketika di Soton. Kini saya berada di Malaysia, bersama keluarga yang telah saya tinggalkan sepanjang tempoh saya menyambung pengajian di UK. Walaupun hati saya amat sebak untuk meninggalkan Soton, lebih-lebih lagi sahabat-sahabat dunia akhirat di sana, saya perlu juga pulang, demi menggembirakan hati mak dan abah yang telah lama menantikan kepulangan saya untuk menyambut Aidilfitri setelah lama saya merantau di UK.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terus terang, berat hati saya melangkah meninggalkan bumi Southampton. Kalau-lah boleh saya memilih untuk melewatkan lagi kepulangan saya, sudah tentu saya lakukannya. Tetapi hati keluarga perlu saya jaga, dan keinginan saya untuk berlama-lama di Soton perlu saya ketepikan.&lt;br /&gt;7 Oktober, saya berlepas pulang dengan penerbangan MAS jam 10 malam. Sahabat serumah saya, Adi dan Myzatul menawarkan diri untuk hantar saya ke Heathrow hari itu. Sepanjang hari, saya rasakan seolah begitu lambat masa berlalu, dan sungguh saya mahu ia kekal begitu. Selesai Subuh berjemaah, saya cuba berlambat-lambat mengemas barang untuk dibawa pulang. Barang-barang yang ditinggalkan hanya saya kemas sikit-sikit, sekadar memberi ruang kosong agar bilik tidak semak dengan barang-barang saya yang tidak akan saya gunakan untuk beberapa bulan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Asar petang itu, Leen berikan ruang untuk saya menjadi imam, katanya sebagai solat akhir yang akan saya imamkan untuk kami serumah. Dengan sebak hati saya sahut seruan itu. Usai solat, kami bersalaman dan berdakapan untuk terakhir kali, dan hati saya tambah sebak dengan juraian air mata dari sahabat-sahabat saya. Saya cuba tahan air mata, saya cuba berlagak tabah. Tapi Tuhan saja tahu betapa saya tak mahu tinggalkan mereka. Terima kasih saya pada sahabat-sahabat yang sudi datang ke rumah, untuk bertemu sebelum saya meninggalkan mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Asalnya kami merancang untuk bertolak dari rumah pukul 5 petang, tapi kami singgah sebentar di rumah Kak Nani, mengambil sedikit bekalan makanan yang asalnya mahu diberikan semalam. Keterlupaan Adi untuk mengambilnya semalam membuatkan kami mendapat bekal untuk berbuka dalam perjalanan ke Heathrow. Kemudian singgah berjumpa Kak Hidayah buat terakhir kali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kesibukan di Heathrow Airport, dengan begitu ramai manusia yang mahu melangkah masuk ke Departure Gate, membuatkan kami bertiga tergopoh-gapah menyertai ratusan manusia yang berbaris begitu panjang. Tak sempat saya melayan perasaan sedih, dek kerana terlampau penat berkejar di dalam barisan. Tidak sempat untuk saya menyampaikan pesan terakhir, tidak sempat untuk saya bersedih-sedih. Namun ingin saya coretkan perasaan saya di sini, betapa saya bakal merindui semua-semua yang di Soton, lebih-lebih lagi Myzatul, sahabat saya, adik saya...saya sayang anda semua, dan saya akan rindu anda semua..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sudah lebih sehari saya tiba di sini, kerapkali saya termenung dan diam seorang diri, kerana mengingati anda semua. Kenangan bersama anda, merupakan kenangan terindah dalam hidup saya. Semuanya yang di sana indah belaka, walau ada kenangan yang pahit, tapi kewujudan anda semua dalam hidup saya, menjadikan yang pahit itu picisan sahaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buat rakan serumah saya, Adi, Leha dan Hana, rakan sebilik saya, Myzatul, rakan serumah saya buat 3 bulan, Leen, dan yang sudi datang ke rumah, Nadia dan Ili, yang tidak sempat saya jumpa Kak Nurin; Fidaa' dan Handzalah yang tidak sempat saya peluk cium sebelum pulang, dan semua sahabat-sahabat lain yang tak mampu saya nyatakan namanya di sini..ucapan terima kasih saya buat semua pertolongan, pengorbanan dan kenangan yang kita lalui bersama. Tidak mampu saya balas semua yang saya terima, tidak mampu saya jelas betapa dalam rasa saya terhadap apa yang kita lalui bersama, hanya doa dan doa buat kalian semua. Semoga Allah SWT mengekalkan rasa yang ada dalam hati saya terhadap anda semua, dan semoga Allah memurahkan rezeki dan memudahkan urusan kita, agar dapat kita berjumpa lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaupun saya tidak akan menjadi penghuni Mayfield Road lagi, semoga hubungan kita akan tetap seperti ini. Sesungguhnya, saya amat-amat rindu anda semua..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masa depan tidak akan kekal sama seperti masa silam, dan kita harus gagah untuk hadapinya. Saya harap, saya dapat hadapi perubahan dalam hidup dengan positif, dan saya harap saya dapat jadi lebih tabah dan kuat; sepertimana pandangan orang terhadap diri saya berdasarkan pengalaman-pengalaman hidup saya; walaupun saya sendiri memandang diri saya amat mudah dilemahkan dengan dugaan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Untuk tempoh beberapa bulan akan datang, situasi yang akan saya hadapi berbeza amat dengan realitinya hidup saya semasa di Soton. Semoga apa yang telah saya kutip di Soton, dapat saya jadikan bekalan untuk beberapa bulan yang mendatang ini. Mahu saya, agar Allah berikan yang terbaik dalam rancanganNya buat saya, kerana pada masa ini saya sendiri tidak pasti apa yang terbaik untuk saya minta.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhir sekali, selamat menyambut Hari Raya buat semua. Raya kali ini, hanya satu tugas saya; gembirakan hati Mak dan Abah, berikan bahagia dalam hidup mereka, kerana akhirnya keluarga kami bersatu pada Aidilfitri kali ini...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salam rindu buat sahabat-sahabat di kejauhan..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-4131026602297296719?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/4131026602297296719/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=4131026602297296719' title='8 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4131026602297296719'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4131026602297296719'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/10/mereka-saya-rindu.html' title='Mereka; Saya Rindu'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>8</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-9135946259658285467</id><published>2007-09-12T22:17:00.000+08:00</published><updated>2007-09-12T22:27:22.199+08:00</updated><title type='text'>Puasa Esok</title><content type='html'>This is a bit late but tak kisah la, better late than never.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Instead of wishing people &lt;em&gt;Selamat Berpuasa&lt;/em&gt; and whatnot, I would like to share this audio of &lt;em&gt;ceramah&lt;/em&gt; from Ustaz Arif Nazri regarding &lt;em&gt;puasa. &lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;I found it very informative, boleh menambah ilmu dan refresh ilmu sedia ada.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang best, Ustaz ni sungguh &lt;em&gt;lawak!&lt;/em&gt; Sungguh-sungguh tidak kering gusi mendengar celoteh beliau. Hm, walaupun tak tahu lah gusi kita ni pernah kering atau tak?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa-apa pun, do take the time to listen to this talk. Dah dengar 2, 3 kali pon still tak jemu-jemu. Macam dengar lagu lak..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Audio ceramah tersebut boleh didownload dari link ini&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.4shared.com/file/3683827/4cdd8411/kuliah-puasa.html"&gt;http://www.4shared.com/file/3683827/4cdd8411/kuliah-puasa.html&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seriously dengar la ceramah ni...dengar dengar jangan tak dengar!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Juga, since esok puasa, malam ini kita bakal berterawih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tolonglah kejar amal-amal di bulan mulia ini kerana mungkin tak dapat lagi peluang membuat amal untuk bekal di akhirat kelak...pesanku kepada diri sendiri dan anda semua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sudah merasakan betapa susahnya tahun lepas, ketika bulan puasa orang sibuk beramal, saya sibuk dengan sakit..demam denggi hingga akibatnya terpaksalah saya mengganti puasa sebanyak 18 hari...aduh, berat berat..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan itu, marilah menyambut kedatangan Ramadhan... bulan mulia, bulan amal, bulan penuh rahmat.. semoga kita semua dapat ambil peluang Ramadhan kali ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wassalam.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-9135946259658285467?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/9135946259658285467/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=9135946259658285467' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/9135946259658285467'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/9135946259658285467'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/09/puasa-esok.html' title='Puasa Esok'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-671602671227051789</id><published>2007-09-09T02:24:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:15:38.450+08:00</updated><title type='text'>Imagine..</title><content type='html'>Imagine if you had some deep dark secret,&lt;br /&gt;something that brought you tremendous shame.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But instead of being able to hide it,&lt;br /&gt;you had to wear it on your skin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So the first time anyone saw you,&lt;br /&gt;they saw your secret.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-671602671227051789?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/671602671227051789/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=671602671227051789' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/671602671227051789'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/671602671227051789'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/09/imagine-if-you-had-some-deep-dark.html' title='Imagine..'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-3377308531151245530</id><published>2007-09-07T23:55:00.000+08:00</published><updated>2007-09-07T23:58:21.368+08:00</updated><title type='text'>Pakcik Kayo!!</title><content type='html'>For those concerned, WE ARE LUCKY!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.thestar.com.my/news/story.asp?file=/2007/9/7/budget2008/20070907174458&amp;sec=budget2008"&gt;http://www.thestar.com.my/news/story.asp?file=/2007/9/7/budget2008/20070907174458&amp;amp;sec=budget2008&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You might want to scroll down to point no 58.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And 59 of course!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s: It's Budget 2008!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-3377308531151245530?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/3377308531151245530/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=3377308531151245530' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3377308531151245530'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3377308531151245530'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/09/pakcik-kayo.html' title='Pakcik Kayo!!'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-2704809841807133572</id><published>2007-09-05T22:51:00.000+08:00</published><updated>2007-09-05T22:54:21.439+08:00</updated><title type='text'>FSTEP by BNM</title><content type='html'>Assalamualaikum,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I know I should be doing my work now but I just can't help but share this information I found just now. If only I'm not attached with my sponsor, I would have applied for this seriously!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selanjutnya seperti di bawah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Financial Sector Talent Enrichment Programme (FSTEP)&lt;br /&gt;Bank Negara Malaysia wishes to announce the FSTEP to address the shortage of skilled talents in the financial industry. This programme is an initiative by the financial industry players in collaboration with Bank Negara Malaysia to produce highly trained industry professionals. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;FSTEP is aimed at attracting high calibre students who have recently graduated from local and foreign institutions of higher learning to join the financial industry - banks, insurance, Islamic banks and Takaful. Graduates in related business disciplines or other non-business disciplines are encouraged to apply. This programme is also open to those who are currently working in the non-financial sector and interested to pursue careers in the financial industry. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Funded by the financial services industry, this programme provides a one-year intensive technical training in banking and insurance, including Islamic finance and takaful. Its orientation will focus on practical and operational aspects of the financial services industry. The training module also includes simulations, workshops and case studies as well as on-the-job training through internships with the financial institutions. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Participants of this programme would receive a scholarship of RM2,200 per month as well as basic medical and insurance coverage. Participants who successfully completed the programme will be absorbed into the financial sector. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Further information on this programme can be obtained from http://www.bnm.gov.my or e-mail to secretariat_stp@bnm.gov.my. &lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Bank Negara Malaysia&lt;br /&gt;5 September 2007 &lt;br /&gt; &lt;br /&gt;http://www.bnm.gov.my/microsites/fstep/index.htm&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Programme To Train More Skilled Staff For Finance Sector &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;KUALA LUMPUR, Sept 5 (Bernama) -- Bank Negara Malaysia (BNM), in collaboration with the financial sector players, will implement a Financial Sector Talent Enrichment Programme (FSTEP) to address the shortage of skilled staff in the financial industry.BNM governor, Tan Sri Dr Zeti Akhtar Aziz, said the programme would produce highly-trained industry professionals."The FSTEP is aimed at attracting high-calibre students who have recently graduated from local and foreign institutions of higher learning to join the financial industry -- banks, insurance, Islamic banks and takaful."We plan to start the programme by December and will offer 1,000 places. By October next year, the candidates will be ready to be absorbed by the industry," she told a media briefing here today.Zeti said the programme would offer a one-year intensive technical training in banking and insurance, including Islamic finance and takaful."Its orientation will focus on practical and operational aspects of the financial services industry."The training module also includes simulations, workshops and case studies as well as on-the-job training through internships with the financial institutions," she said.She said the participants would receive a scholarship of RM2,200 per month as well as basic medical and insurance coverage.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-2704809841807133572?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/2704809841807133572/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=2704809841807133572' title='79 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2704809841807133572'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2704809841807133572'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/09/fstep-by-bnm.html' title='FSTEP by BNM'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>79</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-6740888223713682186</id><published>2007-09-04T17:13:00.001+08:00</published><updated>2007-09-13T01:16:03.568+08:00</updated><title type='text'>Banyak perkara</title><content type='html'>Banyak-banyak perkara ingin mahu berlaku!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. Ramadhan makin hampir. Campur tolak kurang dua minggu dari sekarang akan berpuasa kembali insya Allah. Ramadhan yang terakhir kali di bumi Soton ini insya Allah. Tak boleh sia-siakan! Di mana lagi akan dapat perasaan-perasaan menarik semasa Ramadhan melainkan di Soton ini...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Deadline semakin hampir. Tinggal 16 hari saja lagi sebelum dissertation perlu dihantar pada waktu petang 21 September nanti. Moga Tuhan bantuku mencurahkan sebanyak-banyak ilham dalam masa yang masih berbaki ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Myzatul dah nak balik! Sungguh tak sabar untuk jumpa..sangat rindu hampir 3 bulan tak jumpa...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Saya juga akan balik! Semoga dapat tiket balik pada tarikh yang diminta, dan moga sempat untuk akhirnya menyambut Syawal bersama keluarga setelah 4 tahun di perantauan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. Application form hantar segera! Insya Allah moga Allah permudahkan urusan saya mendapatkan tempat menyambung pengajian di peringkat PhD. Sinar-sinar bahagia semakin menghampiri insya Allah... moga pilihan ini adalah yang terbaik buat saya dan semua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. Bercuti 3 bulan di Malaysia. Insya Allah masa yang ada akan saya guna sehabis baik mencurah bakti dan tenaga buat keluarga, agama dan masyarakat. Waktu-waktu sibuk menulis dissertation, waktu itulah dalam kepala ligat memikirkan aktiviti dan program yang ingin saya sertai dalam tempoh cuti nanti. Moga Allah mudahkan jalan dan kuatkan semangat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7. Mari berusaha menghadapi hidup!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-6740888223713682186?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/6740888223713682186/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=6740888223713682186' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6740888223713682186'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6740888223713682186'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/09/banyak-banyak-perkara-ingin-mahu.html' title='Banyak perkara'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-7407846945133266083</id><published>2007-08-28T18:27:00.001+08:00</published><updated>2007-08-28T18:49:28.531+08:00</updated><title type='text'>Pupus</title><content type='html'>&lt;div xmlns="http://www.w3.org/1999/xhtml"&gt;&lt;embed src="'http://media.imeem.com/m/_FC37RxscT/aus=" width="'300'" height="'80'" type="'application/x-shockwave-flash'" wmode="'transparent'"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;object width="300" height="80"&gt;&lt;param name="movie" value="http://media.imeem.com/m/_FC37RxscT"&gt;&lt;/param&gt;&lt;param name="wmode" value="transparent"&gt;&lt;/param&gt;&lt;embed src="http://media.imeem.com/m/_FC37RxscT" type="application/x-shockwave-flash" width="300" height="80" wmode="transparent"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;/object&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sangat suka lagu ini sekarang.&lt;/div&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Permulaannya, tidak dihiraukan sangat apa yang ingin disampaikan si penyanyi. Sebab yang saya tahu, Firdaus penyanyi nasyid, jadi lagu ini pasti lagu nasyid. Namun pelik sekali, kerana lagu ini bertema cinta yang seolah menagih kembali cinta kasih yang telah Pupus. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Berikut adalah liriknya. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;br /&gt;Pertemuan yang ku idam&lt;br /&gt;Masih belum bersua&lt;br /&gt;Perpisahan yang ku takutkan&lt;br /&gt;Hadir sudah tiada ku pinta&lt;br /&gt;Harapan pudar mati tuk mencari lagi&lt;br /&gt;Bagai lilin yang menerangi&lt;br /&gt;Lalu padam jua&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apalah yang mampu ku beri&lt;br /&gt;Agar rasa ingin berkasih hadir dalam diri&lt;br /&gt;Tak mampu ku mendusta hati ini lagi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cinta yang tersulam tulus&lt;br /&gt;Ku rasakan pupus&lt;br /&gt;Hingga ada terluka&lt;br /&gt;Pada setiap bicaraku&lt;br /&gt;Kasih yang mengukir mesra&lt;br /&gt;Hilang dalam tawa&lt;br /&gt;Namun ingin ku semula&lt;br /&gt;Merasai nikmatnya&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Mampukah rayuanku ini membuatkan ia kembali&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Setiap kemanisan cinta yang tulus dan suci&lt;br /&gt;Hadirkanlah sekali lagi cuma&lt;br /&gt;Agar bernyawa cinta semula&lt;br /&gt;Maafkan aku andai keterlaluan pintaku ini&lt;/p&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Bila diteliti, jauh sekali lagu ini boleh dikategorikan lagu nasyid. Mungkin kalau diolah sedikit liriknya supaya tidak nampak begitu &lt;em&gt;desperate, &lt;/em&gt;kalau boleh saya katakan begitu terutama sekali jika dilihat pada perkataan yang telah saya &lt;strong&gt;bold&lt;/strong&gt;kan di atas. =)&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Tapi, kan bagus kalau didoakan saja supaya pupus saja perasaan itu dari hati? Saya sangat harap saya juga boleh pupuskan biar luput semua perasaan-perasaan berunsur &lt;em&gt;desperate&lt;/em&gt; dalam diri jika ada. Walau saya tahu susah, walau mungkin hati tidak merasakan sanggup, tapi lambat laun ia harus dihalau pergi. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Masuk hari ini, sudah 5 hari saya diserang &lt;em&gt;diarrheoa.&lt;/em&gt; Kalau diikutkan badan, saya sudah hampir lunyai dan pitam. Keracunan makanan barangkali. Senak sungguh dirasakan dan saya sungguh tak berapa mampu untuk menyiapkan projek dan kerja-kerja lain. Tapi hari ini cuba gagah, walau sambil saya menaip ini menahan kesakitan yang sangat. Barangkali banyak benar dosa saya hingga berhari-hari diuji sakit sebegini. Harap moga jadi penghapus dosa yang seluas lautan hitam...&lt;/p&gt;&lt;p&gt;Dan juga, padan muka! Kerana beberapa hari sebelum sakit, memang saya minta supaya saya sakit. Minta sakit dengan harapan saya akan dilanggar kereta. Suatu hari, berjalan sendiri pulang ke rumah, saya rasa seolah sungguh ringan untuk saya campak diri ke tengah jalan dan dilanggar kereta supaya saya dapat rasa sakit yang sebenar. Entah mungkin saya sudah kurang waras kerana merasa begitu..sebab terasa sesak diri bila fikir tentang dosa sendiri. Dan tak pasti bagaimana mahu hadapi hidup ini. Tuhan mungkin maafkan saya, tapi entah bila saya mampu maafkan diri sendiri.. &lt;/p&gt;&lt;p&gt;Apa-apa pun, aku mahu dia pupus!&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-7407846945133266083?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/7407846945133266083/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=7407846945133266083' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7407846945133266083'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/7407846945133266083'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/08/blog-post_28.html' title='Pupus'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-3422263191174116411</id><published>2007-08-15T20:10:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:16:17.146+08:00</updated><title type='text'>Hampas</title><content type='html'>Di saat mula rasa semangat untuk buat kerja, tiba-tiba semua hilang entah ke mana.&lt;br /&gt;Bencilah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Campak bakul sampah je la cita-cita nak dapat distinction. Asal siap dah kira bagus. Benci benci.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;......................&lt;br /&gt;......................&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ke manakah diri menghilang... tolong bagi diri saya balik...kerana saya mahu hidup walaupun mungkin bukan untuk diri sendiri... benci berlakon seolah hidup sangat bahagia...tapi hakikatnya sebaliknya...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-3422263191174116411?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/3422263191174116411/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=3422263191174116411' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3422263191174116411'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/3422263191174116411'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/08/di-saat-mula-rasa-semangat-untuk-buat.html' title='Hampas'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-6500163927902697012</id><published>2007-08-09T01:54:00.001+08:00</published><updated>2007-09-13T01:16:42.481+08:00</updated><title type='text'>Ulangtahun</title><content type='html'>Hari ni 8 Ogos 2007.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ni ulangtahun perkahwinan mak ngan abah yang ke 26 tahun....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tahun depan, 8 Ogos 2008 ataupun 8/8/2008.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tarikh yang menarik untuk kahwin nih. Hari Jumaat lak tuh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Best jugak kalau reserve tarikh ni untuk kawin. Ada setahun untuk prepare.... tapi,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mane calon nye dik?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-6500163927902697012?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/6500163927902697012/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=6500163927902697012' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6500163927902697012'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/6500163927902697012'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/08/hari-ni-8-ogos-2007.html' title='Ulangtahun'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-4521030373636205929</id><published>2007-08-01T22:52:00.001+08:00</published><updated>2007-09-13T01:17:06.486+08:00</updated><title type='text'>Bebel</title><content type='html'>Summer's here finally.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hopefully bertahan la lama sikit. Tak sanggup winter sepanjang tahun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Semalam berlaku satu accident betul-betul di hadapan rumah kami. Di pertemuan antara Mayfield dan Woodcote Road. Habis menggelabah semua orang keluar rumah tengok ape yang berlaku. Kami lak tengok dengan penuh kejakunan dari tingkap bilikku itu. Polis tiba dalam sekelip mata. Ambulans lak datang a bit lewat. Dalam setengah jam, semua dah selesai dan kedua-dua kereta yang berlanggar tu telah diangkut dengan jayanya. All within 30 minutes or so. Mantap la.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I've been busy lately. Macam-macam benda nak diuruskan. Sampai pening kepala dah dibuatnya. Tahun depan rasanya aku boleh dapat award. Anugerah Usahawan Muda UK 2008. Hehe. In my dreams.. but anyway berniaga ni menarik dan seronok dan dapat experience banyak. Walaupun kadang-kadang orang beli barang tak bayar pon ade, barang lambat sampai semua tu...tapi akhirnya rasa sangat puas hati. I think it's in my blood kot. Ingat lagi mase kecik-kecik dulu jual kek batik kat skolah. Takdela kecik sangat...sepanjang sekolah menengah..sekolah rendah lak meniaga ikut event..selalunya jual karipap mak buat...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Heh..tapi sekarang meniaga sudah moden. Call sana, call sini. Pos sana pos sini. Bayar sana, bayar sini. Jual. Pastu dapat untung..... alhamdulillah...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cuma bab tertekan tu kadang-kadang takyah cakap la..ape boleh buat, asam garam berniaga orang kata. Huhu, macam bagus je...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Insya Allah will continue writing sooner or later. Dissertation tak gerak-gerak lagi, sibuk wat mende lain. Seminggu dua yang lepas, baru amik transcript letter. Allahu akbar, sungguh aku tak sangka dengan average mark yang aku dapat. Bukanlah tinggi mane, but it is something that I am proud of. IF lah, I say IF I can get 'high' distinction for my dissertation, ade harapan gak nak dapat Distinction for Masters. Tapi dissertationku ini...tak berupa bentuk lagi. Nak submit 21 September. Semoga Allah permudahkan urusanku, yang dihujani dengan pelbagai benda lain di keliling tatkala ini. Amin...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;On a final note, I don't think I want to leave this blog bersawang. Sayang lak rase. Penat-penat buat, bertahun-tahun menulis..takkan dibiar begitu saja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Menulis lagi nanti....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-4521030373636205929?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/4521030373636205929/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=4521030373636205929' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4521030373636205929'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4521030373636205929'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/08/summers-here-finally.html' title='Bebel'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-138980686016027134</id><published>2007-07-30T21:42:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:17:22.625+08:00</updated><title type='text'>Isk isk</title><content type='html'>Bumi UK yang cuaca penuh serabut,&lt;br /&gt;Matahari bersinar,&lt;br /&gt;Angin sejuk,&lt;br /&gt;Sungguh mengarut.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di mana musim panas?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Virus bersepah.&lt;br /&gt;Batuk tak pernah henti.&lt;br /&gt;Selang seminggu, sambung kembali.&lt;br /&gt;Sakit, perit tekak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kata mereka,&lt;br /&gt;"Makan ubaaaaatttt!!!!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku jugak yang suka mengelat...huhu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-138980686016027134?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/138980686016027134/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=138980686016027134' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/138980686016027134'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/138980686016027134'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/07/bumi-uk-yang-cuaca-penuh-serabut.html' title='Isk isk'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-8949319190930856288</id><published>2007-07-28T00:16:00.001+08:00</published><updated>2007-09-13T01:17:38.738+08:00</updated><title type='text'>That's all</title><content type='html'>Salam,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kak murni, thanks for dropping by.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Everytime I tried to reply to a comment, the page just went blank. I think I need to change it, but maybe later.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Just want to share something after I did some thinking on what I wrote here earlier.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I think, what makes me feel a bit unsatisfied with people who think they know more about our problems than we do, is that, they don't give us the chance to be sad.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yes, I know perfectly well that my problems are just nothing if I were to compare it with other people who suffers from bigger problems.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But, I still have the rights to be sad, to mourn.&lt;br /&gt;And that's all I want.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My right.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And when other people took it away from me, saying unacceptable things, like "just let it go", they are so WRONG.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I need to be sad. For a while.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;That's all.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-8949319190930856288?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/8949319190930856288/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=8949319190930856288' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/8949319190930856288'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/8949319190930856288'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/07/salam-kak-murni-thanks-for-dropping-by.html' title='That&apos;s all'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-2144523538351633017</id><published>2007-07-21T03:38:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:18:15.550+08:00</updated><title type='text'>The thing is...</title><content type='html'>Alhamdulillah, sudah 2 minggu pindah ke rumah baru.&lt;br /&gt;Ingin aku buang jauh2 kenangan di rumah lama (dek kerana tuan rumah yang keji).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Harus tumpu pada projek sekarang, lepas semalam yang kepenatan dengan 'house warming party'. Ayam satay, nasi impit dan kuah kacang. Macam raye pun ade. Dalam sibuk2 hidup, sempat juga luang masa untuk jamu kaum hawa di Soton. Penuh rumah semalam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Terima kasih pada semua yang sudi hadir... risau juga awal2 takut orang tak ramai datang. Alhamdulillah makanan habis juga akhirnya... Kuah kacang pun tinggal sipi-sipi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Blog ni esok lusa akan dimakan sarang dan anai2.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebelum ia ditinggalkan, satu lagu untuk tatapan (nak dengar boleh google atau youtube) semua.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lagu - Warna-Warna Cinta&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Brothers United&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mereka berkata&lt;br /&gt;Hidup perlukan cinta&lt;br /&gt;Agar sejahtera aman dan bahagia&lt;br /&gt;Andai tiada atau pudar warnanya&lt;br /&gt;Meranalah jiwa gelaplah dunia&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Warna-warna cinta&lt;br /&gt;Yang terlukis di hatimu&lt;br /&gt;Semat pada senyuman dan tangismu&lt;br /&gt;Agar mewarnai&lt;br /&gt;Jiwamu yang tulus&lt;br /&gt;Seperti sang pelangi selepas gerimis&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mereka berkata&lt;br /&gt;Cinta itu merah&lt;br /&gt;Mengalir bersama titisan yang sempurna&lt;br /&gt;Cinta berharga bila sudah tiada&lt;br /&gt;Menjadi sejarah yang mungkin kan di lupa&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa warna cinta&lt;br /&gt;Bila hidup sengketa&lt;br /&gt;Kabur warnanya&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Warna-warna cinta&lt;br /&gt;Yang terlukis di hatimu&lt;br /&gt;Semat pada senyuman dan tangismu&lt;br /&gt;Agar mewarnai jiwamu yang tulus&lt;br /&gt;Seperti sang pelangi selepas gerimis&lt;br /&gt;Uuuuu… selepas gerimis&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I can't find any sensible meaning out of this song. Bagai tiada erti dan mesej mungkin. Cuma di kala ini, ingin capai cita-cita yang ditinggalkan suatu ketika dulu... tak mahu lagi dengar lagu2 yang merosakkan hati..hati dah cukup banyak karat2.. so.... nasyid sahaja sekarang ni ye. Azam baru yang harap dapat dipegang seberapa lama boleh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Harap juga selepas ni dapat fokus pada hidup. Susah juga kalau dalam hati dah tak berapa ada rasa ingin hidup. Orang boleh berkata apa, menganggap kita terlalu memikirkan masalah tak seberapa. Mulut memang sedap berkata, atau mungkin tangan memang sedap menaip, tapi entah mungkin tak sedar kata-kata dan tulisan-tulisan itu bagai menghiris hati yang sedia sedih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Biarlah orang berkata apa, kerana mereka bukan tak faham, tapi 'memandang' orang dengan pelbagai andaian yang mereka rasa betul. Apa peduli mereka tentang apa yang betul bagi kita. Kerana mungkin mereka lebih tua dan banyak makan garam, jadi mereka lebih 'tahu' tentang segala semua. Biarkan saja mereka. Mereka itu konon lebih banyak hadapi 'ujian' dan lebih bagus dari kita semua. Sebab itu mungkin mereka boleh kata apa saja mahu mereka. Hai, biarkan mereka.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hidup ini, kadang-kadang rasa seperti sungguh jauh. Kalau esok akhirat, dan kita mati segera semua, aku rasa lebih bahagia.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-2144523538351633017?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/2144523538351633017/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=2144523538351633017' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2144523538351633017'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2144523538351633017'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/07/alhamdulillah-sudah-2-minggu-pindah-ke.html' title='The thing is...'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-5051347936302152399</id><published>2007-07-01T03:30:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:18:31.665+08:00</updated><title type='text'>The only entry</title><content type='html'>Today is the last day of June, and this is the only post for this month I guess.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah the result was displayed at the Postgraduate Noticeboard that morning. Maizatul and I went together to see whether my name appeared on the list or not. And indeed, my name is there..confirming that I am now one step closer to get my masters degree.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So the next step is to write a dissertation of 15000 words. At this moment, I can say that I lost much of my confidence to do my project. I don't know why and how that happen. I nearly lost all of it two days ago, my heart was pounding hard, like it's thumping against my chest. Huhu..gile exaggerate...but seriously that's how I feel..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Crying is the best medicine after all to release all the tension. So lepas tu, I went to the library in the middle of the day in the middle of the rainy summer to find some books. I have to read read read but somehow I lost my concentration easily.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The fact that Maizatul is not here make me feel I'm a bit lost too. It's as if now I'm incomplete. It's weird you see when you spend so much time together until you feel like you need to get away from that person but when you finally get the time to be alone, you suddenly feel so wrong. I so need her now. She has to be here, because I want to tell her stories, because I want to hear her neverending stories too, because I want to cook for her (or maybe with her), and I can paksa her cook for me too, do things for me, and all the things we did together..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hm..how am I gonna face that moment later on entahlah I don't know.. the fact that I might leave is not an easy decision to make, but I really do hope for things to work out as I plan. As for now, let's just hope for the best and may Allah bless our friendship, our sisterhood and our love for each other...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To Maizatul,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Happy 22nd Birthday to You....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-5051347936302152399?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/5051347936302152399/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=5051347936302152399' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5051347936302152399'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5051347936302152399'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/06/today-is-last-day-of-june-and-this-is.html' title='The only entry'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-4921339166899663266</id><published>2007-05-21T22:51:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:18:47.670+08:00</updated><title type='text'>Exam akhir</title><content type='html'>Assalamualaikum warah matullah,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Exam Semester 2 bakal menjelang minggu depan. Amat malang sebab 4 paper semuanya berturut, bermula hari Rabu dan tamat pada hari Sabtu. Tambah malang kerana terpaksa exam pada hari Sabtu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi syukur sebab exam habis awal. Dan selepas itu harus fokus pada projek. Result exam akan keluar pada 22 Jun, yang mana akan menentukan nasib seterusnya. Sekiranya keputusan exam mencapai tahap yang ditetapkan, maka akan diberi peluang untuk melengkapkan dissertation 15000 patah perkataan. Requirement untuk buat dissertation ni boleh tahan tinggi, dan ia ibarat penentu masa depan selepas ini. Jadi, bayangkan saja perasaan ketika ini, yang kalau tak lepas requirement (na'uzubillah) maka tak dapat buat dissertation. Dalam kata lain, tak lulus masters! Oh tuhan cuaknya......&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa pun, sebagai penyemai semangat yang kadang luntur, berikut adalah jadual examku minggu hadapan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG 6142 Introduction to Portfolio Management and Exchange Traded Derivatives&lt;br /&gt;Wednesday 30 May 2007 - 9.30 - 11.30&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG 6020 Financial Risk Management&lt;br /&gt;Thursday 31 May 2007 - 9.30 - 11.30&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG 6008 Quantitative Research Methods in Finance&lt;br /&gt;Friday 1 June 2007 - 9.30 - 11.30&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG 6019 International Banking&lt;br /&gt;Saturday 2 June 2007 - 9.30 - 11.30&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I have another week to do my revision. Allah please help me go through this. Insya Allah exam terakhir dalam hidupku di uni!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat berjuang buat semua rakan-rakan juga!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-4921339166899663266?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/4921339166899663266/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=4921339166899663266' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4921339166899663266'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/4921339166899663266'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/05/assalamualaikum-warah-matullah-exam.html' title='Exam akhir'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-1674579929175276656</id><published>2007-05-09T21:46:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:19:04.040+08:00</updated><title type='text'>Lagu Baru</title><content type='html'>Setelah sekian lama blog ini memperdengarkan lagu Mirwana yang bertajuk Khalifah, tiba masa untuk menggantikannya dengan lagu lain pula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lagu ini diculik dari blog seorang teman di Dublin.&lt;br /&gt;Entah, bila mendengar lagu ini pertama kali dulu di blog dia, macam-macam perasaan yang wujud dalam hati ni. Sedih, sayu..penuh harapan.. macam-macam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berkembang satu perasaan ke satu perasaan yang lain.&lt;br /&gt;Rasa jiwa dipenuhi dengan perasaan yang pelbagai bentuk.&lt;br /&gt;Di satu tahap, rasa ingin menangis.&lt;br /&gt;Di satu tahap, rasa ingin senyum penuh gembira.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lagu ini kuberikan nama, Lagu Penuh Perasaan =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mari kembali senyum. =)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-1674579929175276656?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/1674579929175276656/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=1674579929175276656' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/1674579929175276656'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/1674579929175276656'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/05/lagu-baru-setelah-sekian-lama-blog-ini.html' title='Lagu Baru'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-5806140340060559722</id><published>2007-05-08T22:00:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:19:37.768+08:00</updated><title type='text'>Kisah 4 bulan lalu</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;4 bulan lalu, &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Dia beritahu, &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Buat aku buntu, &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Lantas aku, &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Buang resah pilu.&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;4 bulan lalu,&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Hanya aku, &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Fikir tentang itu, &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Risau segala sesuatu, &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Benarkah itu?&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;3 bulan lalu, &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Bertemu,&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;3 bulan lalu,&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Kaku.&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;2 bulan lalu, &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Lupa sudah aku,&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Tentang apa berlaku.&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;1 bulan lalu,&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Sayu..sayu..&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;3 hari lalu, &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Oh... begitu???&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Tuhan, tolong bantuku...&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Sayu,&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Lebih dari buntu,&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Bukan sebab itu, &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Tapi,&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Apa ingin Dia beritahu?&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;Sungguh aku mahu tahu!&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-5806140340060559722?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/5806140340060559722/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=5806140340060559722' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5806140340060559722'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5806140340060559722'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/05/kisah-4-bulan-lalu-4-bulan-lalu-dia.html' title='Kisah 4 bulan lalu'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-2975659202338968106</id><published>2007-05-02T17:42:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:19:50.586+08:00</updated><title type='text'>EXAM!</title><content type='html'>Exam dah dekat...exam dah dekat... exam dah dekat..!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;EXAM EXAM EXAM&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kecuakan melanda diri.&lt;br /&gt;Ade sebulan je lagi nak stadi.&lt;br /&gt;Fokus fokus fokus.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-2975659202338968106?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/2975659202338968106/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=2975659202338968106' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2975659202338968106'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/2975659202338968106'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/05/exam-dah-dekat.html' title='EXAM!'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-1465521140716691345</id><published>2007-05-01T22:35:00.000+08:00</published><updated>2007-05-01T22:43:50.581+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;strong&gt;SEMBILAN BELAS HADITH RASULLULLAH S.A.W  MENGENAI WANITA&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;1. Doa perempuan lebih makbul daripada lelaki kerana sifat penyayangnya yang lebih kuat daripada lelaki. Ketika ditanya kepada Rasulullah s.a.w. akan hal tersebut, jawab Baginda s.a.w., "Ibu lebih penyayang daripada bapa dan doa orang yang penyayang tidak akan sia-sia". &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. Apabila seseorang perempuan mengandung janin dalam rahimnya, maka beristighfarlah para malaikat untuknya. Allah s.w.t. mencatatkan baginya setiap hari dengan 1,000 kebajikan dan menghapuskan darinya 1,000 kejahatan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. Apabila seseorang perempuan mulai sakit hendak bersalin, maka Allah s.w.t. mencatatkan baginya pahala orang yang berjihad pada jalan Allah s.w.t. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. Apabila seseorang perempuan melahirkan anak, keluarlah dia dari dosa-dosa seperti keadaan ibunya melahirkannya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. Apabila telah lahir anak lalu disusui, maka bagi ibu itu setiap satu tegukan daripada susunya diberi satu kebajikan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. Apabila semalaman ibu tidak tidur dan memelihara anaknya yang sakit, maka Allah s.w.t. memberinya pahala seperti memerdekakan 70 hamba dengan ikhlas untuk membela agama Allah s.w.t. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7. Barangsiapa yang menggembirakan anak perempuannya, darjatnya seumpama orang yang sentiasa menangis kerana takutkan Allah s.w.t. dan orang yang takutkan Allah s.w.t., akan diharamkan api neraka ke atas tubuhnya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;8. Barangsiapa membawa hadiah, (barang makanan dari pasar ke rumah lalu diberikan kepada keluarganya, maka pahalanya seperti bersedekah). Hendaklah mendahulukan anak perempuan daripada anak lelaki. Maka barangsiapa yang menyukakan anak perempuan seolah-olah dia memerdekakan anak Nabi Ismail. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;9. Tiap perempuan yang menolong suaminya dalam urusan agama, maka Allah s.w.t. memasukkan dia ke dalam syurga lebih dahulu daripada suaminya (10,000 tahun). &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10. Perempuan apabila sembahyang lima waktu, puasa bulan Ramadhan, memelihara kehormatannya serta taat akan suaminya, masuklah dia dari pintu syurga mana sahaja yang dikehendaki. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;11. Wanita yang solehah (baik) itu lebih baik daripada 1,000 lelaki yang soleh. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;12. Aisyah berkata, "Aku bertanya kepada Rasulullah s.a.w, siapakah yang lebih besar haknya terhadap wanita? Jawab Rasulullah s.a.w., "Suaminya". "Siapa pula berhak terhadap lelaki?" Jawab Rasulullah s.a.w, "Ibunya". &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;13. Apabila memanggil akan engkau dua orang ibubapamu, maka jawablah panggilan ibumu dahulu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;14. Wanita yang taat akan suaminya, semua ikan-ikan di laut, burung di udara, malaikat di langit, matahari dan bulan semua beristighfar baginya selama mana dia taat kepada suaminya serta menjaga sembahyang dan puasanya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;15. Wanita yang taat berkhidmat kepada suaminya akan tertutup pintu-pintu neraka dan terbuka pintu-pintu syurga. Masuklah dari mana-mana pintu yang dia kehendaki dengan tidak dihisab. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;16. Syurga itu di bawah tapak kaki ibu. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;17. Wanita yang tinggal bersama anak-anaknya akan tinggal bersama aku (Nabi s.a.w) di dalam syurga. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;18. Barangsiapa mempunyai tiga anak perempuan atau tiga saudara perempuan atau dua anak perempuan atau dua saudara perempuan lalu dia bersikap ihsan dalam pergaulan dengan mereka dan mendidik mereka dengan penuh rasa takwa serta bertanggungjawab, maka baginya syurga. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;19. Daripada Aisyah r.a. "Barangsiapa yang diuji dengan sesuatu daripada anak-anak perempuan lalu dia berbuat baik kepada mereka, maka mereka akan menjadi penghalang baginya daripada api neraka."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bersyukurlah sekiranya anda dilahirkan menjadi seorang perempuan... sesungguhnya saya amat amat amat bersyukur dilahirkan sebagai seorang perempuan...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-1465521140716691345?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/1465521140716691345/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=1465521140716691345' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/1465521140716691345'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/1465521140716691345'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/05/sembilan-belas-hadith-rasullullah-s.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-5708019239943734798</id><published>2007-04-23T23:07:00.000+08:00</published><updated>2008-12-09T14:59:27.890+08:00</updated><title type='text'>Comel comel comel</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/RizN7vL6PaI/AAAAAAAAAAk/CggOLeZ3Qeo/s1600-h/DSCN2310.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5056642907792620962" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/RizN7vL6PaI/AAAAAAAAAAk/CggOLeZ3Qeo/s320/DSCN2310.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Assalamualaikum,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ni Fidaa'.&lt;br /&gt;Umur dia 3 bulan lebih.&lt;br /&gt;Dia sungguh comel.&lt;br /&gt;Saya suka Fidaa'!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya sayang Fidaa'.&lt;br /&gt;Saya nak Fidaa'!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Boleh ke nak pinjam Fidaa'? huhu...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s: picture taken from &lt;a href="http://syauqi.blogspot.com/"&gt;http://syauqi.blogspot.com&lt;/a&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-5708019239943734798?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/5708019239943734798/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=5708019239943734798' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5708019239943734798'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/5708019239943734798'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/04/assalamualaikum-ni-fidaa.html' title='Comel comel comel'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_JAjwipb4q5Y/RizN7vL6PaI/AAAAAAAAAAk/CggOLeZ3Qeo/s72-c/DSCN2310.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-9011714854257781332</id><published>2007-04-16T04:13:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:25:03.978+08:00</updated><title type='text'>Sungguh comot</title><content type='html'>Assalamualaikum warah matullah,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat malam saya ucapkan kepada pengunjung blog ini. Waktu sekarang menghampiri 9.30 malam. Malam ini adalah malam terakhir sebelum bermula semula sekolah pada esok hari. Walaupun esok saya tidak ade lecture, tetap rase tertekan membayangkan semester ni yang sangat dibenci. Semua subjek susah susah susah. Jadi saya nak menulis untuk melepaskan tekanan..huhuhu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Financial Risk Management&lt;br /&gt;Quantitative Research in Finance&lt;br /&gt;Introduction to Portfolio Management and Exchange Traded Derivatives&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiga subjek di atas ade yang dah abis silibus, ade yang separuh silibus. Tapi semua subjek ni kebanyakannye saya tak tau ape-ape. Saya rase tertekan tertekan tertekan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saya hanya suka International Banking. Sebab cikgu die best best best. Walaupun die tak kasi lecture notes untuk semester ni, tapi saya betul-betul belajar masa dia mengajar. Kalu cikgu lain, kerapkalinya saya ngantuk ngantuk ngantuk. Dan stress stress stress. Sebab cikgu cakap sorang-sorang, since saya tak paham ape-ape.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sudah lama saya tidak menulis di sini. Entah pergi ke mana cita-cita suatu ketika dulu..ingin menulis dengan penuh seronok seronok seronok. Kepuasan bila menulis sama seperti bila dapat nombor satu dalam batch. Rasa nak tengok selalu je sijil tu. (isk isk isk) Kalau blog, rasa nak baca selalu apa yang ditulis conteng tu. Entry-entry dulu lebih sedap untuk dibaca. Entry sekarang...tak tau nak kate ape.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Macam ni je tulis, sungguh comot comot comot.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Exam tak lama dah..saya masih tak faham ape-ape.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekian, entry stress di malam hari.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-9011714854257781332?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/9011714854257781332/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=9011714854257781332' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/9011714854257781332'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/9011714854257781332'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/04/assalamualaikum-warah-matullah-selamat.html' title='Sungguh comot'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-117197285620500997</id><published>2007-02-20T19:30:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:25:16.124+08:00</updated><title type='text'>Semester Baru</title><content type='html'>&lt;strong&gt;Semester Baru&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kali ni, nak cerita tentang semester baru. Sepertimana biasa, ambik 4 subjek sumer skali. Masuk minggu ni, dah minggu ke 3 semester 2. Tapi, entah ape yang masuk dalam kepala otak pon diriku tak pasti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG 6008 Quantitative Research in Finance&lt;br /&gt;MANG 6019 International Banking&lt;br /&gt;MANG 6020 Financial Risk Management&lt;br /&gt;MANG 6142 Introduction to Portfolio Management and Exchange Traded Derivatives&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Secara ringkasnya, SEMUA subjek semester ni susah nak mati. Nak nangis je bile pikir. Tak tahu le camane nak buat nanti...huhuhu...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ape2 pun, alhamdulillah, bermula minggu ni rasa cam ringan sket beban kat bahu ni...huhu..kalu ade orang paham..maka baguslah, takyah cite. Kalu tak paham pon takpe, malas nak cite..huhu. Weekend lepas merupakan pengalaman yang tersangat tak pernah diimagine. Mungkin kalau tahun-tahun sebelum ni, takkan rasa sepertimana yang dirasakan pada weekend lepas, tapi yang pastinya aku bersyukur di atas segala ketetapan dan jugak sekarang takdelah rasa cam berat beban atas bahu tu sangat..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekarang dah masuk bulan Februari, dan aku mengharapkan bulan-bulan yang mendatang ni aku dapat gunakan dengan sebaik mungkin. Hidup mungkin berubah dalam sekelip mata selepas ni. Hidup takkan statik tanpa perubahan. Dan aku harus bersedia menghadapi sebarang kemungkinan. Terlalu banyak yang dirasakan berlaku sekarang ni. Pelajaran, kerjaya, kawan-kawan, kerja-kerja Islam, keluarga, masa depan, kewangan yang perlu aku uruskan... hinggakan terkadang aku silap meletakkan prioriti dalam kehidupan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tahu aku paling kurang mengambil tahu hal keluarga. Mungkin bagi kawan-kawan perempuan yang lain, family adalah perkara utama di dalam list hidup. Tapi bagi aku, sejauh mana aku mahu keluarga itu jadi perkara utama, kadang-kadang aku rasa tak termampu disebabkan kejauhan aku di sini. Tak tahu macam mana harus aku balas jasa mak abah membesarkan aku hingga kini, dan idealistiknya, aku ingin nak membantu menguruskan keluarga, membetulkan kesilapan-kesilapan yang mana ada, dengan adik-beradik yang aku rasa aku sangat-sangat nak bantu dari segala segi. Tapi, entah kenapa aku rasa tak mampu. Sedangkan banyak je benda lain yang aku buat di sini untuk orang lain. Tapi aku tak mampu nak buat perkara yang sama untuk adik beradik dan keluarga aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila aku baca blog orang lain, tengok orang lain dengan keluarga masing-masing, kadang-kadang aku cemburu. Sebab mereka diberi kesempatan untuk bersama-sama keluarga mereka. Bukan aku tak bersyukur kerana dapat peluang belajar di sini, tapi kadang-kadang aku rasa sayu sebab aku tahu aku boleh nak membantu keluarga aku. Aku nak jadi kakak yang sentiasa amik tahu perkembangan adik-adik, dan betulkan kesilapan adik-adik aku. Tapi, dalam keadaan sekarang, rasa macam takde ape yang aku boleh buat. Kalau ikutkan hati, terlalu banyak yang aku rasa aku nak betulkan. Aku nak mak dan abah berehat. Cukuplah dengan segala pengorbanan mereka. Entah kenapa, aku rasa macam tak sudah-sudah mak ngan abah bertungkus lumus menguruskan kehidupan keluarga. Yang aku rasakan, bukan lagi tanggungjawab mereka. Kakak dah pun bekerja, dan insya Allah aku pun dah berkerjaya, walau hakikatnya aku masih belajar di bawah tajaan pembayar gaji aku. Kalau aku teruskan bicara keluarga ni, aku rasa aku boleh katakan yang aku bukanlah anak yang bertanggungjawab. Sebab aku tak mampu nak lunaskan tanggungjawab sebagai seorang anak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi kadang-kadang, bila aku dapat peluang untuk balik ke rumah sekejap, aku rasa sikit pun aku tak mampu nak buat. Aku takut untuk berada dalam realiti Malaysia. Aku lemas bila balik. Sebab terlampau banyak benda di sekeliling yang menyakitkan hati, mata dan kepala aku. Dengan keadaan komuniti setempat, keadaan masyarakat, realiti keadaan negara kita, buat aku rasa aku tak mahu balik langsung. Aku lemas dengan realiti masyarakat. Terlampau banyak porak peranda yang begitu susah untuk diubati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau difikir, masyarakat semuanya lebih kepada hal sendiri. Perkara utama yang difikirkan oleh semua orang hanyalah keperluan dan kehendak diri sendiri. Sangat sedikit yang peduli tentang masyarakat. Sangat sedikit yang peduli tentang masalah yang berlaku dalam negara. Semua orang sibuk dengan hal masing-masing. Kalau bercakap pasal Islam, semuanya hanya tertakluk kepada solat, zakat, puasa, kahwin etc. Dalam masyarakat biasa, siapa saja yang peduli tentang negara Islam? Atau ekonomi Islam? Atau perundangan Islam? Sedangkan itulah sebesar-besar tanggungjawab sebagai seorang Islam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malah, ada saja yang tak ambil peduli tentang politik semasa di Malaysia. Alasan biasa yang selalu dengar, terutama sekali di kalangan perempuan ialah "aku tak suka politik". Sedangkan Rasulullah dulu adalah semulia-mulia ketua politik di zamannya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kadang-kadang aku pun tak pasti nak kata apa. Sedih bila memikirkan tentang student-student di UK, yang cita-citanya hanya sekadar nak dapatkan degree, dan berjalan seluruh dunia pada masa cuti, tanpa hirau walau sekelumit tentang perkara lain yang sepatutnya jadi agenda dan tugas pelajar secara asasnya. Kalau hanya sekadar belajar di university tanpa terlibat dalam apa-apa, ingin aku tekankan yang itu adalah sesia-sia pelaburan yang dikeluarkan oleh negara untuk kita. Kita dibayar beratus-ratus ribu untuk datang belajar di sini, tapi yang kita bawa pulang hanya degree yang manfaatnya untuk kita sendiri. Seharusnya kita sebagai mahasiswalah yang menjadi pemikir untuk masa depan negara, tapi macam mana boleh pemikiran tersebut diasah kalau tidak terlibat langsung dalam apa-apa aktiviti yang boleh membawa pada perkara tersebut?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hidup asyik fikir keperluan sendiri, tanpa sedar yang peranan kita jauh lebih besar dari sekadar mendapatkan segulung ijazah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cukup aku tulis sekadar ini. Kalau aku teruskan lagi, ada harapan aku menulis perkara yang tak sepatutnya.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-117197285620500997?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/117197285620500997/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=117197285620500997' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/117197285620500997'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/117197285620500997'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/02/semester-baru-kali-ni-nak-cerita.html' title='Semester Baru'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-116920649914010864</id><published>2007-01-19T18:50:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:25:30.161+08:00</updated><title type='text'>Salam Awal Muharram</title><content type='html'>&lt;span style="FONT-WEIGHT: bold"&gt;SALAM AWAL MUHARRAM&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Assalamualaikum warah matullah,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Banyak perkara yang berlaku semenjak cuti lepas hingga ke hari ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-WEIGHT: bold"&gt;Christmas Break&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Just before break, I had a Christmas Meal get together with my colleagues at work. Anyway, staff cam biasa la kami bertiga je, ie Manager, Ms Raechel and 2 Assistant Managers, thats Karen and me. There were like 12 or 13 of us, I lost count but all the volunteers were happy with the meal. Mane taknye, Mar*e Cur*e blanje. Whereas kami staff ni sume kena bayar sendiri. I was at first very reluctant to go, pengalaman pertama la katakan bercampur gaul dengan riang gembira bersama masyarakat local bersendirian. Huhu. What an experience. Anyway, selepas ditolak tambah bahagi darab semua kemusykilan maka I decided to go, walaupun buat kat pub.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1) Sebab ada makcik Kim. She's a Malaysian, dah lama gile dok Soton sejak tahun 70-an lagik. And of course she knows me better than the others dalam segi nak menjaga pergaulan, makanan bla3. Since die pegi, maka kumemberanikan diri untuk pegi.&lt;br /&gt;2) Dah tanya dari segi makanan camne sume okay takde masalah. Raechel pon tahu serba sikit lepas diterangkan oleh makcik Kim. She's a chatter so tak sempat nak cakap pon kang die dah tolong ckp kan...huhu so senang sket kejeku.&lt;br /&gt;3) One of the volunteers, ape tah name die tak ingat, dengan penuh confident ckp die tak minum arak pon, so don't worry bla3. Things won't get wild. Camtu lah lebih kurang die kate. Pastuh, Craig pon cam very accommodating and slalu je borak ngan die sume2. So die pon paham gak keadaanku.&lt;br /&gt;4) Point penting, I trust them and they know who I am, they always see I pray at the office and slalu cakap sorry bile diorang terpaksa masuk office when I was praying, so I believe and trust these people to protect me and understand the fact that I am a Muslim.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam tu, pakai le baju kurung...konon2 dressing aa sket. Huhu. Hormat majlis, diorang pon mesti la pakai smart2 casual sket. Pengalaman pertama masuk pub, diriku cuak gak. But then, tempat makan tu ke belah dalam sket so memang tak campur la ngan org2 minum kat depan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ntahla, padaku Allah je tahu macam mana perasaanku mase tu, sebelum dan selepas kejadian itu. Mungkin nampak cam kecik, tapi rasa macam itu satu keputusan besar untuk diambil. If I decided not to go, maka secara tak langsung dah melukakan hati mereka2 yang aku baik dengan. Seolah macam berdosa gile la kuar makan ngan diorang. I do not want them to have that perception towards me. Pada masa yang sama, aku jugak tanak mende ni seolah2 aku dah meng-compromise agama aku. Tapi Allah je tahu macam mana. Dan itulah yang terbaik yang aku boleh buat setelah mengambil kira semua perkara.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku rasa, kalau dulu2, mungkin aku akan terus tolak dan tak pegi langsung je takyah pikir pape. Bagi je reason bodo2 untuk elak dari pegi. Kalau ikutkan bole je bagi alasan ade assignment kena anta esok nye sebab mmg betol pon. Tapi rasa tak gamak untuk buat keputusan mengelak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, on that night itself, lepas makan sumer dah abis. Dah tarik2 cracker sume (satu pengalaman lawak sbb baru aku tau cracker tu camne main die) pastu tiba masa bagi2 hadiah. Dengan tak tersangka-sangka aku pon dapat hadiah gak! Dan sangat2 terharu..... sebab ape?&lt;br /&gt;Diorang bagi sebijik buku - ada casing - tajuk buku - Sirah Rasulullah..!! huhuhu... Allah... bagusnya kalau mereka ni Islam...huhuhuu....&lt;br /&gt;So itulah kesimpulan cerita kerja..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-WEIGHT: bold"&gt;&lt;br /&gt;Raya Haji&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah raya haji lepas, kudiduga sekali lagi. Kena kerja pada hari raya. Alangkah adventurenye hidupku..huhu. Di pagi sume org bersiap nak pegi solat raya dan makan2 open house, diriku bersiap untuk pegi bekerja. Tabahje la.. malam abis keje tu budak2 hartley tanye..camne keje.. bla3... Korang nih, kalau korang yang kene gi keje tu sure dah nangis2 ingat mak ayah. Sebbaik la aku tough sikit haha. Tak main aa nangis2 homesick ni. Cume bile org dok cakap2 tadi raye gi mane, makan2 open house la bla3..sebak gak. So seblom sedih bertambah baik la buat mende lain. Habis makan2 ngan Izi Nadia Misah Yatie Azrin Arfah, maka aku pon balik ke rumah bersama Myzatul. Kami tinggal berdua je sepanjang raya tu. Sebab housemate yg lain pegi jalan2 Barcelona. (jeles sebab tak penah pegi jalan luar UK pon sepanjang 4 tahun kat sini).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, cakap ngan Myzatul nak masak2 raya. Nak makan rendang, kuah kacang nasi impit sume. Lepas geram sebab tak dapat pi open house kot..huhu..So lepas balik keje tu beli barang dulu la before gi makan2 hartley. Malam balik dari hartley, tros mule masak rendang...banyak gak masak...nak makan2 sendiri sambil menunggu kepulangan housemates terchinta..haha&lt;br /&gt;Ingatkan nak marathon masak sampai habis dengan kuah kacang skali..tapi dah tak larat dah... tunggu rendang masak bape jam tah.. so dah ngantuk.. masak nasi impit 2 ketul pastu tido...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esok lak sambung masak kuah kacang ngan nasi impit lagik... Lepas abis masak gi Asda beli nasi impit tak cukup, balik masak nasi impit sambil Myzatul masak nasi minyak....waahhh macam hebat giler je kitorang berdua..haha..padahal tu first time masak sumer mende berdua je.. sronok gile perasaan kasik org makan sampai kenyang... hebat gile tukang masak nasik minyak tu... (almaklum masing2 tak reti budget air...agaknye kalu dengar ckp aku mesti nasik mentah..haha..)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, raya haji tetap gembira. Tambah lagi elaun dah masuk setelah 3 bulan aku bergantung ngan overdraft...huhu...dapat duit raya banyak!! First time dpt elaun postgrad... huhuh..tapi abis bayar utang overdraft ngan utang org2 lain lagi... ntah bape sen je tinggal.. tunggu duit masuk skali lagi...maka lepas ni kaya balik la insya Allah...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-WEIGHT: bold"&gt;&lt;br /&gt;Assignment - Marathon&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Skolah bukak 8 Januari 2007.&lt;br /&gt;MANG 6021 - Essay 2000 words - Due 10 Januari&lt;br /&gt;MANG 6023 - Essay 4000 words (group essay) - Due 11 Januari&lt;br /&gt;MANG 6019 - International Banking - MCQ test - 20 soalan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Minggu ni aritu memang mintak off keje sebab memang gile tak dapat la nak buat sume bende and nak keje 9-5 lagik. Boleh pancit badanku...huhu. Aku pon tak tau camne sampai skang aku leh survive ngan studies, ngan keje, ngan keje2 wajib lagik..huhu..moga Allah beri kekuatan sebab aku cepat pancit..huhu..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, alhamdulillah sumer pon berjaya dilalui terutama test tuh..semoga dapat la result menarik..huhu.. cume yang bengangnye ngan assignment tu... masalah btol la kalo group essay ni. Lagi bengang kalo ahli kumpulan tuh jenis yang kopipes dari internet. Rase nak blasah je..geram gile.. terpaksa la aku sendiri yg alter balik walaupun itu bukan part aku..karang aku biar kang satu kumpulan fail pulak..tak mau aa camtuh..and memang banyak kali gile bagi warning, bagi hint kat diorang.. jangan risk the group's mark atas sebab kite plagiarise...tak pasal2 je nanti... dan alhamdulillah lepas tu baru sume cam glabah2 nak tukar2 part diorang la pe sumer.. dah le aku yg kena meng-compilekan sume mende... kekadang..bukan la nak kate aku hebat sangat... huhu.. tapi kekadang aku baca ape diorang tulis pon aku tak paham...ntah camane la cikgu tanda nanti.. at the same time aku terpk gak..camni skali ke level bahasa inggeris diorang..huhu..skali lagi..bukan la aku ni bagus sangat..english aku pon tahap hampas gak kekadang.. but at least i try to make people understand what i am saying or what i write.. kalo ko tulis ko sorang je paham baik takyah...itu nota sendiri..ni assignment..dah la 30%... kalo boleh score 70% kat exam karang takpe gak..haa....tak ke.... hmmm membebel plak...huhuu dah lepas pon anyway....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-WEIGHT: bold"&gt;Exam Pulak...&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;22 Januari - MANG6022 Corporate Finance 1&lt;br /&gt;23 Januari - MANG6023 Corporate Finance 2&lt;br /&gt;24 Januari - MANG6019 International Banking&lt;br /&gt;24 Januari - ade Conference untuk bakal PhD students so pegi lepas exam..&lt;br /&gt;25 Januari - kene keje&lt;br /&gt;26 Januari - kene keje&lt;br /&gt;29 Januari - kene keje&lt;br /&gt;30 Januari - MANG6021 International Financial Policy&lt;br /&gt;30 Januari - lepas exam kene keje...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Waa.. tabahlah diriku yang belum abis blaja dan tengah updet blog ni...huhuhuhuhu...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-WEIGHT: bold"&gt;&lt;br /&gt;Cerita Kerja&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Kalu ikutkan hati ade banyak mende nak share pasal pengalaman keje sumer nih...sesungguhnya banyak gile aku blaja sejak keje ni. Kelmarin ngan semalam, kena jaga kedai sorang2.. by sorang2 aku maksudkan takde Manager la.. the shop is under my responsibility sepanjang 2 hari lepas.. cuak gak... walaupun bukan pertama kali tapi risau la kot2 pape jadi lam kedai sume aku yang bertanggungjawab..lagipun ade 2 org volunteer so boleh tahan la.. kalu takde volunteer langsung sure aku sangap dan tak cukup napas since nk kena buat daily paperwork ngan pegi bank sume2 tu sape lak nak jage kedai...huhu..ape2 pon sume berjalan lancar 2 hari lepas, dan aku rasa dah buat yang terbaik untuk uruskan kedai tu...cumenye seblom balik semalam terlupe yang amat nak basuh cawan2 yang diguna untuk minum oleh aku dan volunteer2...ingatkan pagi ni bile pegi kedai sebab nak uruskan jadual keje bole la nak pegi cuci...rupenye Managerku dah cucikan...huhu sori bangat la Raechel....die pon rilek je takpe2... sebab die kate die pon slalu je terlupa... bukan ape, rasa cam "kurang sopan" la bile tinggalkan sisa kite utk orang basuhkan...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pastu donation gile banyak dapat...aku dah penat tunggang terbalik kat blakang kedai tu nak susun, nak letak harga, nak steam, nak bawak ke depan, nak buang mane2 yang tak sesuai... (kekadang org bagi baju dah kotor2 sume...ape kess?? sape nak beli woii..huhuh emosi)&lt;br /&gt;Anyway, memang tak sempat nak abiskan sume.. tu pon aku dah cube sehabis baik nak penuhkan rak2 baju kat depan...menarik la gak keje...nanti bebile dah abis exam kang aku cite pasal keje lagi insya Allah..kekadang rasa nak berenti keje je sebab rasa tak mampu nak buat sume bende satu mase... dah ibarat superwoman dah aku skang ni..huhu...tapi tengok la nanti camne...sayang gak nak tinggalkan keje ni...walaupun gaji ciput je.. manenye tak ciput, aku dapat minimum wage je ..keje macam nak gile penat.. 9-5 bukan kat opis duduk2 depan komputer.. ni 9-5 gerak sane sini angkat barang itu ini bla3...penat....huhuhu...sungguh aku penat... tp kena aa betulkan niat yang kadangkala terpesong.. ye lah...ni charity shop wei.. ko nak gaji tinggi pi jadik cleaner la... gaji cleaner lagi mahal dari gaji aku... nanti karang bile aku dah berenti keje kat sini kang aku nak keje cleaner lak kat uni..hahaha.. tak penah merasa lagi..teringin lak..mungkin summer nanti kot..banyak kosong sket mase tu... wahhh banyak lak membebel pasal keje.... anyway, buat masa ni kena gagahkan diri untuk blaja walopon penat bekerja... sem ni orait lagi subjek nye..mende2 yang aku ade basic...kang sem 2 kang subjek2 baru yang hapah tak tau pape.. so kena usaha kuat lagi la... huhu..moga ALlah bantuku dan buang sifat malas dari diriku....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pasal kerja, satu je masalah. Bile keje, penat. Bile penat, mulelah emosi tak bertempat. Sori myzatul slalu jadi mangsa. Sebab bile penat rasa malas nak layan sume mende. Kenape tah..bile tah nak berubah perangai ni... cemane la anak2 aku esok kalu aku penat balik keje takkan la nak biar anak tergolek terkontang kanting sorang2...wahh..jauhnye pemikiran..huhu...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baiklah, marilah meneruskan usaha pembelajaran. Lega sungguh rasa dapat update blog. Satisfaction yang tak dapat dibeli di mana-mana.....hehehehe...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-116920649914010864?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/116920649914010864/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=116920649914010864' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/116920649914010864'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/116920649914010864'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2007/01/salam-awal-muharram-assalamualaikum.html' title='Salam Awal Muharram'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-116592613615631218</id><published>2006-12-12T20:00:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:25:43.935+08:00</updated><title type='text'>Best</title><content type='html'>Alhamdulillah, alhamdulillah. Sungguh best hari ini sebab berjaya siapkan assignment. Dah nak hantar pun kejap lagi. Group assignment, 4000-word essay.. satu bende yang tak suke. Dah lama cikgu bagi. Tapi lama sangat tangguh tak terbuat2 sebab sangat2 blur tak tahu apekah yang nak ditulis. Tapi pagi semalam, (Isnin) baru mula menulis. Dan alhamdulillah siap sebelum group meeting. Akhirnya dapat siapkan part sendiri. Walhal sebelum tu rasa macam susah sangat, tak tahu macam mana nak mula, tak tahu apa nak tulis. Sebab memang tak faham. Tapi semalam, semacam mudah aje menaip dan terus menaip sampai selesai kerja. Allahu akbar. Rase best sungguh. Sebab the whole weekend memang takleh nak buat keje skolah. Nak baca buku pun tak berapa masuk kepala. Tapi again, alhamdulillah. Gembire sgt.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Assignment due hari Khamis, tapi nak anta ari ni dah. Harap2 resultnye nanti best la jugak seperti perasaan sekarang. Rasa cam dah buat sehabis baik dah. Semoga Allah berkati usaha ni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lepas ni kena concentrate on another group assignment (still essay) and one individual essay. Both due after winter holiday. And ade test 30% gak after cuti, so cuti ni takleh rehat. Zaman2 cuti winter, seingat2 sejak 3 tahun dulu memang takde rehat sangat pun. Kecuali first year, sebab balik mesia. Tahun2 selepas tu, takde masa nak rehat sangat. The only rehat yang ade is after grad ari tu. Mase tu barulah rasa rehat yang sesungguhnya. Tapi, disebabkan kerehatan yang lama, iman pun jadi kendur, malas2, banyak buat bende lagha gak, walaupun kadang2 sedar dan cuba kontrol but still tak jadi macam masa2 sebelum tu. Kalau ikutkan, lagi kita busy, lagi kita banyak kerja dan tanggungjawab, lagi kuranglah masa kita untuk buat benda lagha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, in order to prevent ourselves dari buat bende lagha, kenalah memenuhi masa dengan perkara2 dan kewajipan2 lain yang lebih utama. Banyak gile bende nak kena baca, ilmu nak kena carik, kuliah nak kena pegi dan dgr, perbincangan yang perlu disertai dan jugak lain-lain lagi. Jadi, walaupun kekadang rasa cam sangat sibuk sampai takde masa untuk diri sendiri, tapi semua tu untuk kebaikan diri. Bersibuk2 tu adalah lagi bagus dari berehat2 sebab bersibuk2 akan buat kita 'terpaksa' untuk manage masa dengan baik, tapi berehat2 akan buat kita jadi malas dan malas dan malas takde produktiviti malah hanya dapat dosa bertimbun2 sbb tidak gunakan masa dengan baik.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Demi masa, sesungguhnya manusia itu di dalam kerugian.&lt;br /&gt;Kecuali mereka yang beriman dan yang ingat-mengingati - memberi nasihat&lt;br /&gt;Supaya mentaati kebenaran dan menetapi kesabaran.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;SESUNGGUHNYA KITA SEMUA RUGI&lt;br /&gt;KECUALI&lt;br /&gt;Kita beriman, Kita buat amal soleh, Kita nasihat orang supaya beriman dan buat amal soleh jugak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;SESUNGGUHNYA MERUGILAH KITA&lt;br /&gt;Kalau keadaan kita sekarang, adalah sama dengan keadaan kita setahun yang lalu.&lt;br /&gt;Kalau keadaan kita sekarang, adalah sama dengan keadaan kita 2 tahun yang lalu.&lt;br /&gt;Kalau keadaan kita sekarang, adalah sama dengan keadaan kita 5 tahun yang lalu.&lt;br /&gt;Kalau keadaan kita sekarang, adalah sama dengan keadaan kita 10 tahun yang lalu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Adakah sama diri kita yang lalu dengan diri kita hari ini?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau sama saja tidak ada perubahan ke arah kebaikan malah semakin menjauh diri dari Allah maka rugilah kita.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Oleh itu, jadilah orang-orang yang beruntung.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dengan cara, kita jadi orang yang beriman. Kita jadi orang yang beramal soleh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Orang beriman tak duduk2 buang masa. Orang beriman tak buat mende lagha. Orang beriman tak lewatkan solat. Orang beriman khusyu' dalam solat. Orang beriman jaga pergaulan dalam hidup seharian. Orang beriman sentiasa menambah ilmu. Orang beriman sentiasa muhasabah diri....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sesungguhnya diriku silalah menjadi orang2 yang beruntung.....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-116592613615631218?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/116592613615631218/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=116592613615631218' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/116592613615631218'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/116592613615631218'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/12/alhamdulillah-alhamdulillah.html' title='Best'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-116462956524840831</id><published>2006-11-27T19:31:00.000+08:00</published><updated>2007-09-13T01:25:56.600+08:00</updated><title type='text'>Cerita Studiku</title><content type='html'>&lt;strong&gt;Cerita Studiku&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seperti tahun2 sebelum ni, setiap kali mula semester baru, akan cerita tentang subjek2 yang dipelajari. Maka kali ni, entry ni akan serve the same purpose. Sebelum tu, kalau ikutkan hari ni baru saja masuk minggu ke-7 persekolahan. Tapi, 2 subjek dah habis syllabus (cepat sungguh masa berlalu) sedangkan diri ni banyak sungguh2 lagi mende yg tak masuk kepala otak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, for this course kena amik 8 unit (sama macam zaman undergrad). For the first semester there are 4 units.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG 6019 International Banking&lt;br /&gt;MANG 6021 International Financial Policy&lt;br /&gt;MANG 6022 Corporate Finance 1&lt;br /&gt;MANG 6023 Corporate Finance 2&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setakat ni, IFP and CF1 dah abis. So tinggal 2 unit je lagi nak abis sebelum exam end of January nanti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For each unit, ada satu je klas dalam seminggu. Nampak cam sket gile. Tapi, satu klas lebih kurang cakap 4 jam. Tolak half an hour break in between, so dalam 3 setengah jam la. Anyway, kalo dulu mase undergrad klas 45 minit pun mata asyik tersengguk2 inikan pulak klas lama berjam2 camni. So setiap kali klas memang takleh takde makanan kat tangan. Otherwise mata mesti cepat je melekat nak terpejam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ternyata berkesan jugak sebenarnya. Especially coklat. Takde la rasa tak bermaya je. Sebab tu kalo hari ade klas memang takleh la nak puase. Bukan mengelat tapi hakikat. Puasa sunat la. Kalo puasa wajib pejadahnye tanak puase lak. Cume kena sentiasa bersedia dengan stok coklat yg banyak la sementara nak tahan mengantuk dalam 3 jam lebih tu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berbalik pada unit2 yang diambik, memang suke giler subjek International Banking ni. Dulu mase final sem (final year) amik subjek ni sebagai option. And memang ternyata tak menyesal. Best sebab bende baru yang tak penah belajar. And nampak relate to real world punye situation since lecturer ni Professor. So die slalu "terkeluar topik" bile tengah explain dalam lecture. Anyway, ni pun salah satu sebab kenapa pilih MSc International Banking and Financial Studies. Sebab lain amik course ni ialah atas saranan Senior Tutor. Mula2 plan nk amik MSc Accounting and Finance, tapi die suruh consider course lain supaya lebih meluas sikit bende yg dipelajari. Tambah lak syllabus MSc Acc &amp;amp; Fin ade subjek Management Accounting. So lagilah kurang rasa nak amik sbb subjek ni diriku sangat tak suke!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG 6019 International Banking - Prof same yang ajar dulu, best sebab die suke relate ngan isu semasa..dahlah diriku sangat ketinggalan maka bile dengar die ckp rasa macam satu cabaran pada diri. Ada satu ketika, die ckp pasal religious issue in financial world. Cerita pasal Christians, Jews and Muslims punye pendirian terhadap interest. Walaupun apa yang dia cakap tu adalah berdasarkan fakta yang benar, maksudnya takde la bias sangat terhadap mana2 pihak, tapi the way he potray his opinion menampakkan yang die cam pelik camne org2 agama boleh sort of "sibuk" nak bercakap tentang bende dunia. Lebih kurang macam tu lah. Good thing is, die tak bagi perception buruk terhadap prinsip2 Islam tentang riba ni. So suke die. Cume kadang2 diri rasa tertekan sebab belajar bende2 ni tanpa tahu dengan jelas apa cara Islam yang sebenar. Pada masa ni jugak, ada cari2 maklumat untuk belajar pasal muamalah dan ekonomi Islam.. jadi sangat2 harap dipermudahkan dalam perkara ini. Kalau ikutkan masih agak terkapai...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG6021 International Financial Policy - Basically subjek ni pasal Foreign Exchange.. belajar sume mende yg berkenaan dengannye lah. Dari segala mak nenek theory termasuk sejarah foreign exchange dari zaman dulu sampai skang ni. Sangat tak gemar sebab dari mula sampai dah abis ajar tak paham satu bende pon. Ok2, takde la sume tapi most of it. Buntu jugak camne nak studi subjek ni. Assignment pun dah dapat... kena submit after krismas..lebih kurang 4000 words. Soalan assignment susah gile...&lt;br /&gt;Assignment nye adalah : Kitorang diberi satu soalan tentang perubahan dalam foreign exchange dalam tempoh beberapa puluh tahun. Apa yang perlu kitorang buat adalah, senaraikan economic factors yang perlu diconsider dalam nak menjawap soalan tadi tu...&lt;br /&gt;Huhu... entah apelah nk merapu pun tak tahu. Tapi mungkin sedikit sebanyak ade la idea, cume kena wat research lebih sket la..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG 6022 Corporate Finance 1 - Cikgu yg ajar subjek ni menarik. (cikgu yg menarik, bukan subjek...huhu apekah). Anyway, subjek ni menarik gak. Sangat2 banyak relate dengan real world issue yang diriku tak tahu dan blur. Senang paham dan senang terima apa yang cikgu ajar. Cumanya, assignment kena wat dalam group (satu mende yg sangat benci) sebabnye kena wat essay. Sungguh tak gemar kalau kena wat essay in groups ni sebab pengalaman dulu yang sangat memenyampahkan. Writing skills kena hebat kot, baru leh score. Kalo wat essay pakat tiru ape ade dalam buku je, apekah ...? Mase second year dulu dah kena dah camni.. so serik sungguh dibuatnya...&lt;br /&gt;Overall, subjek ni best, cikgu die best. Yang kurang best, assignment.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG 6023 Corporate Finance 2 - Cikgu yg ajar adalah tutor baruku. Die pon menarik gak, cume suara die membawak mood utk tido.. (sendiri yg ngantuk, cikgu dipersalahkan... huhu ampun cikgu). Anyway, setakat ni baru ada satu je lecture untuk subjek ni dan lecture tu memang bosan tahap gaban. Sebabnya, topik yang belajar tu topik yang dah pernah belajar sejak zaman kolej lagi. Bayang la dah berape tahun. Mase undergrad pon banyak kali gak blaja sampai naik bosan. So nak concentrate pon cam malas2 je. Nak kate hebat sangat topik tu takdelah, cumenye tak lalu kot ulang mende same je...sejak 5 tahun dulu lak tu... huhuhu... topik NPV, nk evaluate profitable projects bla3.. bosan bosan....&lt;br /&gt;Ape2 pun, kite tgk minggu2 selepas ni camne... sbb lepas ni akan blaja topik2 asing yg tak penah kudengari langsung... so bersedialah..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So setakat itu saje sembang studi kali ni. Kan best kalo bace blog orang diorang cite pasal ape yang diorang blaja. Sebab bukan semua orang ade peluang blaja semua bende. Baru2 ni blaja pasal Ulum Quran dan Ulum Hadith. Kalo budak2 UIA sume mesti blaja subjek2 ni dulu sebab compulsory untuk sume orang. Anyway, masa yang ada takleh buang. Banyak lagi mende nak blaja.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mungkin cita2 terdekat ni nak carik info pasal islamic finance or islamic banking courses. Setakat yang carik memang mahal giler. Dahla diriku sangat miskin skang ni. Tahun bile nk dapat elaun pun tak tahulah. Terima kasih kepada Switch kerana menampung perbelanjaan harianku. Alhamdulillah, alhamdulillah.. walaupun diriku miskin duit, tapi baru2 ni kaya dari segi lain. Alhamdulillah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekian saje, mari sambung belajar dan bekerja untuk Islam!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-116462956524840831?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/116462956524840831/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=116462956524840831' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/116462956524840831'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/116462956524840831'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/11/cerita-studiku-seperti-tahun2-sebelum.html' title='Cerita Studiku'/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-116361472126802013</id><published>2006-11-16T02:10:00.000+08:00</published><updated>2006-11-16T02:18:41.283+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Diari Seorang Pelajar&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku busy la. Assignment banyak. Malas aa nak buat mende lain. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku busy la. Tak prepare lab lagi. Group assignment pon tak discuss lagi. Korang je la pegi usrah. Korang kan tak busy cam aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku tak dapat aa minggu ni. Tak sempat, tak cukup masa. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nanti2 je la aku join program isoc ni, aku serius busy minggu ni. Bukannye takde dah lepas ni. Nanti aku pegi la.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi penah ke kate,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Eh, aku busy la. Tak sempat nk makan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku busy la, sampai tak sempat nak tido. 3 hari berjaga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku busy la, kena wat projek ni. Tak sempat nak mandi. Tak sempat berak kencing.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku blajar, biase la busy. &lt;br /&gt;Aku mane ade mase nk buat2 mende lain ni. &lt;br /&gt;Korang lain la. Macam2 program join sane sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ish, busy la busy!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nak gayut, ade je mase. Tak pulak busy.&lt;br /&gt;Nak shopping, ade je mase. Tak pulak busy.&lt;br /&gt;Nak main game, ade je mase. Tak pulak busy.&lt;br /&gt;Nak tido lame, ade je mase. Tak pulak busy.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esok2 boleh cakap ngan Allah,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ya Allah, aku busy la tak sempat nak solat. Nanti2 la aku ganti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ish, busy la busy!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Ya Tuhanku janganlah kau sibukkan aku dengan urusan dunia hingga aku abaikan urusan akhiratku.&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-116361472126802013?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/116361472126802013/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=116361472126802013' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/116361472126802013'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/116361472126802013'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/11/diari-seorang-pelajar-aku-busy-la.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-116272546304566540</id><published>2006-11-05T19:10:00.000+08:00</published><updated>2006-11-05T19:17:43.056+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Assalamualaikum warah matullah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di kelewatan ini ingin mengucapkan Selamat Hari Raya Aidilfitri kepada semua yang mengenali diri ini dan juga yang membaca blog ini. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kali keempat beraya kat sini seperti dah lupus perasaan sedih mengenang hidup di perantauan. Mungkin sekali kerana rasa disayangi di sini, maka tidak rasa bersendiri. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Moga madrasah Ramadhan berjaya membentuk diri menjadi lebih baik dari sebelum ini. Jadi kuat dan tabah untuk menghadapi musuh yang dalam diri. Asal nafsu berjaya dikawal, insya Allah yang lain mudah dihadapi. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekarang ni sibuk dengan urusan diri sendiri. Belajar sepenuh masa. Kerja separuh masa. Islam sepenuh masa. Lain-lain selit di celah yang ada. Harapnya setahun yang bakal dihadapi selepas ni mendapat berkat dan rahmat dari Allah, sepertimana bermulanya ia awal bulan Ogos yang lepas. &lt;br /&gt;Amin.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-116272546304566540?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/116272546304566540/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=116272546304566540' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/116272546304566540'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/116272546304566540'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/11/assalamualaikum-warah-matullah-di.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-116054159188841446</id><published>2006-10-11T12:17:00.000+08:00</published><updated>2006-10-11T12:39:51.900+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Pengalaman pulang kali ini memang tak terkata. Mulanya 2 minggu je, tapi akhirnya membawa ke hampir sebulan. Kerja kat sana memang sah ditinggalkan. Janji balik sekejap je, rupanya banyak pulak dugaan nak datang menumpang. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Balik dari Penang Jumaat tu, alhamdulillah semua yang dirancang berjalan dengan lancar. Encik R memberikan kerjasama yang baik, termasuk staf-staf di sana. Dato' R yang temuduga masa di London pun datang berjumpa parents sambil sembang-sembang tentang plan mereka nak ke UK tahun depan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Weekend tu pulak keluar dengan kakak. Isnin keluarkan setelkan visa. Inilah hari yang menguji kekuatan fizikal..... Tak dpt bayangkan macam mana orang boleh berjalan tengah panas dekat KL tu... aku yang pegi buat visa, jalan ke Masjid India.. terpaksa menapak carik tempat duduk nak rehatkan badan. Sesampai di tempat duduk, hajat di hati nak berehat... akhirnya tertido terus hampir setengah jam. Sungguh aku kepenatan. Dah sedar semula, teruskan perjalanan pulang ke rumah. Nak cari buku pun dibatalkan hasrat sebab rasa nak pitam sebaik mula berjalan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sampai rumah petang tu, memang melepek macam kain buruk.... seminggu lebih terlepek. Disahkan juga aku dapat denggi. Maka terbatal niat nak balik 7 October... tangguh ke malam ni. Sepanjang tempoh aku sakit tu, mak ngan abah la yang menguruskan segala surat perjanjian dan lain2 mak nenek yang aku tak larat dah nak ambik peduli. Demam kali ni memang horror. Satu pagi lepas balik dari kunjungan yang keberapa kali ke klinik, dah tak mampu nak tanggung rasa sakit kepala yang mencengkam kepala. Menangis dan menangis. Lemah sungguh rasa. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan aku tak mahu kenang lagi kesakitan tu semua. Malam ni aku akan kembali ke Soton, meneruskan cita-cita yang seminggu terbengkalai. Tak mahu ingat kesakitan, walaupun hakikatnya gusiku berdenyut-denyut sebab luka terkoyak. Nak balik Soton!! &lt;br /&gt;Masa untuk kembali belajar!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-116054159188841446?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/116054159188841446/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=116054159188841446' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/116054159188841446'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/116054159188841446'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/10/pengalaman-pulang-kali-ini-memang-tak.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-115945031368852255</id><published>2006-09-28T21:22:00.000+08:00</published><updated>2006-09-28T21:31:53.756+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Assalamualaikum warah matullah,&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salam Ramadhan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah setelah 3 tahun menyambut Ramadhan di perantauan, kali ini dapat berbuka puasa bersama keluarga di kampung. Sudah seminggu pulang ke tanah tumpah, mengharapkan masa depan yang bakal ditempuh menjanjikan kebahagiaan dunia dan akhirat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sudah kerap kali rasa itu menjengah, dan memang.. syukur yang tak terhingga di atas rezeki yang diberikanNya. Sunguh-sungguh aku mengharapkan segala urusanku dalam tempoh seminggu ini dipermudahkanNya. Urusan peribadi, urusan itu ini, surat itu ini, pegawai itu ini. Kemuncaknya esok insya Allah. Pulau Pinang bakal jadi saksi. Setelah lebih sedekad tidak ke sana, aku bakal kembali. Dan mungkin di masa depan, tempat itu bakal menjadi penginapan baru. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa pun, semua yang bagai mimpi ini akan terus terus jadi realiti yang harus aku tempuh selepas ini.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-115945031368852255?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/115945031368852255/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=115945031368852255' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115945031368852255'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115945031368852255'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/09/assalamualaikum-warah-matullah-salam.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-115805062960332485</id><published>2006-09-12T16:35:00.000+08:00</published><updated>2006-09-12T16:45:34.866+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Sebulan berlalu selepas kali terakhir meng-updet blog. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Insya Allah I will be going back home soon. In less than a week time. Semoga Allah memudahkan perjalanan pulangku, dan semoga perancanganku selepas ini dipermudahkanNya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dalam tempoh sebulan lalu, selang seminggu pasti ada berita baik yang aku terima. Terima kasih Allah, terima kasih Allah kerana rezeki yang Kau kurniakan ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bila terima berita-berita gembira ini, hampir setiap kali jantung bagai rasa terhenti. Kadang-kadang tertanya sendiri. Aku jahat tapi Allah masih beri peluang. Masih beri rezeki. Masih beri nikmat. Kadang aku malu untuk terima, tapi memang rezeki itu yang aku minta. Dan Dia beri. Dan aku, barangkali perlu lihat lebih dalam untuk sentiasa mengingati betapa hinanya aku. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Insya Allah tak akan aku sia-siakan rezeki ini. Insya Allah akan aku usahakan untuk menjadikan tahun yang mendatang ini satu kejayaan dalam hidupku. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aku harus berubah, menjadi lebih baik. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau dikenang kembali, memang Allah ingin tunjuk banyak perkara pada aku dengan diberikannya rezeki ini. Interview hari Jumaat, aku hanya dapat tahu hari sebelumnya, walhal hampir setiap hari aku melihat-lihat iklan. Tapi mata tetap tak nampak iklan interview. Ditakdirkan maklumat itu disampaikan kepadaku melalui cara lain yang aku tak sangka-sangka. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan akhirnya, alhamdulillah aku berjaya. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Doakan aku tidak mensia-siakannya....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-115805062960332485?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/115805062960332485/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=115805062960332485' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115805062960332485'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115805062960332485'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/09/sebulan-berlalu-selepas-kali-terakhir.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-115511358983085078</id><published>2006-08-09T16:46:00.000+08:00</published><updated>2006-08-09T16:53:09.843+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Azila, &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jangan sedih-sedih lagi. Banyak benda lain yang wajar disedihkan. Berhenti meratapi diri, it wont do you any good. Hadapi lah dunia, dan realitinya. You have a future to take care of, so work it out now. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tolonglah diri sendiri.&lt;br /&gt;No one will help you but you.&lt;br /&gt;Tolong... kuat kuat kuat!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pandang Allah, pandang Allah...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-115511358983085078?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/115511358983085078/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=115511358983085078' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115511358983085078'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115511358983085078'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/08/azila-jangan-sedih-sedih-lagi.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-115459180232046321</id><published>2006-08-03T15:43:00.000+08:00</published><updated>2006-08-03T15:56:42.356+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Sudah masuk hari keempat aku duduk kat umah ni sensorang. Izi ngan Nadia dah selamat berkelana. 2 minggu lak tuh. Dan sepanjang tempoh aku bersendiri ni jugak lah telinga ni saban waktu mendengar bermacam2 bunyi yang ade dalam rumah ni. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bunyi pintu, bunyi orang berjalan kat atas, pintu bilik ke dapor ke tertutup or terbukak sendirik. Paling aku menyampah bunyi orang jalan kat atas la. Sebabnye, kat atas tu sensitif sikit lantainye. Solat pon lantai die berkeriut-keriut. Tapi skang ni aku dok sorang kat umah, kenapa die nak berbunyi lak? Kalau bunyi2 lain tu takpela ade justifikasinye sendiri. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bunyi pintu rumah tu, sebabnye kekadang orang bawah tu suke tutup pintu die kuat-kuat (bukan kekadang, setiap kali pon!). So setiap kali tu lah jugak pintu umah ni pon akan bergegar sama. Pasal pintu yang suke bukak tutup sendiri ni plak, mungkin sebab angin. (ke aku nak sedapkan ati sendiri je ek?). Pintu yang berpenyakit ni tak lain tak bukan pintu bilik aku. Kalo sesekali aku leh bersangka baik lagik. Tapi malam semalam paling aku bengang. Sebabnye aku dah bersiap nak tido, tetibe je "kriettt" pintu tu bukak sendiri. Aku takde rasa angin kuat beriya pon. And aku dah rapatkan pintu. Sungguh aku sakit hati. Aku tanak la rasa takut kat umah sendiri tapi pintu ni memang buat aku hilang sabar. Last2 aku amik encik duvet selapis lagi dan tutup satu muke. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;And setiap kali aku jalan dari bilik nak ke ruang tamu (di mana di tengah2 tu ada tangga untuk turun ke pintu rumah) setiap kali tu juga aku pandang ke bawah nak pastikan pintu tu betul2 tertutup. Paranoid ke? Pintu tandas pun suke main2kan aku. Dah berapa kali jugak aku terkunci sendiri sebab kunci tu agak biol so kena orang dari luar bukakkan. Kalo aku terkunci kat dalam time2 dok sorang ni sape la nak selamatkan agaknye..? Bak kate Nadia, "Dah dok sorang tu takyah la kunci pintu toilett...adey.."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setiap kali nak kuar umah aku akan check berapa ratus kali yang aku bawak kunci rumah yang betul. Karang tak lepas masuk umah plak aku. Sebabnye penah skali ari tu aku gi keje tapi tak bawak kunci rumah. Terpaksa tunggu Izi ngan Nadia balik town. Time orang lain ade takpe la, ni time aku sorang ni.. tu yang concious semacam tu. Padahal dulu macam la tak biase duduk hall, lagi ade bilik sendiri yang kite sendiri je ade kuncinye. Tak penah lak terlupe ke terkunci ke ape. Adey la..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ok la, mahu pegi bekerja. Dalam keadaan demam. Aduih. Nak cuti cam jahat je, make kena la pegi nak tanak. Kesian Manager aku karang.&lt;br /&gt;Adios.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-115459180232046321?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/115459180232046321/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=115459180232046321' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115459180232046321'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115459180232046321'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/08/sudah-masuk-hari-keempat-aku-duduk-kat.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-115437957361367073</id><published>2006-08-01T04:20:00.000+08:00</published><updated>2006-08-01T04:59:33.676+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Went to town yesterday. Just felt like reading something. Headed to Waterstone. Picked the best three, with hopes that I will like it. It has been ages since I last read any good novels. Any novels to be exact. I've always fancied the crime, investigation, murder type of novel. Keeps me moving on with the pages. Sort of like the ones in CSI. I've got two of these kind, one by James Patterson and another is by Jonathan Kellerman. The other one is by Dorothy Koomson, My Best Friend's Girl. Haven't tried any of her writings, so this is my first. I don't know whether its the writing style, the characters, the plot or what, but I just can't stop myself from crying while reading it. Agak pathetic. I guess I was relating it so much with my own experience that I have to stop and cry, and continue reading, and cry again and continue reading until I finally finished it all just now. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It suddenly reminded me of how my heart once felt, about lots of things. The negative ones, of course. The ones that you kept to yourself, you hold so tight to it not wanting anybody to know but you just can't bear the pain. And yet you just couldn't let yourself to express it out, to share it with ones you are close with. It hurts. The pain that I felt, though I've tried so hard to get over with, was still there, not wanting to go off me. It's  not about trusting other people, because I don't have much a problem with that. Ever since the-only-few-friends-know-thing happened, I'd always been easy to myself on sharing problems with other people. Not like I used to be.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But there are some things, that you just can't tell your friends, though you really want to share it so you can lessen the burden on your shoulders. It's things like this that I have always hold on to myself not wanting to let it out to just anyone. As always, the pain will still be there. As time goes by, you always thought that you are gonna be better soon and try to look happy again. But, sometimes it's just not that easy. Kadang-kadang, you know that nobody wants these kinda things to happen, but it surely does. Without them realising it. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well, I think maybe I was very much like the main character, that I can actually see myself behaving like she did. This Kamryn Matika, always being paranoid of herself is who I once was. And still am. Without a doubt. Reading this book is like seeing myself in it. Really is. And that's when the crying started..... &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Here goes, what the blurb says..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;what would you do for the friend who broke your heart?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Best friends Kamryn Matika and Adele Brannon thought nothing could come between them - until Adele did the unthinkable and slept with Kamryn's fiance, Nate. Worse still, she got pregnant and had his child. When Kamryn discovered the truth about their betrayal she vowed never to see any of them again. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Two years later, Kamryn receives a letter from Adele asking her to visit her in hospital. Adele is dying and begs Kamryn to adopt her daughter, Tegan. With a great job and a hectic social life, the last thing Kamryn needs is a five-year-old to disrupt things. Especially not one who reminds her of Nate. But with no one else to take care of Tegan and Adele fading fast, does she have any other choice? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So begins a difficult journey that leads Kamryn towards forgiveness, love, responsibility and, ultimately, a better understanding of herself.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau ade sape nak pinjam, just let me know. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s: hey, you know i missed u.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-115437957361367073?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/115437957361367073/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=115437957361367073' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115437957361367073'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115437957361367073'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/07/went-to-town-yesterday.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-115386510799121114</id><published>2006-07-26T05:24:00.000+08:00</published><updated>2006-07-26T06:58:07.446+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>A Long Week &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It has been a perfect one month since I sent her off to Heathrow. Been a bit lonely but eventually I managed to face it. (though I have the thought of having her here in Soton every other day). I used to be a loner, but when she came, there was not a single day without her. Well, except for when I went back to KL after my first sem exams. Missed her, a lot.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A lot has happened within this one month, and I just want to blog it off here. It's been a while too since I last blog on personal matters as I used to. Jadi marilah ku-memulakan bicara panjang ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bermula hujung Jun, boleh kata every day was spent job hunting. It's tiring and frustating when at the end of the day you still end up without a job, and been spending money to buy food and stuff. Terasa amat hopeless, miskin dan jugak depressed. Ape pun, when I first got a call from the Shop Manager, I was so thrilled and at the same time very very worried as I have to attend another interview in London on that very same day. She promised to call me later that day to inform whether I'm in for the job. It turned out that there wasn't any call. Not even the day after. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To cut the long story short, I am officially the Assistant Manager today. Rezeki Allah bagi. It felt good. Really. Kedai kecik je, but I'm grateful coz finally dapat gak keje lepas sebulan menjadi penganggur. A happy day for me, a good start after graduation. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The graduation&lt;br /&gt;Mak, Abah and Adik arrived Thursday morning. Went to Heathrow, got a cab at 3.30 in the morning, a coach at 4, was at Heathrow 1 and 1/2 hour later, walked all the way to Terminal 3 arrivals, waited 10 minutes, saw them walking towards me and then waited for the coach. Arrived at Soton around 9am, went to the guest house to check in, room not ready yet so we went straight to High Street to do some shopping. Back at the guest house around 12, and everybody just passed out! Including me coz I only got an hour sleep the night before while watching CSI dalam usaha untuk bertahan sampai Subuh but ended up aching all over sebab tido atas kerusi depan komputer, sangat horror..huhu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So first day hanya menghabiskan masa dengan tido dan menghilangkan jet lag. Again, me included as well. Jumaat, the graduation ceremony. It was scheduled at 3.30 so that morning we went shopping lagik. Cheap stuff in town. Can't resist it. Not me, but my parents especially Abah. Huhu. Lepas penat shopping, balik bersiap untuk graduation, rasa sangat comot, sebab hari sangat panas, muke sangat gelap, tudung sangat comot. Urgh. Nak grad mase winter boleh tak? Huhu. Alhamdulillah everything went well. I was the first among us four. Nervous gak. Tapi Vice Chancellor itu nampak sangat ramah. Turned out that dia borak bende yang same je ngan semua orang. But it was very short and simple, so ok la. Cume the hall was so panas, everybody was busy kipas-ing themselves with the graduation book. Huhu. Kalah Mesia panasnye. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saturday, we went to Portsmouth. Got new pair of shoes. Mekaseh Abah =) &lt;br /&gt;Cume ade tragedi skit kat Portsmouth. Tak tahu which stupid jerk baling air coke kat kepala aku. I was so mad I feel like kicking that jerk. Sebbaik aku tak tahu sape dia. Dah baling lari plak, tau takut. Mind you, it's not only the water, that jerk balik air coke dalam bekas air yang beli kat McD tuh. Hempap kepala aku. Dengan ice cube nye skali. Arghh. Marah betol. Adik ngan Mak kena sipi2. Sebbaik aku yang kena banyak, kalu tak... huhu. Aku takpe la, dah biase, setakat kena ludah tu mase first year dah kena. Mase perasaan marah tengah membuak2 tu, baru aku tahu camne rasenye. Bende tu buat aku banyak berfikir. I mean, what is so wrong to be a Muslim? Is it wrong to be a Muslim? And what did I do anyway? So many thoughts in my head at that time, jadi marah pun hilang sikit demi sikit. Kalau kita kena baling air pon dah marah macam singa, macam mana dengan orang Palestin yang dirobohkan rumahnya, diseksa, ditangkap, dan disegalamacamkan lagi yang tak dapat dibayangkan kalau berlaku kepada kita. I just cannot imagine that. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Later that day, dinner kat umah Kak Nurin. Sangat sedap, tapi tak larat nak makan sebab terlampau penat. Coz lepas kluar Portsmouth, we headed to Stonehenge, and bile sampai sume dah malas nak kluar kete so amik gambar pon dari dalam kete je. Huhu. Sabo je la aku. Malam tu balik sume dah kepenatan amat. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ahad ke kota London pula. Naik train pagi, sampai London je tros bawak ke Buckingham. Just on time to see the Changing of Guards. Ramai giler orang. Brought back the memories of last month's London trip to my mind. So what I did was just merely repeating the same route when I was with her earlier last month. &lt;br /&gt;London was okay, because the weather was not as hot during the graduation. So, takdelah semua orang bersungut panas. We went back home after the river cruise. My parents and sister headed back to the guest house, while I had to pick up some stuff at my place, and went to the guest house with a bucket of Star Fried Chicken later on. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Monday, time to get ready for Heathrow again. We have to check out at 10, so again we went for the last minute shopping, membunuh masa sampai pukul 3. By 3.30 me and Abah went back to the guest house to pick up the luggage we left there, sebab takkan nak usung sume beg pegi town kan. By the time we reached the coach station, I saw the 032 4.00 pm coach to London. Our coach was supposed to be at 5, but we managed to get on the 4 pm one. At Heathrow, went to the check in counter, and was asked to go to the ticket counter, only to find out that my parents and sister were put on the waiting list. Flight sepatutnya at 10, but 9.15 baru boleh confirm dapat fly ke tak. My coach back to Soton patutnye 8.45, rushed down to get it changed to 9.45. Alhamdulilllah, after 3 hours of waiting they finally got the boarding pass. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I haven't had enough rest ever since my parents and sister came for my graduation. Got back home almost midnight. Trying to stay awake for Subuh, but passed out around 2.3o am. Izi kejut, performed my Subuh and straight back to tido. Pagi tros siap nak pi keje. I was late on my first day of work. What a mess. Penat sungguh bekerja hari ni. On another note, Mak ngan Abah pun dah selamat sampai. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tomorrow, a new day. Still, got a lot to do. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Life is a bliss. Hopefully always.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-115386510799121114?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/115386510799121114/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=115386510799121114' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115386510799121114'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115386510799121114'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/07/long-week-it-has-been-perfect-one-month.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-115253256252373204</id><published>2006-07-10T19:56:00.000+08:00</published><updated>2006-07-10T20:43:42.870+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;b&gt;Siti Nurhaliza &amp;amp; Dewa&lt;/b&gt;&lt;br /&gt;&lt;embed src="http://youtube.com/v/PFXvxmGcT7E" width="425" height="350" type="application/x-shockwave-flash"&gt;&lt;/embed&gt;&lt;br /&gt;Cinta 'Kan Membawamu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tiba saat mengerti&lt;br /&gt;Jerit suara hati&lt;br /&gt;Yang letih meski mencoba&lt;br /&gt;Melabuhkan rasa yang ada&lt;br /&gt;Mohon tinggal sejenak&lt;br /&gt;Lupakanlah waktu&lt;br /&gt;Temani air mataku,&lt;br /&gt;Teteskan lara Merajut asa,&lt;br /&gt;Menjalin mimpi&lt;br /&gt;Endapkan sepi - sepi&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Reff : Cinta'kan membawamu...&lt;br /&gt;Kembali disini, Menuai rindu&lt;br /&gt;Membasuh perih&lt;br /&gt;Bawa serta dirimu...&lt;br /&gt;Dirimu yang dulu&lt;br /&gt;Mencintaiku apa adanya...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Saat dusta mengalir&lt;br /&gt;Jujurkanlah hati&lt;br /&gt;Genangkan bathin jiwamu&lt;br /&gt;Genangkan cinta&lt;br /&gt;Seperti dulu Saat bersama&lt;br /&gt;Tak ada keraguan...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Back to Reff :&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Takkan Ada Cinta Yang Lain&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Haruskah kuulangi lagi&lt;br /&gt;Kata cintaku padamu&lt;br /&gt;Yakinkan dirimu&lt;br /&gt;Masihkah terlintas didada&lt;br /&gt;Keraguanmu itu&lt;br /&gt;Susahkan hatimu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Reff :&lt;br /&gt;Tak akan ada cinta yang lain&lt;br /&gt;Pastikan cintaku hanya untukmu&lt;br /&gt;Pernahkah terbersit olehmu&lt;br /&gt;Akupun takut kehilangan...&lt;br /&gt;Dirimu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ingatkah satu bait kenangan&lt;br /&gt;Cerita cinta kita&lt;br /&gt;Tak mungkin terlupa&lt;br /&gt;Buang semua angan mulukmu itu&lt;br /&gt;Percaya takdir kita&lt;br /&gt;Aku cinta padamu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Back to Reff :&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akankah nanti&lt;br /&gt;Terulang lagi&lt;br /&gt;Jalinan cinta semu&lt;br /&gt;Dengar bisikku&lt;br /&gt;Bukalah mata hatimu...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Siti nyanyi dengan hebat. Suara Siti hebat. She was singing her heart out of it. But anyone can notice dia silap nyanyi bit here and there. And I bet she don't even understand the whole song. Term2 indon ni aku pun tak sure ape mende. Ade gak die silap sebut and main belasah lirik sendiri. Tapi pandai cover. Pandai lak die buat muke cute awal2 tuh. Huhu.. suke mamat2 Indon sane. Eh, ke konsert ni kt Mesia? I'm not so sure. Di mana pon konsert ni berada, I just cannot imagine camne lah keadaannye kalu dah begitu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I've been to a concert. Ye ye, konsert Raihan tu la. Boleh la nk compare kan. You see, ....&lt;br /&gt;&lt;em&gt;to be continued...&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-115253256252373204?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/115253256252373204/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=115253256252373204' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115253256252373204'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115253256252373204'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/07/siti-nurhaliza-dewa-cinta-kan-membawamu.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-115222425847476935</id><published>2006-07-07T06:11:00.000+08:00</published><updated>2006-07-07T06:22:24.463+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Sebetulnya aku buntu. Terlampau banyak keputusan yang perlu dibuat dalam masa yang sama. Banyak bende kena ambik kira. Silap percaturan, satu gerak, yang lain terbarai. Tuhan, bantuku membuat keputusan..... &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hari ni penat amat. Attended 2 interviews. One in Portswood, another in London. On the same day. Macam balik Temerloh naik ketapi dari KL dan balik semula pada hari yang sama, hari yg panas, terpaksa tukar personaliti 'ayu' seketika. Adus. What a day! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Satu interview keje, yang aku tahu dah confirm tak dpt since they did not call me, dan satu lagi menanti sinar2 harapan...... Well anyway, rasanya keje tu tak dapat atas sebab2 teknikaliti yang diperbincangkan sebaik saja perkenalkan diri kepada interviewer. They were not asking about qualifications, but merely about the work contract etc. Nampaknye takde rezekiku di situ... (I so want that job!!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I've got to keep moving on. Still, a lot to do. And, tomorrow insya Allah... job hunting!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s: One of the questions asked in the London interview, "are you married?" (of all questions la kan), to which I replied "No" dengan senyum selebar muke...haha..aku mude lagik!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-115222425847476935?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/115222425847476935/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=115222425847476935' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115222425847476935'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115222425847476935'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/07/sebetulnya-aku-buntu.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-115165723353941098</id><published>2006-06-30T16:46:00.000+08:00</published><updated>2006-06-30T16:47:13.566+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Hajat di hati nak sambung stadi. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ingatkan harapan dah cerah dah. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rupanya... hm...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mane nak carik scholar nih? J*PA kemut!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Huhu....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-115165723353941098?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/115165723353941098/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=115165723353941098' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115165723353941098'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115165723353941098'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/06/hajat-di-hati-nak-sambung-stadi.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-115152206963963278</id><published>2006-06-29T02:46:00.000+08:00</published><updated>2006-06-29T03:14:29.653+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Penat mengemas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Emosi tak stabil.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-115152206963963278?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/115152206963963278/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=115152206963963278' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115152206963963278'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115152206963963278'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/06/penat-mengemas.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-115132399192814400</id><published>2006-06-26T19:51:00.000+08:00</published><updated>2006-06-26T20:13:11.946+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Exam dah abes.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Result dah dapat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah, as expected bukan first class. Ngahaha. Dalam mimpi buleh la dapat first class. Ni pun dah cukup baik since telah berjaya meng-fail-kan satu subjek, menyebabkan overall markah menjadi sedikit rendah. Tapi alhamdulillah, alhamdulillah, terima kasih Allah kerana memberi nikmat ini kepadaku....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Subjek yang fail tu, adalah subjek yang disukai. Salah sendiri, tak buat reference betul2, so kire macam dah plagiat jugak la. Kalu letak reference maybe elok je takde masalah... hmm...tapi terima lah kenyataannye.... Ape pun, memang enjoy subjek Knowledge Management ni, serious. Cumenye, since die 100% coursework.. maka kesilapan dalam coursework tu tak dapat la nak ditampung dengan apa2. So pasrah je la...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, couldnt be bothered to think about the results anymore, what's done is done. Overall, agak tak percaya dengan result sendiri... namun syukur itu pasti.. kerana tanpa pertolonganNya, entah kusendiri tak pasti apa yang akan kulakukan selepas ini...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To those who have helped me for my project, terima kasih banyak2...hanya Allah sahaja yang dapat membalas jasa anda semua...&lt;br /&gt;Kepada Mazia, Kech and Sitt.. terima kasih kerana membantu... Sitt, time kasih sbb malam terakhir before submit projek tolong compilekan bahan projek..tolong buat cover page... terime kasih...&lt;br /&gt;Kepada semua yang mengisi questionnaireku itu, tak kisah la dari kmys ke, kmb ke... semua... kudin, smq, farid, azhar, syarafah, azmir, shaza, ili faten, rina dan semua2 lagi yang ku tak ingat.... terima kasih... kepada Sarah, terima kasih atas jasamu tolong mengforwardkan questionnaire kepada rakan2 first year... tak lupe jugak kepada Suraya, Musrock dan orang Soton lain... kepada Baem jugak sebab jadik "tester" questionnaire... kepada someone in Sheffield, bujal... terima kasih atas bantuan... dan semua2 nye kerana membantu menjayakan third year projectku yang tak seberapa itu...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Biggest thanks to Fawwaz, for your response, the questionnaire.. the mailed interview, for your answers... what I intend to get from my project, most of it is proven by Fawwaz, terima kasih banyak2... I really hope I can do something further from what I did for the project.. cita2 yang banyak tu akan cube untuk direalisasikan insya allah in times to come....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Walaupun untuk projek ni tak dapat first class ( tak layak pon), tapi markah untuk projek tu merupakan satu hadiah yang amat bermakna buat diriku.... dan sesungguhnya tak dapat dikecapi nikmat ini melainkan dengan bantuanNya yang disampaikan melalui sahabat2 yang di atas.... terima kasih terima kasih terima kasih....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dan tak lupa juga, kepada Adi dan Kak Nurin, terima kasih kerana menjadi proofreader tak bergaji... kesian kena tolong bace banyak2 and tolong betulkan mane2 grammar yang cam hampas, mane2 ayat yang macam basi semacam tu... huhu.. terima kasih banyak2 di atas bantuan.... tak mampu kubalas semua jasa kawan2 ni....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akhir sekali, kepada sahabat sehati sejiwa segalanya lah, you have always been there for me through my thick and thin... terima kasih sebab pinjamkan laptop selama 4 bulan.. terima kasih tolong masak.. tumpang tido... tumpang semua.. tumpang makan... terima kasih... kepada My, kenangan bersama... akan kekal di ingatan... terima kasih di atas segala pengorbananmu....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rasa macam tulis wasiat orang nak mati dah ni... huhu... hidup perlu terus, walau kadang2 merasakan seperti baru saja kehilangan sesuatu..sejak hari Sabtu lepas, rasa sendiri, sebab sahabat yang sehati sejiwa itu dah balik... harapnya hari2 mendatang tak sepi sangat.. kerana tiada dia macam selalu... so ingin mengisi hidup dengan bende2 yang tak membuatkan rasa sepi.. adui... melalut...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hm, graduation 21 July ni, semoga selamat semua.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekian dulu membebel....&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-115132399192814400?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/115132399192814400/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=115132399192814400' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115132399192814400'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115132399192814400'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/06/exam-dah-abes.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-115007647335417931</id><published>2006-06-12T08:45:00.000+08:00</published><updated>2006-06-12T09:41:13.370+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>So exam dah tamat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So aku bukan lagi pelajar. Well at least for the time being.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So it all has ended.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, what now?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For the past 2 days, I have been reading reading play online games, reading play games play games eat sleep read again and play again. But seriously I have done a lot of reading. I missed those times when I used to bloghopping and read all those strangers entries rambling about life I donno why I so interested in reading it non stop for hours friends asking why are you so obsessed with it of which I have no answer. And see now as I type I realised that me being so influenced with what I just read that person donno how to stop his line in his sentence so I feel like I want to follow suit but I guess I'm not making sense in the end so I better stop writing like him.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Huhu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, let's ask that question again.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What now?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A simple question to ask but, do I have the answer ?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For a short term period, say... 2-3 months, I do have some rough ideas on how I'm gonna spend my time hopefully wisely. But that's just it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What about my future?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Can people not ask, "So, what are you gonna do next?" ?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Coz I don't think I wanna give the answer. Reason being, I don't have any. Or maybe I don't have a definite one. So please, stop asking me. I will feel bad not responding but I donno what to say. I have so many plans in my head I don't know which one I wanna do first.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I WAS an accounting student, but till this very moment... being an accountant is far from my intention. Which was once the reason for me choosing this subject in the first place. So aku nak jadi ape ni? Kawan2 rapat sume tahu cita2 nak jadi accountant ni dah lama berkubur sejak second year kat Soton ni lagik. That is why I never applied to any of those accounting firms like all my other friends did.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So some of them were asking. Why didnt you apply? Even the interviewer (I think he's from PWC) whom I met during MACFIS second AGM asked my the same question. I just smiled politely. Padahal dalam hati berapi2. Suke ati la nak apply ke tak! Tanak jadi akauntan sukati la! Kena ke kalau amik degree Accounting jadi accountant? Wajib ke?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Huh, sungguh aku emosi dengan pakcik PWC tu. Sebab die tanya dengan sangat sinis dan macam pandang rendah kat aku ditambah lagi dengan senyuman ala sarcastic dia tu. Kalau lah tak ikutkan mase tu tengah teman Hajar nak amik beg kat dalam tapi pakcik tu tahan sebab dia yang akan jadi interviewer Hajar esoknye, memang dah lama blah dari situ. Huhu. Emosinya diriku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I cannot imagine myself being an accountant, especially in those big 4. Well, at least for now.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, ask yourself the question again.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What's your plan after this?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tak mahu jawab!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang penting, akan kugunakan sisa sisa masa yang ada di bumi Soton ini untuk melihat ke dalam diri ke dalam hati sedalam-dalamnya untuk aku membuat keputusan yang sewajar2nya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yang penting, walaupun dah habis degree perasaan tu rasa biasa2 saja. Memang lah lepas habis je paper rasa nak lupa segala pegi kedai beli makanan banyak2 pastu makan makan dan makan untuk melepaskan rasa tensi yang sekian lama memuncak tapi... hidup kena sentiasa belajar. Kena sentiasa membaca. Kena sentiasa sentiasa. Banyak bacaan yang aku tinggalkan sejak third year ni. Nak kate sibuk sangat belajar tu, takde la sangat. Tapi sudah terlalu lama aku tinggalkan bahan2 bacaan yang sangat aku rindu nak baca selama ni. So target dalam masa beberapa bulan ni itulah yang aku nak capai.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setakat hari ni, cuba baca satu buku ni. Preface die je ade 2. Preface untuk edition pertama dan edition kedua. Tapi tak larat nak habiskan preface so esok mungkin nak mula membaca buku dengan sebenar. Sebab rasa tak seronok kalau tak baca preface since we might lose something by not reading it so baik bace sume dari kulit ke kulit kan. Tapi sungguh kurasa tak mampu nak abiskan preface sbb tebal sangat so baik mula baca buku tu esok kalu tak sampai bile pun tak abis nanti. Isk, ni la masalah nye kalu bace buku English ni. Pelik2 term die. Nak bukak kamus malas lak, alamatnye satu page aje la tak gerak2 sbb banyak sangat tak paham. Standard la tu kalu bace mende2 camni, english die tinggi cam tahap gaban, tapi harapnya esok kumampu memulakan journey membaca buku ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Buku BM satu lagi ni dah agak banyak gak bace so I guess in 2-3 days time mungkin leh khatam. Yea, membaca menjana minda. Membaca menginfluence minda. Tengokla ape dah jadi sejak bace blog sorang mamat ni dah ikut lekat dengan style dan gaye die menulis tak mahu henti satu ayat panjang berjela. But one interesting part is that we share same birth date. Ok stop talking about him.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cakap pasal buku BM, 2 weeks before exam I read a book titled &lt;em&gt;Asam Pedas Gula Melaka.&lt;/em&gt; But please do not mistaken it for a recipe book because I wont spend my money on that kind of book unless if I wanna buy it for my mum but this book is written by a teacher (who then became a headmistress). Managed to finish it in two days time. Sronok sangat baca I dont feel like studying until I finish reading the whole book. Basically she was writing bits and pieces of her experience in her working life. I so want to be like her. I mean, I want to be able to influence other people's life. I want to change how people think. I want to educate people. I want to show them how to live a good life. (though I am not living such a good life myself, but I want them to not do the silly mistakes that I once did). Hm, I am so easily influenced by other people's writing. Can I be a teacher then?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;.......................................................................................................................................................&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Astaghfirullah.... macam2 yang mengganggu fikiranku ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Cukuplah bebelan hari ni. Puas jugak sebab dah lama tak menulis panjang. Walaupun kali ni banyak mengarut je. Huhu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mari meneruskan hidup.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-115007647335417931?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/115007647335417931/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=115007647335417931' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115007647335417931'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/115007647335417931'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/06/so-exam-dah-tamat.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-114957857285624512</id><published>2006-06-06T15:07:00.000+08:00</published><updated>2006-06-06T15:22:52.876+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Jumaat ni last paperku.&lt;br /&gt;Rasa cam tak sangka dah nak abis belajar.&lt;br /&gt;Tapi makin nak abis makin lak malas tak tahu mengapa.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kali ni, sementara menanti exam habis, nak mengepes satu lirik lagu.&lt;br /&gt;Sedap giler lagu ni suke sangat dengar ulang2 ratus kali satu hari. (uih melampau la tuh... tipu tu..)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mula2 suke lagu ni bukan sebab lirik ye. Sile la jangan salah paham ngan tajuk. Tapi sebab lagu je. Lepas tu baru la dok sibuk cari lirik. Bagus lak lirik die. Well, at least takde la macam lagu nasyid cintan cintun macam ade satu kumpulan nasyid tu... huhuhu..sile la sangat tak suke. Anyway, selamat mendengar lagu ini ye.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Disebabkan malas nak tukar lagu khalifah dari encik Mirwana, maka kalu anda2 nak dengar buleh lah click kat link ni ye? Selamat.....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://www.soton.ac.uk/~nak203/maharcinta.mp3"&gt;http://www.soton.ac.uk/~nak203/maharcinta.mp3&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hadui...gaye macam takde exam je la kan....huuuhhuhuhuhuu takotttttt!!!!!!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mahar Cinta&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Album : Devotees&lt;br /&gt;Munsyid : Devotees&lt;br /&gt;&lt;a href="http://liriknasyid.com"&gt;http://liriknasyid.com&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Andainya dapat engkau mendengarkan&lt;br /&gt;Suara di hatiku melagukan rindu&lt;br /&gt;Kiranya engkau mampu mentafsirkan&lt;br /&gt;Setiap bait kata-kata yang terucap&lt;br /&gt;Pasti dirimu kan memahami&lt;br /&gt;Harapan kasih yang terbina&lt;br /&gt;Sekian lama di sudut hatiku&lt;br /&gt;Hanyalah untukmu&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bukanlah aku sengaja&lt;br /&gt;Melindungi rasa di jiwa&lt;br /&gt;Namun bimbang diri kan terleka&lt;br /&gt;Hanyut dibuai angan dan mimpi indah&lt;br /&gt;Hingga terabai segala cita&lt;br /&gt;Sedang khayalan tak menjanjikan&lt;br /&gt;Segunung kebahagiaan&lt;br /&gt;Sebagai mahar hantaran&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apakah mungkin engkau mengerti&lt;br /&gt;Setiap cinta yang dilafazkan&lt;br /&gt;Bukanlah sekadar mainan&lt;br /&gt;Tetapi sebuah janji&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Andainya dapat engkau mendengarkan&lt;br /&gt;Suara dihatiku melagukan rindu&lt;br /&gt;Kiranya engkau bisa mentafsirkan&lt;br /&gt;Setiap bait kata-kata yang terungkap&lt;br /&gt;Pasti dirimu dapat melihat&lt;br /&gt;Rahsia kasih yang terpendam&lt;br /&gt;Sekian lama di sudut hatiku&lt;br /&gt;Hanyalah untukmu&lt;br /&gt;Selamanya..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-114957857285624512?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/114957857285624512/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=114957857285624512' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114957857285624512'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114957857285624512'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/06/jumaat-ni-last-paperku.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-114830467816235521</id><published>2006-05-22T21:18:00.000+08:00</published><updated>2006-05-22T21:31:18.190+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Tabahkan Hatiku&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tahun terakhir bergelar pelajar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kalau tak silap, tadi adalah lecture "terakhir" untuk tahun ini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebab skang tengah ponteng lecture terakhir petang ni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Exam akan menjelang dalam seminggu lebih lagi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;"Hanya" 3 paper.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG 3011 Tax Policy&lt;br /&gt;Cikgunya, Deborah Page, very very helpful. Sangat suka die ajar, sebab dia akan pastikan orang paham apa die ajar. Like her way of teaching.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG 3009 International Banking&lt;br /&gt;Subjek yang tak berapa disukai. Tapi nk wat camane takde option lain. Cuak cuak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;MANG 3006 Management Accounting&lt;br /&gt;Malas nk cerita pasal presentation. Bengang dan stress tak kesudahan. Allah je tahu macam mana kumpulan kami rasa bila dapat markah. Tak fair. Tak suke. Sukati la nk cakap ape. Sedih tahu....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;EXAM&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1st June&lt;br /&gt;MANG 3009&lt;br /&gt;MANG 3011&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;9th June&lt;br /&gt;MANG 3006&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keji giler kasi 2 paper satu hari. Tak pernah2 selama kat Soton ni kena macam ni.... final year lak die kasik camnih. Sabar je lah. Anyway, lepas ni dah merdeka dah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Habis je exam ni, rasa macam banyak sangat benda nak kena buat. Banyak giler. Nanti2 la list down, bile tgh bosan belajar. Since dah tak banyak mase ni, maka memang akan mengabaikan blog. Wassalamu.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-114830467816235521?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/114830467816235521/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=114830467816235521' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114830467816235521'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114830467816235521'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/05/tabahkan-hatiku-tahun-terakhir-bergelar.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-114650001408784530</id><published>2006-05-01T23:04:00.000+08:00</published><updated>2006-05-03T04:04:00.973+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Assalamualaikum warah matullah...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selamat Hari Cuti kepada sumer... setelah begitu lama tidak menjalankan kerja2 mengkopipes mende kat dalam blog, maka hari ini ingin berkongsi satu kisah besar di dalam sejarah Islam yang berlaku pada zaman Rasulullah SAW. Tak tahu kenapa, teruja sungguh dengan kisah Badar. Tak dapat digambarkan bagaimanakah suasananya ketika itu, tapi sesungguhnya amat beruntunglah semua ahli Badar yang turun berperang memperjuangkan agama Allah, membantu Rasulullah di saat-saat sebegitu. Rajinkanlah mata-kepala-badan-akal-hati anda untuk menelusuri kisah Badar di dalam artikel di bawah ini...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;PEPERANGAN BADAR.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Firman Allah swt didalam Al-Quran: Yang bermaksud:&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;'Sesungguhnya Allah telah menolong kamu dalam peperangan Badar, padahal kamu ketika itu adalah orang-orang yang lemah. Kerana itu bertakwalah kepada Allah supaya kamu mensyukurinya'. (Ali Imran:123)&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perang Badar merupakan "purnama" dalam sejarah kemanusiaan yang menerangi jalan para penempuh jalan. Perang Badar merupakan "purnama" yang bersinar dilangit dan diraikan oleh para malaikat. Para malaikat yang ikut serta dalam peperangan ini menjadi para malaikat yang paling utama. Perang Badar juga merupakan "purnama" dibumi dan dikalangan penduduknya. Orang-orang yang ikut serta benar-benar menjadi purnama yang cahayanya menerangi seluruh isi kehidupan mereka. Perang Badar merupakan "purnama" yang menjadi garis pemisah antara kebenaran dan kebatilan. Juga menjadi mahkota kebanggaan diatas setiap pahlawan yang ikut serta berjuang didalamnya, dan di dalam masyarakat Islam tidak ada seorang pun yang dapat mengungguli keutamaan para mujahidin Badar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;PERANG BADAR KUBRA 17 RAMADHAN TAHUN KEDUA HIJRAH.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;(Sebab Terjadinya Peperangan dan sasarannya)&lt;br /&gt;Sesungguhnya antara Rasulullah saw dan puak Quraisy sedang dalam keadaan perang sejak hari pertama Nabi saw melakukan hijrah ke Madinah. Dalam keadaan perang harta dan darah musuh adalah dihalalkan. Apalagi jika kita ketahui bahawa sebahagian harta yang ada di dalam kafilah-kafilah dagang Quraisy itu milik kaum Muhajirin dari kalangan kaum Muslimin Mekah. Harta itu dikuasai kaum Musyrikin Mekah secara aniaya dan tidak sah. Sejak lama pemusuhan antara kaum Muslimin dan Musyrikin berlangsung, kaum Musyrikin sentiasa berusaha untuk memusuhi dan menghalangi tersiarnya Islam dengan pelbagai cara. Mereka menghamburkan harta yang banyak demi untuk memenuhi hasrat mereka dan untuk tujuan melemahkan potensi kaum Muslimin. Mereka juga tidak putus-putus menyeksa dan mengadakan gangguan serangan di perbatasan kota Madinah&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pada hari ke 12 bulan Ramadhan tahun ke2 hijrah Rasulullah saw mengetahui bahawa kafilah dagang Quraisy datang dari Syam, lalu Rasulullah saw bersabda kepada kaum Muslimin yang ada disisinya. "&lt;em&gt;Ini adalah kafilah dagang Quraisy yang membawa harta kekayaan mereka. Keluarlah kepadanya, mudah-mudahan Allah menjadikannya sebagai pampasan bagi kalian." &lt;/em&gt;Perlu disebutkan bahawa kafilah ini tidak seperti kafilah-kafilah yang lain. Bila menguasainya maka akan mematikan bagi perekonomian Quraisy. Kerana di dalam kafilah dagang ini terdapat 1000 ekor unta dan 50,000 dinar emas. Kaum Musyrikin mengungkapkan tentang bahaya penguasaan terhadap kafilah ini dengan perkataan mereka: "&lt;em&gt;Jika Muhammad berhasil menguasainya maka kalian tidak akan berjaya selamanya". &lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;Perang Badar merupakan peperangan bersenjata yang pertama kali berlaku di antara pembela kebenaran dan pendukung kebatilan. Kerana di dalam pertempuran inilah ditentukan nasib kaum Mu’minin dan Musyrikin. Sehingga Nabi saw bermunajat dengan doa agar Allah memberikan kemenangan yang besar kepada kaum Muslimin.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Orang yang pernah membaca sirah Nabi saw di dalam perang Badar dan semua perang yang pernah dilakukannya, pasti akan mengetahui betapa besar perhatian Nabi saw terhadap langkah dan pelbagai taktik peperangan dan analisis terhadap pergerakan musuh. Oleh sebab inilah Rasulullah menghantar sebilangan kecil pasukannya untuk mengintai pasukan musuh. Pada kebiasaannya sebelum keberangkatan pasukan perang, Rasulullah saw akan mengutus satu pasukan kecil untuk menjelajah wilayah dihadapannya, sebagai langkah terhadap serangan hendap dan sebagai langkah berjaga-jaga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika Nabi saw mendengar berita mengenai kemaraan tentera Quraisy di bawah pimpinan Abu Sufian, Nabi berbincang dengan para sahabatnya, baginda ingin mengetahui bagaimanakah sambutan kaum Ansar terhadap gagasan baginda untuk membela Nabi di negeri mereka. Sewaktu hendak berangkat dari kota Madinah baginda mengajukan adakah kaum Muhajirin berkesanggupan untuk berperang. Baginda mengulanginya sehingga 3 kali untuk mengetahui pendapat mereka. Kaum Muhajirin bersetuju dan sanggup bersama-sama Nabi menghadapi musuh Islam di dalam peperangan ini, setelah melihat persetujuan kaum Muhajirin, kaum Ansar baru mengerti bahawa pertanyaan Nabi ini sebenarnya ditujukan kepada kaum Ansar. Lantas Saad bin Muaz bangkit dan berkat: "&lt;em&gt;Ya Rasulullah, seolah-olah engkau mengkehendaki kami. Mungkin engkau takut jika kaum Ansar tidak akan membelamu kecuali di negeri mereka sahaja. Aku berbicara atas nama kaum Ansar dan aku menjawab atas nama mereka. Pergilah ke mana saja sesukamu, sambunglah tali persahabatan yang engkau senangi dan putuskan tali yang engkau senangi. Ambillah dari harta kami sesukamu dan berikan kepada sesiapa sesuka hatimu. Apa yang engkau ambil dari harta kami itu lebih kami senangi daripada engkau sisakan. Segala perintahmu akan kami laksanakan. Demi Allah jika engkau berjalan sampai Brakal Ghamad (Yaman) pasti kami akan berjalan bersamamu dan jika engkau mengajak kami untuk mengharungi lautan ini pasti kami akan mengharunginya bersamamu pula". &lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berkata pula Miqdad ibnul Aswad sebagai sambutan selepas Saad bin Muaz: "&lt;em&gt;Kami tidak akan mengatakan seperti apa yang dikatakan oleh kaum Musa kepada Musa: "Pergilah engkau beserta Tuhanmu dan berperanglah engkau berdua dan kami akan duduk di sini". Tetapi kami…..akan berperang disisimu kanan, kiri, depan dan belakangmu." &lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;Ketika Nabi saw mendengar penyataan para sahabatnya baginda bergembira dan baginda berkata sambil muka yang berseri-seri: "&lt;em&gt;Berangkatlah kalian dan bergembiralah kalian".&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;Semasa kaum Muslimin berangkat ke medan peperangan Badar, seorang pemuda yang berumur 16 tahun, namanya Umairf bin Abi Waqas, takut kalau kalau dia tidak dibenarkan menyertai peperangan kerana disebabkan faktor umurnya yang masih muda. Kerana itulah beliau keluar dengan cara sembunyi-sembunyi agar tidak diketahui oleh sesiapa pun. Abangnya (Saad bin Abi Waqas) yang melihat hal itu bertanya apakah sebab beliau bersembunyi-sembunyi begini? Jawab Umair: "&lt;em&gt;Aku takut kalau Nabi menyuruhku kembali sedangkan aku ingin mati syahid di medan petempuran".&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Apabila Nabi mengetahui kejadian itu beliau hampir sahaja menyuruhnya kembali ke Madinah kerana Umair bin Abi Waqas masih belum cukup umurnya untuk berperang. Namun kerana Umair menangis minta diizinkan oleh Nabi untuk ikut berperang, Nabi kasihan melihatnya dan terharu diatas semangat jihad dan kesungguhan Umair, akhirnya Nabi membenarkannya. Maka terkabullah cita-cita Umair dan beliau adalah salah seorang yang gugur di medan peperangan Badar sebagai syahid.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;PERBEZAAN JUMLAH DAN PELENGKAPAN PEPERANGAN ANTARA KAUM MUSLIMIN DAN KAUM MUSYRIKIN&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah lengkap segala persiapan, Nabi saw beserta kaum Muslimin &lt;span style="color:#ff0000;"&gt;&lt;strong&gt;hanya berjumlah 313 orang. Dan dari jumlah yang sebesar itu, yang bekenderaan kuda hanya 2 orang sahaja, dan yang berkenderaan unta hanya 70 orang, dan yang selebihnya tidak berkenderaan&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;. Mereka bergilir-gilir dengan orang yang menaiki kenderaan. Satu-satu kenderaan adakalanya dinaiki sehingga 2-3 orang secara bergantian. Tidak ada perbezaan antara tentera dan pemimpinnya. Bahkan Rasulullah saw pun bergantian dengan Abu Bakar, Umar dan sahabat-sahabat besar lainnya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nabi memberikan panji-panji Islam kepada Musa’ib dan Umair. Dan bendera Muhajirin diserahkan kepada Ali bin Abi Thalib dan bendera kaum Anshar diberikan kepada Saad bin Muaz.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apabila Abu Sufian mendengar khabar berita keluarnya pasukan Islam, ia memilih jalan pesisiran pantai sehingga ia selamat. Setelah kafilah dagang yang dipimpinnya merasa selamat dari kejaran kaum Muslimin, ia menulis surat kepada kaum Quraisy yang tengah dalam perjalanan ke Badar. Dalam surat itu ia menasihatkan sebaiknya tentera Quraisy balik ke Mekah, kerana kafilah dagang mereka telah selamat. Dan pasukan Quraisy hampir-hampir sahaja berpatah balik ke Mekah jika tidak dihalangi oleh Abu Jahal. Jumlah pasukan Quraisy waktu itu lebih dari 1000 orang. Bergabung didalamnya sejumlah pemuka-pemuka Quraisy dan pahlawan-pahlawan mereka. Sepertimana yang disyaratkan oleh Nabi saw dalam pesanannya kepada kaum Muslimin sebelum peperangan: "&lt;em&gt;Inilah kota Mekah telah mengerahkan kepadamu seluruh inti-inti pasukan". &lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;Kaum Quraisy tetap meneruskan perjalannya sehingga sampai di lembah Badar. Sedangkan kaum Muslimin berhenti di lembah Badar yang lain. Ketika kaum Muslimin berhenti di sana Khubab ibnul Munzir berkata kepada Rasulullah saw: "&lt;em&gt;Ya Rasulullah, adakah tempat yang kami berada ini suatu tempat yang ditunjukkan oleh Allah yang kami tidak dapat melanggarnya sedikit pun ataukah hanya tempat yang engkau pilih mengikut pendapatmu sendiri dan taktikmu?"&lt;/em&gt; Jawab Nabi saw: "&lt;em&gt;Tempat ini ku pilih menurut fikiranku" &lt;/em&gt;jawab Khubab: "&lt;em&gt;Tempat ini tidak strategik untuk berperang"&lt;/em&gt;. Kemudian dia menunjukkan tempat yang lebih strategik. Anjuran Khubab itu disambut oleh Rasulullah dengan gembira sekali dan segera baginda bangkit menuju ketempat yang ditunjukkan oleh Khubab yang mana merupakan tempat yang lebih dekat dari sumber air dari kaum Quraisy. Ini menunjukkan sifat Rasullulah yang menerima cadangan dari para sahabatnya dan tidak mementingkan diri baginda tanpa mengira siapa, jika syor itu pada pendapatnya boleh mendatangkan kebaikan, maka syor itu diterima dengan hati terbuka dan gembira.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Akhirnya Rasulullah beserta pasukannya sampai lebih dahulu ke tempat mata air di tengah malam. Kemudian kaum Muslimin membuat kolam-kolam air. Pada malam harinya Allah menurunkan hujan di sekitar daerah itu. Hujan itu menjadikan tempat kaum Musyrikin banjir sehingga mereka sukar untuk bergerak. Sebaliknya pula bagi kaum Muslimin, hujan tersebut merupakan satu rahmat dan dapat memandatkan pasir tempat mereka berpijak, sehingga mereka mudah bergerak maju dan hati mereka bertambah yakin dan kuat. Sehubungan dengan peristiwa ini Allah swt menurunkan ayat: Yang bermaksud: "&lt;strong&gt;Dan Dia (Allah) menurunkan kepada kamu air (hujan) dari langit untuk mensucikan kamu dengannya dan untuk menghilangkan dari kamu bisikan-bisikan syaitan dan untuk memperteguhkan hati kamu dan memperteguh tempat berpijak kaki-kaki kamu dengannya." (Al-Anfal:11)&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rasulullah sebagai panglima perang. Rasulullah saw selain sebagai seorang Nabi yang bertugas menyampaikan risalah Allah kepada umat manusia. Baginda juga dapat menjadi panglima perang yang bijak mengenai selok belok dan taktik peperangan. Baginda juga mampu menangkis serangan musuh dan dapat mengagak taktik musuh beserta perlengkapannya. Antara persiapan peperangan ini ialah para sahabat membangunkan satu tempat yang tinggi yang mana darinya Rasulullah dapat melihat dan menyaksikan peperangan dan memberikan segala arahannya. Kemudian Rasulullah saw menunjukkan tempat-tempat terbunuhnya musuh-musuh Islam. Dengan kekuasaan Allah mereka yang telah disebutkan namanya oleh Nabi itu mati dan terbunuh ditempat yang diisyaratkan oleh Nabi tanpa ada yang tertinggal walau seorang pun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ketika barisan kaum Musyrikin mulai datang dan kedua pasukan saling berhadapan, baginda bermunajat dan seraya berdoa: "&lt;em&gt;Ya Allah, inilah kaum Quraisy yang datang dengan segala kecongkakan dan kesombongannya untuk memerangi Engkau dan mendustakan Rasulmu"&lt;/em&gt;.&lt;br /&gt;Rasulullah melihat perbezaan yang amat jauh diantara kedua-dua belah pasukan. Baginda merasakan tiada jalan yang terbaik melainkan memohon agar Allah menghantarkan pertolongannya. Baginda benar-benar bertadharu’ dihadapan Allah memohon bantuan bagi tentera Islam yang jumlahnya serta perlengkapannya serba kekurangan. Dalam doanya baginda berkata: &lt;strong&gt;&lt;span style="color:#ff0000;"&gt;"Ya Allah, jika Engkau binasakan pasukan ini (Islam) tak akan disembah lagi Engkau dimuka bumi ini. Ya Allah penuhilah janjimu kepadaku. Ya Allah, berikanlah pertolonganmu". &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#ff0000;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;Baginda berdoa sambil mengangkat tangannya keatas sehingga kain serbannya terjatuh dari bahu baginda. Melihatkan akan hal ini Abu Bakar sering menenangkan hati Nabi kerana merasa kasihan melihat Nabi memperbanyakkan bermunajat kepada Allah untuk memohon pertolongan.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Sewaktu kedua pasukan mulai hendak berperang, Nabi berseru untuk membakar semangat jihad kepada kaum Muslimin: "&lt;em&gt;Bangkitlah kalian menuju syurga yang seluas langit dan bumi"&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;Orang Islam yang pertama gugur syahid. Setelah selesai Nabi berseru yang sedemikian tadi..Umair bin Humam al-Ashari bangkit dan bertanya kepada Nabi: "&lt;em&gt;Ya Rasulullah apakah syurga itu seluas langit dan bumi?"&lt;/em&gt; Jawab Nabi: "Y&lt;em&gt;a"&lt;/em&gt; Kata Umair selanjutnya: "&lt;em&gt;Sungguh untung,sungguh untung"&lt;/em&gt; Tanya Nabi: "&lt;em&gt;Apakah yang menyebabkan kamu berkata demikian?’" &lt;/em&gt;Jawab Umair: "&lt;em&gt;Aku berharap semoga aku termasuk orang yang memperolehi syurga"&lt;/em&gt; Jawab Nabi: "&lt;em&gt;Kamu adalah salah seorang yang mendapat syurga".&lt;/em&gt; Kemudian Umair mengeluarkan bekalannya iaitu beberapa biji kumar dan dimakannya. Kemudian ia berkata: "&lt;em&gt;Kalau aku tunggu habisnya buah kurma ini bererti amat lama hidupku"&lt;/em&gt;. Buah kurma itu segera dilemparkan ke tanah dan ia mara ke medan peperangan sehingga ia gugur sebagai syahid. Umair adalah orang pertama yang gugur sebagai syahid di medan peperangan Badar.&lt;br /&gt;Semua pasukan tetap didalam barisan masing sambil berzikir dan tetap bersabar dan menyerahkan segala-galanya kepada Allah swt. Nabi sendiri mara kehadapan memerangi musuh dengan kesungguhan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Di hari itu juga Allah menurunkan rahmatnya dan pertolongannya kepada kaum Muslimin. Allah menurunkan sejumlah malaikat yang ikut berperang disamping kaum Muslimin. Kejadian ini dicatat oleh Allah dalam Al-Quran: Ertinya: "&lt;strong&gt;Ingatlah, ketika Tuhanmu mewahyukan kepada para Malaikat: Sesungguhnya Aku bersama kamu, maka teguhkanlah pendirian orang-orang yang beriman, kelak akan aku jatuhkan rasa ketakutan kedalam hati orang-orang kafir. Kerana itu penggallah mereka dan putuskanlah tiap hujung jari mereka". (Al-Anfal:12) &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;Di dalam peperangan ini juga membaranya semangat jihad yang meluap-luap di setiap hati kaum muslimin begitu juga dengan 2 orang anak remaja yang masing-masing berlumba-lumba untuk mencapai cita-cita mereka iaitu mati syahid. Sehubungan dengan ini Abdurrahman bin Auf menceritakan: "&lt;em&gt;Di hari peperangan Badar ketika aku ditengah barisan, setiap kali aku menoleh ke kanan dan ke kiriku aku dapati 2 orang pemuda yang masih muda sekali usianya. Aku khuatir akan keselamatan keduanya. Tiba-tiba salah seorang dari mereka membisikkan sesuatu ke telingaku: "Hai paman tunjukkan kepadaku yang manakah Abu Jahal itu? Jawabku: "Apa maksudmu dengannya?" jawab pemuda itu: "Aku telah bersumpah jika aku bertemu dengannya akan kubunuh atau aku mati syahid kerananya". &lt;/em&gt;Kemudian kata seorang lagi seperti yang dikatakan oleh pemuda yang pertama tadi. "&lt;em&gt;Setelah dekat aku tunjukkan kepada kedua pemuda si Abu Jahal itu. Keduanya segera menyerang Abu Jahal dengan pedangnya seolah-olah dua ekor rajawali. Kedua pemuda itu adalah dua bersaudara ibnu Afra".&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah Abu Jahal terbunuh, Rasulullah saw menyambutnya dengan sabdanya: "&lt;em&gt;Abu Jahal ini adalah Fir’aunnya umat ini".&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;Akhirnya kemenangan di medan pertempuran Badar berpihak kepada kaum Muslimin. Maha besar Allah, dia menunjukkan kekuasaannya, yang mana kaum Musyrikin sudah berkira-kira bahawa kemenangan akan menjadi milik mereka, mereka mempersiapkan segalanya demi menyambut kemenangan itu, tetapi akhirnya kebenaran tetap berada diatas kebatilan.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Rasulullah saw berseru: Ertinya: "&lt;em&gt;Allah Maha Besar, segala puji bagi Allah yang telah memenuhi janjiNya dan menolong hambaNya serta mengalahkan musuhNya." &lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="color:#ff0000;"&gt;Di dalam peperangan ini kaum musyrikin Quraisy terbunuh sebanyak 70 orang dan tertawan 70 orang. (Sahih Bukhari dari Barra’bin Azib) Kaum Muslimin yang gugur syahid pula hanya seramai 14 orang sahaja. Enam orang dari kaum Muhajirin dan 8 orang dari kaum Anshar.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;strong&gt;Pengaruh Perang Badar.&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Setelah kaum Muslimin memperolehi kemenangan di Badar, Rasulullah dan pasukannya kembali semula ke Madinah. Semua yang memusuhi baginda mula merasa gentar dan takut untuk memusuhi kaum Muslimin. Dengan sebab ini juga jumlah orang yang memeluk Islam semakin bertambah.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebelum Rasulullah saw tiba di Madinah, baginda mengutus 2 orang utusan untuk menyampaikan khabar gembira mengenai peperangan ini. Salah seorang dari utusan itu ialah Abdullah bin Rawahah. Abdullah berseru kepada orang-orang Madinah: Ertinya: "&lt;em&gt;Hai kaum Anshar, bergembiralah kalian dengan kemenangan Nabi Muhammad saw. Dan terbunuh, dan tertawannya kaum Musyrikin"&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;Kemudian Abdullah menyebutkan nama beberapa pemuka Quraisy yang terbunuh di Badar. Berita tersebut dikhabarkan ke setiap rumah orang Anshar. Berita itu disambut dengan nyanyian pantun oleh anak-anak kecil bagi menunjukkan kegembiraan dan kesyukuran. Sebahagian dari mereka masih ada yang ragu-ragu dan sebilangan mereka pula yakin dengan berita yang disampaikan oleh Abdullah itu. Sehinggalah tibanya kedatangan Nabi saw dengan sejumlah tawanan yang diawasi oleh Syarqam. Baginda disambut dengan gembira oleh kaum Muslimin apabila baginda dan pasukannya tiba disuatu tempat yang bernama Rauha’.&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Semua hati orang yang memusuhi kaum Muslimin diselubungi oleh perasaan takut. Abu Sufian sendiri bernazar tidak akan mencuci kepalanya dengan air sebelum dapat memerangi Rasulullah dan kaum Muslimin. Perasaan kaum Muslimin yang bersembunyi di Mekah dipenuhi dengan kegembiraan serta bertambah teguhnya iman dan keyakinan mereka terhadap Islam.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Sikap Kaum Muslimin Terhadap Musuh&lt;/strong&gt;.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nabi saw berwasiat kepada para sahabatnya agar tetap berlaku baik terhadap tawanan seperti yang tercantum dalam sabda baginda: "&lt;em&gt;Aku wasiatkan kepada kamu agar kamu berbuat baik terhadap mereka".&lt;br /&gt;&lt;/em&gt;Sebagaimana yang diceritakan oleh Abu Aziz bin Umair tentang sikap kaum Muslimin terhadap tawanan adalah seperti berikut: "&lt;em&gt;Aku ditawan di tengah keluarga Anshar, sekembalinya dari Badar. Jika tiba waktu makan siang ataupun makan malam mereka selalu memberikan aku sepotong roti sedangkan mereka sendiri terpaksa makan kurma, kerana mereka dipesan oleh Nabi untuk berlaku baik terhadap tawanan. Setiap kali mereka memperolehi sepotong roti, mereka akan memberikannya kepadaku, sehingga aku malu atas perlakuan baik yang mereka lakukan. Maka aku kembalikan roti itu kepada mereka. Namun roti itu tetap diberikan kembali kepadaku. "&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Seluruh tawanan perang dalam pandangan Islam harus diperlakukan sama tiada beza diantara keluarga terdekat atau orang lain. Nabi memaafkan semua tawanan perang Badar. Mereka diminta untuk membayar tebusan untuk diri mereka bagi mampu. Harga tebusan itu ditentukan menurut keadaan ekonomi mereka. Seseorang yang tidak mampu membayar tebusan mereka dimaafkan oleh Nabi, dan dibebaskan begitu sahaja. Dengan adanya ketetapan ini, maka kaum Quraisy mulai mengirim wang tebusan mereka kepada kaum Muslimin agar para tawanan itu segera dibebaskan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebahagian para tawanan yang tidak mampu membayar tebusan, Nabi memerintahkan mereka untuk mengajar sepuluh orang anak kaum Muslimin membaca dan menulis. Setiap orang diminta untuk mengajar 10 orang anak kaum Muslimin. Zaid bin Thabit termasuk salah seorang yang belajar dengan cara ini. Kebijaksanaan semacam ini sudah tentu adalah satu usaha memajukan bidang pendidikan dan memberikan semangat kepada orang untuk belajar membaca dan menulis.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sekian.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-114650001408784530?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/114650001408784530/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=114650001408784530' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114650001408784530'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114650001408784530'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/05/assalamualaikum-warah-matullah.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-114623210913824973</id><published>2006-04-28T21:42:00.000+08:00</published><updated>2006-04-28T21:48:29.156+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Di hari Jumaat ini....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alhamdulillah, syukur kepada Allah kerana memberiku kekuatan untuk menghadapi sisa-sisa penghabisan projek yang sekian lama terbengkalai....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Skarang sudah hampir 3 petang... deadline untuk meng-submit projekku itu adelah pukul 4 petang... sekarang sedang menanti projek siap di binding untuk dikutip pade pukul 3 petang...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Target 10 000 words hanya mampu sekadar 8500 sahaja... tapi alhamdulillah siap jua walau di awal nya kutersangkut dan disangkutkan dengan pelbagai cabaran dan dugaan..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hanya Allah je tahu bagaimana hati dan perasaan ni sebelum projek ni nak dimule-tuliskan... macam2 bende nak datang mase tu...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Projek siap, tapi kualitinye tak pasti. Makin ke bahagian belakang, makin menurun kualitinye. Bergantung harap pada Allah je untuk melembutkan hati encik pemeriksa dan memberi belas kasihan... huhuhuuhhu.......&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baiklah! Mari Submit Projek!!!!!!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-114623210913824973?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/114623210913824973/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=114623210913824973' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114623210913824973'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114623210913824973'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/04/di-hari-jumaat-ini.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-114596939571383572</id><published>2006-04-25T20:45:00.000+08:00</published><updated>2006-04-25T20:49:55.723+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Tertekan dengan diri.&lt;br /&gt;Cepatlah "sembuh".&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-114596939571383572?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/114596939571383572/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=114596939571383572' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114596939571383572'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114596939571383572'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/04/tertekan-dengan-diri.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-114548017715330332</id><published>2006-04-20T04:48:00.000+08:00</published><updated>2006-04-20T04:56:17.180+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Sembang Hari Ini&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Situasi 1&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;H : Boleh tak kalau nak simpan air mata? Macam simpan air biasa dalam bekas..&lt;br /&gt;R : Ish.. mane boleh... keringla air mata...&lt;br /&gt;H : Tapi kalau tutup dlm bekas takkan die kering kot ??&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Situasi 2&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;R : Kalau air mata boleh jual, mesti dah jadi kaye kan? Setitik sepound!&lt;br /&gt;H : Aah.. boleh gak. Dapat seribu nanti.&lt;br /&gt;R : Lebih pon boleh ni.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Situasi 3&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;R : Tak penat ke nangis?&lt;br /&gt;H : Tak lah. Sronok je.&lt;br /&gt;R : Dah bengkak2 dah mata tu.&lt;br /&gt;H : (terkebil2)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Situasi 4&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;R : Jom solat, pasni kite makan ok?&lt;br /&gt;H : Ok, tapi takyah la masak. Makan ape ade je.&lt;br /&gt;R : Tapi ari ni kan tak makan bende berat lagi...&lt;br /&gt;H : Hmm.. lupe lak. Esok je la masak.&lt;br /&gt;R : Esok kan nak puase?&lt;br /&gt;H : Tapi esok kan leh je masak ?&lt;br /&gt;R : Tak kire nak masak gak!&lt;br /&gt;H : (diam tak kata ape..)&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-114548017715330332?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/114548017715330332/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=114548017715330332' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114548017715330332'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114548017715330332'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/04/sembang-hari-ini-situasi-1-h-boleh-tak.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-114388359892774127</id><published>2006-04-01T16:45:00.000+08:00</published><updated>2006-04-01T17:26:39.033+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Di suatu hari, sedang kuberperang dengan perasaan... terlintas cerita pasal Perang Badar, lalu menggunakan khidmat encik Google, kuberjaya mencari fakta-fakta berkaitan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Perang Badar&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Berlaku pada bulan Ramadhan tahun ke2 Hijrah.&lt;br /&gt;Masa bulan puasa, kita pegi skolah pun dah penat2, letih2, komen itu ini... pastu makan lak cam tak sedar diri... nak murtabak la ayam percik la dan segala jenis mak nenek makanan lagik...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Masa bulan puasa, mereka pergi berperang.. dah la baru lepas hijrah... kalo ikut kekuatan dari segi ramainya tentera.. amat lah sedikit berbanding tentera musyrikin...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Musyrikin Quraisy berjumlah 1000 orang, peralatan banyak dan sebagainya tapi tentera Muslimin lak ade 313 orang aje..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi subhanallah, Allah memberi kemenangan kepada kaum Muslimin... dengan hanya 14 orang yang mendapat syahid....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tentera Musyrikin lak terbunuh 70 orang dan ditawan 70 orang...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sungguh hebat dirasakan bila membaca kisah ini...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apekah perasaan bile orang yang sikit dan kalahkan orang yang banyak? Mesti la orang luar tengok rase gerun, membayangkan kehebatan kaum Muslimin pada masa itu. So lepas perang Badar ni.. ramai orang peluk Islam... mengingatkanku kepada surah An Nasr di mana Allah berfirman:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;"Apabila telah datang pertolongan Allah dan kemenangan, dan kamu lihat manusia masuk agama Allah dengan berduyun-duyun, maka bertasbihlah dengan memuji TuhanMu dan mohonlah keampunan kepadaNya. Sesungguhnya Dia adalah Maha Penerima Taubat" &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;An Nasr ayat 1-3&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Mengingatkanku juga yang... adakah kita ni mahu menjadi umat manusia yang berbondong2 "masuk" Islam selepas Islam dah menang.. atau kita nak menjadi golongan yang membantu menegakkan dan menyumbang kepada kemenangan Islam...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;p/s: Surah an Nasr juge adelah surah terakhir yang diturunkan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rase mesti menarik kalu ade orang boleh melakonkan kisah perang Badar ni. Kan bagus kalu kite leh wat performance macam nih. Boleh membangkitkan semangat sket. Daripada wat Malaysian Nite ke hape. Tak tahu lah mengapa, kebanyakan MSA or related society, takde modal lain dah kot. Balik2 Malaysian Nite, kreatif la sikit. Wat la mende lain ke, yang lagi bermanfaat ke ape ke. MSD kasik duit banyak2... rugi je duit kalu Malaysian Nite tak sudah. Selagi ade MSA kat UK ni, sumerlah berebut nak wat Malaysian Nite.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Baik buat Food Fest, lagi sronok dapat makan. And truly, you can really promote Malaysian culture thru this. Tak percaya meh datang sini tengok. Memang secara tak langsung nye dapat membuat untung dengan banyak, no doubt la since jual food memang dapat untung banyak tak kire la kat sini ke mesia ke... sebab jual food bukannye kuar duit beli barang je, tapi lagi banyak nye keringat dan tenaga juga skill memasak yang hebat. Anyway, dengan wat Food Fest sekurang2nya kita berjaya promote kepada mat dan minah saleh salah satu dari budaya kita iaitu makanan2 yang lazat2 belaka. Well, kalu itulah kan yang dijadikan "syarat" or objektif mengadakan itu Malaysian Nite.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wah, mengapakah begitu seronok membangkang itu Malaysian Nite? Personally rase, mende ni tak membawak manfaat sangat, dengan aktiviti2 yg kekadang di luar kawalan.. dengan manusia2 berpakaian tidak mencukupi kain, dan banyak lagi mende yang rasenye tak perlu pon dibuat. (ya aku pasti dibelasah dan dibangkang dengan hebat seleps ini). So kalu takleh nak wat Malaysian Nite, ape nak wat untuk berhibur? Takkan nak dengar nasyid je kot? Muak la, some might say. Memang la muak kalu dengar nasyid je.. sape soh dengar nasyid 24 jam. Nasyid pon tak sumer nye bagus, ade gak cam hampagas. Tak tahan telinga mendengonye. Anyway, berhibur... camne ye? Berhibur cara Islam? Nak wat konsert nasyid je ke? Takleh ke nak jamming head banging dan sebagainya?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Persoalan2 ini barangkali selalu bermain di fikiran mereka2 yang dinafikan "hak" untuk berhibur dengan cara mereka. Maka bagaimanakah? Ape nak buat? Sesungguhnya kutidak ade jawapan yang konkrit. Tapi yang boleh kukatekan, berbaliklah kite ape2 pon kepada 4 sumber hukum yang utama. Banyak mende kite leh bace, banyak orang kite leh tanye, banyak tempat kite leh rujuk. Berbalik lah kite pade tujuan asal kehidupan. Kite mesti slalu bace surah al Baqarah kan... i mean ye lah kalu kite bace Quran mesti la start dari mule kan.. tapi kalu tak khatam or tak ingat berenti takat mane slalu nye kite sambung dari mule balik.. (huhu itu diri sendiri yg hampas itulah) so mesti slalu came across ayat 30 kan, yang pasal Allah kate kat malaikat nak lantik khalifah di muke bumi.... pastu kite pon slalu ulang2 surah az zariyat ayat 56... ni sampai semua orang dah naik hapal kot... &lt;strong&gt;"Dan tidaklah Aku menciptakan jin dan manusia melainkan untuk menyembahKu". &lt;/strong&gt;Pastu bile solat bace doa iftitah, "Dan kuhadapkan wajah mu kepadaMu.... serahkan solatku, ibadatku, hidupku, matiku kepadaMu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So adekah bile membace semua ini kita hilangkan pikiran kita daripadanya bila kita berhibur? Kalu hilang.... nauzubillah... make susahlah nak cakap. Nak tanak esok luse kite mati gak. Nak tanak sumer mende kita buat Allah kire baik buruknye. Nak tanak kena terima hakikat kite ni hamba. Make apekah seorang hamba tu tanak dengar cakap tuan dia? Sile la jangan degil wahai diriku sendiri kerana esok lusa kamu akan mati juga dan dihisab juga. So, dalam sumer mende buat kenala amik kira, betul ke mende ni.. boleh ke tak ke.. Islam ade sumer solutionnya. Make carilah solution itu. Apekah mahu mengharap orang datang ke hadapan kite memberikan segala jawapannye? Make apekah inisiatif kita untuk mengenal Tuhan dan mengenal Islam? Adekah untuk encik exam kite leh berusaha bagai nak rak tapi untuk tuan kita.. kita tak mau wat ape2?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Banyak lagi mende yang kita tak tahu, maka tambah2 la pengetahuan kita tentangnya. Kalu ikutkan, kalau nak kira, banyak nye mende kita tak tau tu... patutnye kite bergerak melangkah mencarinya, bukan tunggu ilmu datang bergolek depan mate. Bukan Islam datang kat kite, tapi kite la yang menyerah kepada Islam dan tunduk pade Allah. Bukan orang suap satu2 pade kite, tapi kite lah usaha nak tahu, kerana dengan kite yang memulakan langkah usaha, make Allah akan datang kepada kita, membantu kita untuk lebih faham... membantu kita untuk menjadi baik...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Begitu sedap menulis... sedangkan 2-3 hari lepas diri ini agak terumbang-ambing. Tertekan dengan diri sendiri yang serasakan sudah lemas tenggelam dalam dosa sendiri. Melihat orang lain yang baik2 ni diri jadi tertekan... bukannye tak suke berada di kalangan orang2 baik... tapi tertekan sebab sendiri tidak mampu untuk menjadi baik juge... dugaan begitu banyak... kumerase tidak mampu untuk menolak halangan dan dugaan yang mendatang...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Anyway, banyak dah membebel. Ingin menghantar kawan ke Alumni KYUEM. Kuhanya menghantar, tidak mengejoinkan diri. Badan adelah tidak berapa sihat dan kedemaman kemungkinan melanda diri. Lagipun bukannye ber-sport sangat, make adelah lebih baik kubagi peluang pade orang lain je pegi dan main.... =)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wokeh la, pergi duluk.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Bak kate Raihan, berhibur tiada salahnya kerna hiburan itu. Ye memang itu amat kusetuju sekali. Hiburan tu indah. Tapi sambung Raihan lagik, tapi pabila salah memilihnya membuat kita jadi bersalah.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-114388359892774127?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/114388359892774127/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=114388359892774127' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114388359892774127'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114388359892774127'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/04/di-suatu-hari-sedang-kuberperang-dengan.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-6180583.post-114360960307381383</id><published>2006-03-29T13:09:00.000+08:00</published><updated>2006-03-29T13:20:03.083+08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>Cuti Easter bermula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kerja yang banyak pun bermula.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tapi aku masih tak ke mana.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hati kotor, banyak dosa.&lt;br /&gt;Saban masa lupa pahala,&lt;br /&gt;yang entah banyak mana.&lt;br /&gt;Mahu seronok, dunia semata.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ke mana pergi, hasrat hati.&lt;br /&gt;Perbaiki diri diulang kembali.&lt;br /&gt;Kekal lagi tempat berdiri.&lt;br /&gt;Berjuang tapi kalah berkali.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Benci benci dibuat tapi.&lt;br /&gt;Bila tiba masa tersedar?&lt;br /&gt;Tepi tepi si "kawan" kiri,&lt;br /&gt;Dia di sana, aku terdampar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Esok di sini, lusa tak pasti&lt;br /&gt;Berdepan lagi kanan dan kiri&lt;br /&gt;Esok di sini, lusa... masih tak pasti&lt;br /&gt;Kekal kah aku di tempat ini?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/6180583-114360960307381383?l=noorul-azila.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://noorul-azila.blogspot.com/feeds/114360960307381383/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=6180583&amp;postID=114360960307381383' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114360960307381383'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/6180583/posts/default/114360960307381383'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://noorul-azila.blogspot.com/2006/03/cuti-easter-bermula.html' title=''/><author><name>Azila</name><uri>http://www.blogger.com/profile/04674581945821124798</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
